tag:blogger.com,1999:blog-148940862011-11-18T20:58:29.620+01:00"Ty den som inte känt sig själv har inte känt någonting, men den som känt sig själv har samtidigt fått kunskap om djupet i alla." Elaine Pagels - De gnostiska evangeliernaSoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.comBlogger2261100tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-81258945354956142492009-02-27T15:10:00.006+01:002009-08-08T23:04:11.366+02:00Alla människor slåss med något svart inom sig<br />En del vet inte ens om att de har det<br />Men det kryper fram bakom deras ryggar<br /><br />Vissa projicerar<br />Ser det i andra men aldrig i sig själv<br />Vågar inte se sig själv i spegeln<br /><br />Andra låtsas inte om och förtränger det <br />Dyrkar bara ljuset<br />Men det andra<br />Det hittar ändå sina vägar ut<br /><br />Åter andra kämpar omedvetet<br />Krumbuktar och har sig<br />Duckar och väjer<br />Men vet inte för vad<br /><br />Några lever ut det<br />Men är ändå alltid oantastligt rättfärdiga<br />Det finns där ändå<br /><br />Som hon som hoverar om sitt ”ljus” och sin förmåga till kärlek<br />Och samtidigt medvetet trycker ner någon annan<br />Omedveten om negativiteten i det hon just manifesterat<br />Sen tycka synd om<br />För det hon själv åsamkat<br />Släta över utan att rikta frågan inåt<br /><br />Som hunden som kommer och luktar<br />Nosen täppt men skäller ändå<br />Sätter på för dominansens skull<br />Rättfärdigad av sitt kön<br />Utan att se helheten<br /><br />Som hyndan som njuter trots att<br />Eller för att någon annan tagit på sig dominansens tyngd<br />För att få vara en vit prick<br />I det allestädes närvarande svarta fältet<br />En kort stund<br /><br />Spel<br />Bara spel<br />Kamp<br />Bara med sig själv<br />Egentligen<br /><br />Varför inte låta det finnas i medvetenhet<br />Låta det gemensamma mörka föra samman<br />Inte för att kämpa emot utan för att se att vi alla har det<br />Jag ser igenom dig för att jag har det själv<br /><br />Finns inget att dölja<br />Inget att täcka över<br />Även det är vackert<br />Helhet är ännu vackrare<br /><br />Efter kyssen kommer det<br />Helandet<br /><br />Och jag<br />Jag pratar bara med mig själv<br />Jag talar tvådimensionellt<br />För att försöka fånga det multidimensionella<br />I mig själv<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8125894535495614249?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-25275280694603190622009-02-27T11:31:00.006+01:002009-02-27T13:11:54.854+01:00Bob skriver riktigt bra. Gillade det där "förmågan att hysa två motsatta tankar i huvudet utan att helt bryta ihop". Hela mitt liv har varit en träning på det... Så fort vitt tänks så möter svart upp. Det är så scorpio...Det har varit en plåga men jag håller fortfarande på att lära mig hantera det. Det finns till och med något vackert där...det skymtar då och då och lockar mig till att vilja fånga det.<br /><br />Jag har ingen aning om min envishet att vandra ensam sätter käppar i hjulet för min själ eller om jag faktiskt följer min väg precis som den är menad för mig. Jag vet faktiskt inte det. Men jag kan ana.<br /><br />Ibland har jag ingen aning om var skåpet ska stå. Men det har å andra sidan inte du heller. Men den som står ut med ovisshet och kan acceptera att vi faktiskt inget vet lär väl ha en mjukare själ vid slutet. Om nu själslig böjlighet och flexibilitet är något att eftersträva. Inte ens det vet vi. Kanske ska vi bli hårda som stål. Skära oss loss från vårt öde genom separation. Finns ju de som hävdar det också. Men det tilltalar inte min oxsjäl...kan flörta lite med det där, det är ju också en del av mig, men inte bli. Aldrig fullkomligt. Det är då själen dör. Men kanske är DET en födelse till något nytt? Men till vad? Evigt liv som vampyr? Nej, tack...<br /><br />Vandrar på egen själsstig, något förvirrad. Står då och då ödmjuk inför de större krafterna. Hellre det än vara på ytan, bensäker och hjärntvättad på en motorväg av andras sociala, politiska, samhälleliga, klasstyrda, andliga och religiösa tankeföreställningar. <br /><br />Det enda jag kan veta är att jag tycker det ger mig mer spänning och tillfredställelse att följa egna spår och när det visar sig att de har följts av andra. Det är sådana möten som jag gillar. Det är då magin uppstår...något slags bekräftelse på att de också sett det man själv sett. Men jag vill själv SE först, bekräftelsen är sekundär...välkomnas gärna med en rysning efteråt. Jag älskar det där. Och när andra möter upp och hittar mig...magiskt. Borde ske lite mer ofta bara. Måste öva mer på magnetismen ;)<br /><br />"Negativ Förmåga, det är när människan har förmågan att befinna sig i osäkerheter, mysterier, tvivel, utan att irriterat sträcka sig efter fakta och förnuft." /John Keats<br /><br />...Det är bara det att det finns liksom inga fakta, bara föreställningar och tolkningar och teorier, och jag vill göra mina på egen hand.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2527528069460319062?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-79046252137915048002009-02-27T11:10:00.003+01:002009-02-27T11:31:55.235+01:00Det var längesen jag var ensam i fem dagar. Fantasi, tankar, själ vågar sig fram. Intrasslade introverta tentakler nystas upp och sträcks ut. Hela jag blir större, får växa. <br /><br />Det har varit trevligt att åter fräscha upp bekantskapen med ensamheten. Så trevligt att jag kommer att sörja den en aning när den tillfälligt försvinner igen...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-7904625213791504800?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-24755489331205988552009-02-27T02:16:00.001+01:002009-02-27T02:18:13.227+01:00Wolf hungry<br />South node unsoothed<br />Apple uneaten<br />Lovegrove unbuilt<br />Se dest not it<br /><br />Let go<br /><br />Let go<br /><br />North node is White<br /><br />Or Grey if you like it<br /><br />Run rabbit Run<br /><br />Go<br /><br />And let Love in<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2475548933120598855?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-24880125357378931372009-02-27T02:14:00.001+01:002009-02-27T02:16:07.639+01:00Någon gasar sig ständigt död i garaget<br /><br />Motorljud<br />Motorljud<br /><br />Mord på blå matta är nog min merkurius<br />Bara blåst i halsen<br />Vinden viner<br /><br />Vet inte vad jag kan göra för dig…<br />Låt mig vara nu<br />Jag har nog med mitt<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2488012535737893137?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-56399072871283518472009-02-24T21:22:00.001+01:002009-02-24T21:23:38.355+01:00"Det finns väg tatuerad i din fotsula. En jord full av riktningar. Och du är här nu. Du behöver inte vara framme. Aldrig. Din tvekan är ett tangoskepp rymligt nog. Den nervöse är vid liv. Varje gång du härmat perfektionen har du adderat ensamhet till den här världen - som så mycket hellre designar om sina skyddsrum än river ner dem." /Bob Hansson<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-5639907287128351847?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-36581322006157795582009-02-20T17:05:00.000+01:002009-02-20T17:06:05.058+01:00<a href="http://3.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SZ7U4qtgdWI/AAAAAAAAAPY/5dmMgi0YL0c/s1600-h/voc.gif"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 175px; height: 134px;" src="http://3.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SZ7U4qtgdWI/AAAAAAAAAPY/5dmMgi0YL0c/s400/voc.gif" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5304911481091945826" /></a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3658132200615779558?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-48489943497488815812009-02-05T13:28:00.002+01:002009-02-05T14:30:04.673+01:00På en stol tillverkad av den onämnbare sitter han och väntar<br />Då och då under blåmånetider händer det att han får äran att dra upp en hudlös karp<br />Han har kämpat med en och annan<br />Han ser dem som demoner<br />Det går ut på att vinna<br />Han släpper dem ju ändå fria igen<br />Ut i underströmmarnas mörker<br />Hon är stjälpt, säger han<br />Livet hör på<br />Annorstädes vet man<br /><br />Och i skenet av den blå<br />Synes allt ändå vackert<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4848994349748881581?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-5279097398593433162009-02-05T12:49:00.004+01:002009-02-05T13:32:55.871+01:00Knackningar, utomjordiska mynt som räddats ur eld skrapar. Och i morse såg jag skymten av en rygg. En man. Jag blev inte rädd. Jag vill uppleva allt.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-527909739859343316?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-66151532430845107922009-02-05T12:36:00.004+01:002009-02-07T12:43:50.416+01:00Och mitt i allt detta lilla, men stora, för det är mitt liv; tar du som jag sett som obetydlig en stor plats. Det var du som sände mig den tänkande filosofen. Han med hakan i knuten näve. Min Part Fortuna på 16 grader. Och jag har alltid sett dig som tvilling fast du inte är. Men det kommer du inte ens ihåg. Vi ÄR förklädda. Så små, så stora. Men...skapar vi verkligen, eller spelar vi bara efter manus?<br /><br />Och när du ringer för att prata kommer vi bara befinna oss på ytan… är det för isen?<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6615153243084510792?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-87487103266717956082009-02-05T11:55:00.004+01:002009-02-05T12:14:30.966+01:00I början var det grått<br />På ytan men utan egen vy<br />Röster från alla håll<br /><br />Men jag lät det gräva sina egna tunnlar<br />Och nu vet jag<br /><br />Det vet mer om mig<br />Än vad du någonsin kommer göra<br /><br />Den enda röst jag följer<br />Kommer inifrån<br /><br />Och jag vet<br />Att i kaos finns struktur<br />Den blir urskiljbar i mörkret<br /><br />Där är <br />Pågående krig<br />Underströmmar<br />Krafter större<br />Än dig och mig<br /><br />Det känns som om slöjorna ödesdigert faller<br />Livet blåser på mitt bara skinn<br />Jag står naken inför skönheten<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8748710326671795608?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-19066560604348118602009-02-03T12:29:00.002+01:002009-02-05T11:15:40.647+01:00Du. Undrar vad jag håller på med.<br />- Går du inte runt i cirklar lite grann? <br />- Kommer du någonvart?<br /><br />- Du ser. För att befästa sitt kärndjup,<br />utvidga sitt gravitationsfält,<br />måste man snurra kring sin egen axel.<br />-Det är helt enkelt så man gör när man går min väg.<br />Säger jag.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1906656060434811860?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-86454599992122324602009-02-03T10:46:00.006+01:002009-02-03T11:39:08.917+01:00Djupt inne i en havsblå himmel, en halv måne. Skiftar fokus. Ser ner på gatan, framför mina fötter. Där står:<br /><br />"Håll ut näktergal! <br />Ur djupet växer det fram - <br />vi är förklädda."<br /><br />Överjordisk rysning. Skulle vilja kalla det transformationspoesi.<br /><br />Tack, Tomas Tranströmer...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8645459999212232460?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-13321603073306011242009-02-03T09:31:00.005+01:002009-02-03T10:25:06.865+01:00Onämnbar incident<br />Tumlöshet<br />Hemlöshet<br /><br />Akut var namnet på förra inlägget va...<br /><br />Tre tunga Wake Up Calls på kort tid nu. Alla med en gemensam nämnare. Jag måste börja ta hand om mig. Jag är inte odödlig eller osårbar på något sätt...dags att inse. NU. Annars är det läge att börja undra vad som komma skall. Gotta get a grip.<br /><br />Mitt i alltihopa: Sådan tacksamhet för alla människor som finns där i min närhet, familj och vänner, och för ett fungerande högciviliserat samhälle som i alla fall just nu verkar funka som ett nyoljat maskineri och som gör saker så mycket enklare för människor som mig, människor tillfälligt "i nöd". Tack, tack...tack.<br /><br />Och när jag tänker på vad som finns där ute så känner jag mig inte ens prövad. Det finns krig, det finns tortyr, det finns människohandel. Men sånt behöver jag inte ens tänka på.<br /><br />... Och... Vi var vakna, vi överlevde. Det var alltså inte riktigt dags lämna in handduken. Bara dags att "vakna". Och jag tror jag blev varnad, förstod bara inte budskapet. Men sex månar makes sense, nu när jag lägger ihop ett och två. Borde varit lite mer vaken bara och en aningens lite mindre rock'n'roll. Men det löste sig bra ändå. <br /><br />Jag har valet att unna mig lyxen att i fortsättningen bara affirmera gullregn, regnbågsdis, lotusdagg och nektar. Så bra har jag det. Wake Up nu...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1332160307330601124?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-45073131745831529822009-01-31T22:49:00.004+01:002009-02-03T11:09:43.859+01:00Två piltar (hmnja, de är fan äldre än mig) har suttit på krogen sen klockan 15 och småsippat encentiliters whisky från 79...vill komma hit. Sure najs. Tanten har alltid öppet...<br /><br />But, I'm still gonna wait for my Midnight Man...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4507313174583152982?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-81597642508665947272009-01-31T21:26:00.005+01:002009-01-31T21:50:48.983+01:00OBS! Fanns en jävla massa liveupptagningar på låten men valde spåret från albumet för det är bara bäst. En liten varning bara: Ignorera fulgubben! Achtung! Achtung! Fokusera på Nicks knullröst bara så blir allt bra. Audio not visual, this time...och genius text liksom! Och gitarren...den gitarren...det är därför jag finns till.<br /><br /><object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/hc1K1xP0fXk&hl=sv&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/hc1K1xP0fXk&hl=sv&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object><br /><br />Hold that chrysalis in your palm, see it split and change<br />It won't do you any harm, it's just trying to rearrange<br />It was born to live a day, now it flies up from your hand<br />It's beautiful, it's the one they call your ever-loving man<br /><br />Wolves have carried your babies away, oh your kids drip from their teeth<br />The nights are long and the day is bitter cold beyond belief<br />You spread yourself like a penitent upon the mad vibrating sand<br />And through your teeth arrange to meet your midnight man <br /><br />Everybody's coming round to my place<br />Everybody's coming round to my place<br />Everybody's coming round, oh baby, don't you see<br />Everybody wanna be your midnight man<br /><br />Don't disturb me as I sleep, treat me gently when I wake<br />Don't disturb me when I sleep even though your body aches<br />Even though your body aches to serve at his command<br />Between the wars she still adores her ever-loving man<br /><br />Close your eyes, sleep in him, dream of your lost sons and daughters<br />Me, I'll raise up the dorsal fin, and glide up and down the waters<br />I'll glide up and down the waters, then I'll walk upon the land<br />And call them out, the ones who doubt your midnight man<br /><br />Everybody's coming round to my place<br />Everybody's coming round to my place<br />Everybody's coming round, oh baby, don't you see<br />Everybody wants to be your midnight man<br /><br />It's early in the morning and I don't know what to do<br />It's early in the morning and I can't believe it's true<br />It's early in the morning and it's happening again<br />I called you once, I called you twice, ain't I your midnight man?<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8159764250866594727?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-36620901107036147222009-01-31T18:33:00.004+01:002009-01-31T18:38:53.007+01:00Two new daaaaarlings:<br /><br />Nick Cave - Midnight Man<br /><br />Willard Grant Conspiracy - Let it Roll<br /><br />Oh my god, choking in testosteron...but liking it...too much...ohh yeaaaaah<br /><br />Mera volle!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3662090110703614722?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-64056284930494396632009-01-31T01:37:00.002+01:002009-01-31T01:46:53.878+01:00Nåt slår mig i huvet igen. BAAM! Den som älskar, åtrår, den som väver skönhet, sötma, magi kring Dig, den som mytologiserar Dig, den som drömmer om det magiska i Dig, ser det högsta i Dig, är den som är avskydd och hatad, förminskad av Dig. Medan Du som förminskar, avskyr, hatar är Den som har the upper hand, har övertaget, kommer först, är bäst. Ännu en av livets små sjuka paradoxer…Yin Yang i obalans… Men skönhet kommer ur asymmetri, eller?<br /><br />Eller så är det så i min svartvita fantasi...bara.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6405628493049439663?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-33416159142573004312009-01-26T19:50:00.003+01:002009-01-26T19:53:38.197+01:00Idag... runt 13:46. Nåt hände, kände närvaro. Jag vet inte exakt vad men kändes nästan som om någon gick över. Kan inte ha varit någon alltför nära för då hade jag känt mer och förmodligen fått något bud redan...<br /><br />Hoppas jag har fel...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3341615914257300431?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-20692664972143292262009-01-25T13:49:00.008+01:002009-01-25T21:13:00.102+01:00Keep your hatred, be small minded, stay spirit slim.<br /><br />Annars: Släpp! Och väx lite! Dvärgväxt är inte attraktivt för någon.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2069266497214329226?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-59106482902195285942009-01-25T03:32:00.006+01:002009-01-25T21:14:05.908+01:00Och till det tar vi dessert nummer 13: Silverbullit - Raw Power Angel (viiiidrigt bra svenskt band!)<br /><br />Yääääääääh<br /><br />Och sen på det: House Of Love - A Spy in the House of Love (lika viiiidrigt bra brittiskt band!)<br /><br />MASTIGT!<br /><br />Full..."We were so high we'd give NASA a fright!"<br /><br />"You're such a Beautiful Freak. I bet you're...FLYING inside. Dark down...and THEN go for cover."<br /><br />Jag älskar mig själv. Gör du?<br /><br />...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-5910648290219528594?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-51098389371951110122009-01-25T02:32:00.005+01:002009-01-25T03:32:07.066+01:00Vill gå och köpa cigg men även om tanken känns nära så känns energin till ansträngningen ganska långt borta.<br /><br />Jävla Limbo. Kan inte natten ta slut nu då. Klockan kan väl bli fyra snart, eller nåt. Så man vet att lördagsnatten är död, magin slut, inget mer kommer hända.<br /><br />Som det är nu sitter man och tänker på en massa konstigheter som aldrig kommer hända…men man vet ju aldrig, vill man inbilla sig. Men är det inte lite magin med att leva…falska förhoppningar, ful förväntan, liderlig lust, snedvridna tankar, uppblåsta känslor, dumma drömmar, innerlig idioti, pompös patetik. Det är vackert. Vad fan skulle man göra utan.<br /><br />…Och just som jag började trivas på pajascirkusstället, började ta in clownatmosfären istället för att bekämpa den så var det dags att åka hem. Jag kanske hade ett val iofs, men man tackar ju inte nej till gratis skjuts hem. Slippa skavsår liksom. Tänker i efterhand att jag kanske borde följt med finländarna till det enda jävla tragiska alternativställe som den här stan kan presentera, visat dem vägen…så kanske kvällen blivit mer stimulerande. De var ju söta. Båda två.<br /><br />Nääee…<br /><br />Jag har tvingats bekänna för mig själv nu… jag är en emotionell junkie. Jag erkänner. Så är det. Jag ska bilda en terapigrupp. AEJ- Anonymous Emotional Junkies. Det kostade en tumme för att inse det, men vad fan...den kanske inte är helt lost och jag kanske är en livsinsikt rikare.<br /><br />Fick ett mess idag från någon babysak som ville fortsätta läsa mitt bloggdravel…Han tyckte att trots att han kanske inte höll med om allt (ja, det var vi som hade feministdiskussionen huruvida det existerar en könsmaktsordning eller inte, som jag publicerat här tidigare) ändå gillade mitt språk och ville fortsätta läsa. Så…gissa om man är en sucker for egoboosting, medhårssmekning och allt sånt därnt skit som man borde växt ifrån… och bara föll direkt för egomanipulationen. Så nu vet ni hur ni ska göra. Kostar inte mycket…lite egosmek så är jag din.<br /><br />Mer vin. Okej.<br /><br />So, here’s for you babysak, du behöver inte logga in eller skaffa googlekonto...GUD, vad jag känner mig betydelsefull nu!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-5109838937195111012?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-72085210828501691412009-01-18T22:31:00.003+01:002009-01-18T22:43:36.615+01:00Skulle hyra "Into the wilderness", en film om frihet, komma iväg från det hela, befrielse, öppna vidder. Men sen föll valet istället på en film om en heroinberoende poet och en konstnär och deras dramatiska kärlekshistoria. Det kallar jag humor...ja, valet liksom, med tanke på vad jag skrev i förra inlägget. Det handlar om vilken röst man låter välja antar jag. Den som skriker högst vinner.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-7208521082850169141?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-60468993441479149842009-01-18T22:12:00.004+01:002009-01-25T03:20:47.111+01:00Jag tror att det kanske börjar klarna nu… en insikt börjar defragmenteras och falla på plats. Det kanske är så att för att hitta den där friden så kanske jag måste ge upp mitt beroende av starka känslor, de där vulkaniska urkrafterna som jag låter mig ridas av måste avromantiseras. Är det inte så att jag egentligen är extremt fäst vid dem, vill ha dem, kräver dem, framkallar dem? Är det kanske så att jag njuter av berg-och-dalbanan? Vid lustfyllda känslor så är det ju heaven att vara så djupt känslopåverkad men myntet har ju som bekant en annan sida… Lida är jag också världsbäst på. Kan jag inte det där nu?<br /><br />Jag skapar mina kriser själv på nåt vis, samtidigt som jag är livrädd för dem. It's like a clock work. Man kan nästan förutse nästa. Lugnet innan stormen är talande. Tydligt är att det finns en stark laddning inför det som kanske behöver neutraliseras. Och det har aldrig känts som om jag har något val, aldrig. Jag har automatiskt dragits med i malströmmen. Ridits istället för att rida. <br /><br />Men efter att nästan ha gjort en fysisk uppoffring så tvingas man på något vis vakna upp och inse läxan… Wake Up Call. Kanske dags att börja ändra på det och förändring kan ju inte komma innan en medveten insikt. Ska jag fortsätta låta mig ridas eller är det dags för det medvetnas ljus att brinna starkare? Blir livet verkligen tråkigare då?<br /><br />Allt pekar på att det är hög tid att ta sig upp en pinne på medvetandestegen nu. Jag är vid Origo, där draken slukar svansen, där uppstigning är en möjlighet... Men hur släpper man det förflutna som tycks vara så djupt inpräglat i ryggraden.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6046899344147914984?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-83900146895326613812009-01-04T09:49:00.009+01:002009-01-25T02:42:36.161+01:00(Till M.H.)<br /><br />De universella energiprinciperna verkar genom oss som personer, är så stark så repellering uppstår. Ett bortstötande magnetfält som skiljer oss åt, skilda dimensioner. Känslan så stark - solar plexus reagerar med oro. <br /><br />Men evolution utan involution vore ofullkomlig. Inandning och utandning skapar existensens väv. Sagan slutar genom att den utskickade sonen återvänder hem. Så lyder naturlagen. Så sluts cirkeln, så skapas en kontinuerlighet i tid och evighet. Båda ofullkomliga utan den andre, men omöjliga att förena. Då skulle de förlora sin natur, sluta att existera, bli till intet. Var princip har sin tid - i dig, i mig, i universum. I mikrokosmos som i makrokosmos. Mikrotid som i makrotid.<br /><br />För den ena är tid för äventyr, att expandera, leva ut sitt väsen, manifesteras i världen. För den andra är det tid att hitta hem, gå inåt, koncentrera sitt väsen, materialiseras i kärnan, koka ner till essensen. Sonen Jupiter har sin självklara plats att kokettera på himlen men ingen rätt att håna sin far. Saturnus är både hans födelse och död. Om sonen glömmer bort att han är en del av treenigheten förnekar han sin helhet. Jag är du, men tiden skiljer oss åt. Din sanning är inte den enda. Yang existerar inte utan Yin. <br /><br />Jag ser båda principerna och försöker acceptera min naturliga manifestation i detta nu utan att förneka det motsatta. Gör du? <br /><br />I am in the dying and in the making at the same time and my manifestation is internal. Det är tid för uppoffring och den hängde mannen. Oden offrade sitt öga och lät sig hängas upp och ner i världsträdet. Tror du inte jag sörjer? Jag är där cirkeln sluts, i övergångens tid, där gravitationen är som starkast, där motstånd är lönlöst, där inga garantier finns. I gryning och skymning är magin som starkast. Det här är också vackert.<br /><br />Och i mörkret ska ljuset födas. Varför tror du Buddha gav upp under fullmånen, Månen i Skorpionen och Solen i Oxen? Du ser, jag har också hopp, på mitt eget vis.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8390014689532661381?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-19703357157433871382009-01-04T08:12:00.006+01:002009-01-04T09:05:26.400+01:00Jag var på väg någonstans, jag hade börjat spraka. Förnimmelser av sötma, magi, vidder och kontakt. Och känslan av självklarhet, öppen väg. För det kändes nästan som om det hela hade lett upp till det där, som om det var meningen att jag skulle. Det verkade så besläktat i färg. Det var detsamma fast helt utan. När känslan förbyttes och blev en fälla, häxhinnan fuktig på min hud, fängslad i metall… I hennes dunkel ligger födelsen men jag har tagits ifrån förmågan att se. Det är inte längre genomskinligt.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1970335715743387138?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-26932244136960982052008-12-30T13:53:00.003+01:002008-12-30T14:01:27.852+01:00Det här med synkronicitet verkar ju funka fint att acceptera när det är bra grejer som händer. Typ, det och det sammanföll och det var så bra så det kan inte ha varit en slump, det var guds försyn eller de goda krafternas inverkan eller ödet eller whatever. Men vad kallar man det när saker och ting sammanfaller nåt så inihelvete dumt, knäppt, och blir fel på alla jävla sätt och vis? Är det också synkronicitet, nån jävel som jävlas eller ren jävla slump?<br /><br />"I don't want to start any blasphemous rumours<br />But I think that God's got a sick sense of humor<br />And when I die I expect to find Him laughing"<br /><br />/Depeche Mode<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2693224413696098205?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-53109526150585168962008-12-30T10:35:00.003+01:002008-12-30T10:39:22.114+01:00Det ordnar sig på bästa sätt, sa han, den vackre...och jag ville tro honom.<br /><br />Men jag undrar om han kommer ihåg att ordna det...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-5310952615058516896?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-31121364107393760752008-12-30T10:15:00.006+01:002008-12-30T12:55:49.235+01:00Usch, har blivit påmind om dvärgar och troll igen. Ett specimen av den senare sorten sitter i sin unkna källare och gnider händerna, axlarna uppdragna mot flinten och gottar sig åt att han lyckats komma över "information". Obs, det är information! Inte lösa rykten, subjektiva utsagor, personliga tolkningar eller så, sånt som sägs av folk med egna bakomliggande motiv. Nej, det är information, minsann. Fakta! Woooooouuu! *spöke i lakan* Nämen huuu så läskigt! Undrar vad han hade tänkt göra med den. Kanske sälja till George Bush så han kan använda det i kriget mot Irak eller nåt. Bomber och granater.<br /><br />Den mediokre lyssnar på vad som sägs, den kloke funderar på varför det sägs medan dåren mjölkar fram det han vill veta.<br /><br />Det är för övrigt samma person som suttit och insinuerat att han har spy på min dator. Jag har ju så mycket viktig "information" på den. Det kan handla om liv och död, serru. Ju större och farligare han försöker måla ut sig desto mindre och ynkligare blir han, spyflugan Orvar.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3112136410739376075?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-17586381510234004212008-12-28T21:46:00.004+01:002008-12-28T21:57:37.032+01:00Idag har jag ännu fler anledningar att gråta. Livet är fan en parodi på sig själv. Fiction har inget att sätta emot livets egen påhittighet...ibland är det vackert, ibland inget annat än bittert och extremt ironiskt. Som om det vore upplagt för att jävlas med en på det allra grymmaste sättet.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1758638151023400421?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-75938257207468352912008-12-28T01:23:00.003+01:002008-12-28T21:42:54.547+01:00Jag har en totalt kluven upplevelse av livet som människa då vi kontinuerligt alternerar mellan att vara magiska ljusvarelser och intetsägande lortar. Eller det kanske bara är vi 71:or som känner så.<br /><br />Will never get a hang of it...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-7593825720746835291?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-1774526839347418832008-12-24T04:37:00.002+01:002008-12-24T04:40:46.874+01:00"In one word: Israel"<br /><br />What on this spinning planet did you mean by that?<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-177452683934741883?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-6724446853872731962008-12-22T20:25:00.001+01:002008-12-22T20:27:57.538+01:00I had the dream<br />Then I saw your words<br /><br />Rolling in on the orange road<br />on my right hand shoulder<br /><br />There’s a crooked house and a rolling shoulder<br />You know that’s where we gonna go<br />I saw our roads connecting<br /><br />Then we reached that holy place<br />The glowing space<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-672444685387273196?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-84509977661577552502008-12-22T14:37:00.003+01:002009-01-16T21:03:27.523+01:00The question stands on its own<br />I’ve always wanted to ask it<br />Cause I’ve seen the numbers three<br /><br />It must have been the most beautiful of meetings<br />If one and two adds up<br /><br />But beauty casts a shadow<br />And I’ve felt it burning<br />To the zero of my bone<br /><br />So much love and a burning question<br />You know<br />I feel<br />So much love<br />Burning in circles<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8450997766157755250?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-22445398459994315682008-12-21T20:18:00.005+01:002008-12-21T21:09:32.910+01:00Nu ska jag sluta blandmissbruka, min knarkartripp är över ;) Lemsipen är slut och esberitoxen börjar bli överflödig...känner mig inte så förkyld längre.<br /><br />Det är inte lätt att vara jag, eller en 71:a med Jupiter/Neptunus opposition Saturnus. Är det ens möjligt att ha t.ex. ett fast jobb med ett humör/sinne som är fast i ett jävla astralt gungfly... Nog för att jag ska ha mens snart, men det här finns ju fan inte på kartan...<br /><br />I fredags återupptäckte jag Verve-låten "Back on My Feet Again". Sån nakenhet, sårbarhet, så ärligt. Så jävla vackert. Började gråta redan vid första versen och sen har jag bara fortsatt. Det har droppat nonstop ur ögonen hela helgen i stort sett... Sen har humöret gått upp och ner, hit och dit...in och ut. Eller inte ut alls faktiskt. Jag har fastnat i introvertträsket igen...<br /><br />Jag har väl all anledning att gråta antar jag.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2244539845999431568?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-91405270529686266892008-12-21T18:16:00.001+01:002008-12-21T18:16:47.117+01:00<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/LDGZDHjZG6Y&hl=sv&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/LDGZDHjZG6Y&hl=sv&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-9140527052968626689?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-78986258727773944412008-12-20T17:34:00.005+01:002008-12-20T17:57:42.855+01:00<a href="http://2.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SU0fyZfZGMI/AAAAAAAAANQ/8mBYI0p0EJc/s1600-h/group2.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 185px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SU0fyZfZGMI/AAAAAAAAANQ/8mBYI0p0EJc/s400/group2.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5281912888671934658" /></a><br /><br />Apropå knarkpulvret (som inte är nåt knarkpulver – det säljs visserligen inte alls i Sverige men kan köpas receptfritt på vilken livsmedelsaffär som helst i England, men om jag förstått det rätt så kan det användas till tillverkning av metamfetamin.) så läste jag någonstans att den engelske hovpoeten Andrew Motion intog en påse om dagen för att locka till sig inspirationen. Och så bra som jag mått de sista dagarna då jag själv inmundigat det så förstår jag honom fullt ut. Vem fan behöver antidepressiva när det finns Lemsip. <br /><br />Apropå något helt annat. Trevor Baker är en ängel. Han har gett mig en tripp utan dess like, med eller utan Lemsip. Jag har lett och skrattat i ren förtjusning och även gråtit en del skvättar när jag läst om hjältarna/de missförstådda grabbarna i The Verve. De har spelat soundtracket i mitt liv de sista tio åren, och är det enda bandet (förutom 16 Horsepower) som nått ända in i mitt hjärtas innersta kammare. Det finns hur mycket bra musik som helst, det tycker även jag, men det här är musik som är skräddarsydd för min själ. Det är själen, hjärtat, känslan, det sanna, det autentiska, det råa, det sårbara, det euforiska och det halvt psykotiska som verkligen når fram. Det är musik som är skapad i extrema känslotillstånd och det är det som grabbar tag i mig. De gav allt för musiken, för sitt skapande. Det är på liv och död, liksom. Både Ashcroft och McCabe var på gränsen till nervsammanbrott efter både första och andra skivan (före Urban Hymns och den kommersiella framgången). Det speglar sig i musiken och det tilltalar mig. Som fan. De är som jag. För dumma för sitt eget bästa, men känslor ska kännas, passion ska levas och berg-och-dalbanan ska åkas. Strategier, baktankar och annat uttänkt shit är falskt vare sig det handlar om musikskapande eller relationer. Känslorna visar vägen. All the way down to Hell…or Heaven. Det är rörande. Det är så naivt och destruktivt. Men så jävla vackert. För det är äkta. <br /><br />Nåja, försöker inte måla ut dem som helt bångstyriga och orediga här. Det här är helt fantastiska och målinriktade killar som vetat exakt vad de står för och ska ha all världens credit i världen för att de innan de ens fyllt 23 skapade två av de bästa albumen i världen (A Storm in Heaven och A Northern Soul). Gjorda helt på konstnärlig känsla, grym stil, experimenterande, musikaliskt kunnande, benhård vilja, blod, svett och tårar.<br /><br />Det har varit så otroligt rörande att läsa om hur de inom bandet senare drog åt olika håll. Hur de samtidigt som de strävat mot berömmelse, kämpade för sina principer, vägrade sälja sig till mainstreamfåran men ändå liksom tvingas åt det hållet för att få någon slags bekräftelse på att det de gjorde var fantastiskt. Paradoxen i det, slitningarna inom gruppen och även inom Ashcroft själv och hur det visat sig i alla album. Men det är liksom det som utgör dynamiken - slitningen mellan indie och mainstream, slitningen mellan Ashcroft och McCabe, mellan alla highs and lows, mellan det aggressiva och sårbara – det är det som är dynamiken. Det som ger det hela magi. <br /><br />För nåt år sen skrev jag en riktigt melodramatisk hyllning till The Verve. En ganska halvklar text. Undrar om jag vågar publicera den här… den är überromantisk och en aning (läs väldigt) larvig, men vad fan…jag står ju för det - att jag är ett dramatiskt känsloknippe. Iaf när det gäller sånt jag brinner för, d.v.s The Verve. Nu kan jag dessutom skylla på Lemsipen om nån skulle tycka det var ett dåligt beslut att publicera den. Och what the heck, har aldrig påstått att jag är någon musikrecensent. Bara ett jävla känslomonster. And right now I like it.<br /><br />Men de kanske är värda mer än mina halvfärdiga naiva rantings...det gör dem liksom inte rättvisa.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-7898625872777394441?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-33101482967314222492008-12-20T15:36:00.004+01:002008-12-20T15:51:36.043+01:00<a href="http://4.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SU0GXXDHypI/AAAAAAAAANI/QcsNsFqdh8w/s1600-h/trevorbaker.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 400px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SU0GXXDHypI/AAAAAAAAANI/QcsNsFqdh8w/s400/trevorbaker.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5281884936369326738" /></a><br />Jag har begett mig in i min egen glamourdimma, en euforisk tripp ut i fantasin - illusoriskt eller verkligt, spelar roll? Förkylning, esberitox + engelskt influensapulver (knark!), bra bok och bra musik equals EUPHORIAAAA. Jäääj!<br /><br />Tack, Trevor Baker, för en jäkligt bra bok! Läs den: Richard Ashcroft; The Verve, Burning Money and the Human Condition.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3310148296731422249?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-72361226003617413192008-12-15T19:34:00.005+01:002008-12-15T19:52:45.601+01:00<a href="http://2.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SUalMGbx5HI/AAAAAAAAANA/hyhvjEDXCNg/s1600-h/intp.bmp"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 329px; height: 400px;" src="http://2.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SUalMGbx5HI/AAAAAAAAANA/hyhvjEDXCNg/s400/intp.bmp" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5280089240442627186" /></a><br /><br />Iaf om man lägger till några kilo flummighet på det...men flummighet på ett bra sätt. Eller man kanske hellre ska kalla det konstnärligt tänkande. Som min systerson sa om mig när han var liten, att jag var lite slarvig (läs bohemisk) men på ett bra sätt :)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-7236122600361741319?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-65614181672070921682008-12-12T22:12:00.005+01:002008-12-12T22:46:46.511+01:00En tanke slog mig: tänk om någon slags stasiparanoia skulle utlösas bland allmänheten i en modern nation av idag. FY FAN vilka vidriga proportioner det skulle kunna ta med den teknik gemene man har tillgång till idag. Alla skulle spionera på alla på alla upptänkliga sätt. Folk höjer ju fan knappt på ögonbrynen ifall t.ex en kille har spy på flickvännens dator eller en osäker tjej läser killens sms osv. Tekniken finns. Avtrubbningen med.<br /><br />Och immuna mot masspsykos är vi ju knappast. Bara att kolla på det därna programmet de kallar för Idol för att ta ett exempel på masspsykos och den dyrkan som projiceras på människor som knappt kan sjunga, ännu mindre förtjänar idolskap. Men det vågar man ju knappt säga för då blir man utpekad, hatad och bränd på bål. Tyvärr är det ju inte som i sagan att folk lyssnar på den lilla pojken som vågar dryfta att kejsaren faktiskt är naken. I verkligheten blir sanningssägare brända på bål.<br /><br />Nä, in i glamourdimman bara! Dyrka och skrik och gå in i masspsykosen bäst ni vill men öppna för helvete inte ögonen, inte för en sekund. Det kostar för mycket att se sanningen. Det är inte lätt att skilja sig från pöbeln. Det är tryggt i massan även om massan ekar ihåligt och tomt.<br /><br /><br />Det kan tyckas vara oskyldigt och ofarligt med lite idoldyrkan och annat ytligt trams men riktar man den kollektiva kraften mot något annat så kan det bli farligt. Det må vara skillnad på galenskapens yttringar men dess natur är densamma. Bestämmer sig de som sitter på makten (makten=en odefinierad kapitalistminoritet) för att rikta massans kollektiva krafter på mot ett gemensamt mål på ett destruktivt sätt så är vi rökta - för människor är icketänkande robotar.<br /><br />URK!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6561418167207092168?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-87233788242091302732008-12-05T04:45:00.009+01:002008-12-05T08:07:11.731+01:00En av de absolut dummaste frågeställningarna jag någonsin har hört är det som kallas för teodicéproblemet. Och det riktigt tragiska är att vuxna människor diskuterar detta fortfarande. Snacka om att man skapar sig ett problem genom att utgå från fel premisser, eller att isolera utgångspunkten till ett par godtyckliga påståenden, ett par bland alla andra påståenden som har gjorts inom kristendomen...<br /><br />Teodicéproblemet lyder: Om gud är allsmäktig och god hur kan han då skapa och tillåta så mycket ondska i världen?<br /><br />Och om man är så snabb att acceptera premisserna (gud är god och allsmäktig) som någon slags utgångspunkt för frågeställningen så undrar jag hur man då totalt kan bortse från andra för kristendomen (och judendomen och islam med för den delen) självklara grundpelare som att Adam och Eva åt av äpplet från kunskapens träd (trädet som gav kunskap om gott och ont). Adam och Eva gick då alltså emot Guds vilja, fick vetskap om gott och ont, blev utkörda från Eden (där allt alltså var gott) och mantlade därmed ansvaret för vad som hände dem därefter, eftersom de hade följt sin egen vilja och inte Guds. Och sedan skyller man på Gud när det uppstår krig och annat elände som människan själv hittar på... <br /><br />Hur får man ihop detta?<br /><br />Utgå från att du är en människa med fri vilja här på jorden. Se dig omkring - det finns ondska i världen, det kan vi ju utan större tvekan konstatera. Vem är det som skapar ondskan vi ser? Människan, det kan vi också enas om va? Så låt var och en ta sitt eget ansvar utan att skylla på Gud, övernaturliga ting, onda energier och andar eller ens andra människor. Vi är var och en ansvariga för det vi gör. Vi kan bara rannsaka oss själva. <br /><br />Och varför måste man som ateist eller troende utgå från att föreställa sig Gud som någon slags bättre personifikation av människan, som någon slags mänsklig jättefadersfigur? Jag vet som alla andra inte ett skit om någonting men det jag vet är att vi är skapade. Vi finns till på ett eller annat sätt och vi existerar på detta klot i rymden bland miljarders miljarders andra klot och sfärer av olika slag. Det går inte ens att föreställa sig universums oändlighet. En svensk astronom belyste antalet stjärnor och solar i universum på detta vis: om man föreställer sig dem som riskorn så kan man fylla hela globen med de riskornen...flera miljarder gånger. Det går inte ens att föreställa sig storheten.<br /><br />Det finns en inneboende intelligens i allt från hur våra celler och organ fungerar och våra kroppar och hjärna är uppbyggda till hur vårt universum med dess himlakroppar fungerar. Dragningskraft, solsystem och galaxer, materia och antimateria och mörka hål - är inte detta nog för att belysa naturens, universums och alltets skönhet, storhet och intelligens. Måste man söka efter, tro på och bli tröstad av en allsmäktig skapargud, en slags supermänniskogud version 20.000? Om nu universum och alltet skapade sig självt från big bang är inte det intelligent och fantastiskt och mirakulöst nog, och att vi alla är en del av det? Är inte den kraften, den urenergin, den ursinniga "viljan" till liv och kreation Gud nog liksom? Borde inte det räcka som magisk skönhetsupplevelse utan like, borde inte det få både ateister och religiöst troende att tappa huvudet i förundran? <br /><br />Eller är jag dum i huvudet på nåt vis? Jag kanske har missat nåt...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8723378824209130273?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-15499163523798061722008-12-02T07:09:00.006+01:002008-12-02T07:53:05.297+01:00Något av det vackraste och mest poetiska jag har hört är att utveckling och evolution i naturen sker tack vare asymmetri och att naturen består av materia och antimateria och att det alltid måste finnas en obalans för att de båda inte ska ta ut varandra.<br /><br />Det smakar gott i min hjärna. Det ger mig en estetisk buzz.<br /><br />Men sen så tänker jag ett varv till och ser på hur det ser ut här i världen, i våra mänskligt uppbyggda samhällen med snedfördelning av resurser och rikedomar. Där den rika minoriteten suger ut den fattiga majoriteten vare sig det gäller överklass/arbetarklass, storföretag/arbetare eller i-land/u-land. Den asymmetrin har nått extremt vulgära, perversa mått. Plus att det inte främjar allas evolution eller all evolution. Det som bl.a. fått stryka på foten och stannat upp helt är den morala och etiska evolutionen. Det som överhuvudtaget ger oss människovärdighet.<br /><br />Alla utvecklingsivrare och kapitalister som ska utvecklas, expandera, bli större, få mer mark, mer makt och tjäna mer till varje pris, kosta vad det kosta vill borde skämmas livet ur sig. Och vi konsumenter av produkter, tjänster och media som går deras ärenden utan att orka ifrågasätta de ideal vi matas med (köp mer, konsumera mer!) borde skämmas minst lika mycket. Skämmas ögonen ur oss borde vi göra om vi hade någon skam i kroppen. Kapitalist- och konsumtionssamhället är ett vidrigt sätt att leva och det skördar riktiga offer och det äckligaste är att ingen bryr sig längre. Folk är förhärdade och har knappt koll på vad medkänsla betyder och än mindre kapabla att känna den.<br /><br />Det finns inget som rättfärdigar att du vältrar dig i överflöd medan barn tvingas svälta, medan människor tvingas jobba för svältlöner, även om det så är på andra sidan jorden. Inget. Det handlar om människor med själar, känslor, tankar, lika mycket värda som DU. Som lider lika mycket som du skulle göra om du vore i samma situation.<br /><br />Du måste vakna nu!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1549916352379806172?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-35191274151049844512008-12-02T02:12:00.013+01:002008-12-02T07:09:26.091+01:00Skulle just skriva ett inlägg om aktivitetskåta dampingar versus stillasittande filosofer när jag tittar in på min mejl och upptäcker ett mejl (inte adresserat till mig personligen utan ett massutskick) från en som just är så där maniskt driven och febrigt rastlös och ständigt söker nya upplevelser och nya människor. Det dryper någon slags desperation om honom... Ska synas överallt, höras överallt och det måste HÄNDA saker, annars känner han inte att han lever eller existerar. Känner igen typen eftersom jag träffat några såna i livet. Om du missat dem är det bara att sätta på TV:n och studera första bästa dokusåpa, där kryllar det av dem. Typen har av media blivit upphöjd till det allmänna idealet som vi alla helt plötsligt ska leva upp till.<br /><br />En grej de oftast brukar ha gemensamt de här aktivitetslagda personerna är att de inte tror att det är möjligt att utvecklas på något annat sätt än deras eget (många gånger överaktiva) sätt. De ser ner på till synes stillasittande individer och misstar deras introvertion, återhållsamhet och kontemplativa sinne för lathet, tomhet och sinnesslöhet och kan sällan skönja det rika inre liv som kan dölja sig under ytan. Har många gånger hört dessa aktiva personers förakt mot de som inte följer deras eget beteende och aktivitetsmönster. Min enda förklaring till detta är att de själva känner sig tomma eller sinnesslöa då de inte har händerna fulla och att de därför överför denna känsla till dem vars livspuls inte är lika upptrissat som deras eget.<br /><br />Visst, jag kan faktiskt känna en viss respekt för sådana personligheter om jag anstränger mig en smula och försöker se bortom den ibland oklädsamma desperationen i det maniska framåt- och utåtsträvandet. Jag kan nästan se dem som personifikationer av någon slags naturkraft, en blandning av Jupiters expansion och Uranus elektriska snabbhet och plötslighet. De är som slavar under herrarna Jupiter och Uranus och de springer som om de hade sina herrars piskor i ryggen. Utveckling i aktivitet. Framsteg till varje pris. Arbeit macht frei! Det måste hända saker. De måste träffa folk, en där en här, fler är för lite. De måste röra sig hela tiden, hit och dit. De måste flytta runt, härs och tvärs. Det måste hända saker, helst nu, nu och nu! Utveckling mäts i synliga materiella händelser och resultat, framgång och pengar. Annars utvecklas de uppenbarligen inte. Men det är väl så DE funkar. De kanske finner den där kontakten med sig själv när de är aktiva bland folk och tappar den när de är ensamma, för de brukar oftast vantrivas när de är ensamma. Konstigare saker har man ju hört...<br /><br />Men jag fungerar precis tvärtom. Jag finner kontakten med mig själv när jag är ensam och förlorar den snarare i grupp. När en person som jag försöker mig ut bland folk och tvingar mig att passa in i och vara enligt de rådande aktivitetskåthetsidealen så kliver min egen personliga utveckling oftast tvärtom några steg bakåt. Jag hittar inte det jag söker genom att oavbrutet göra en massa saker, träffa en massa människor eller när jag tvingas vara i en grupp av människor hela tiden. För mig skapar det stress att ständigt tvingas vara på ytan av saker och ting. Det är inte min läggning helt enkelt.<br /><br />I en grupp gör dessutom individernas olika ståndpunkter, åsikter, bakgrunder och utvecklingsstadier kombinerat med gruppens sökande efter konsensus att kvaliteten på det som det ska sökas konsensus i starkt dras ner. Och luftar man sin egen individuella röst så blir man genast utsinglad och voilá, där har du gjort dig till gruppens fiende. Massan fördummar individen, så är det bara, se på historien. När har en grupp någonsin gjort revolutionerande framsteg? Det är individerna som lett historien framåt. So, I'm more of a One Woman Band.<br /><br />Men förstå mig inte fel, är inte allmänt gruppfientlig. Jag gillar grupper om de är öppna, fördomsfria, accepterande och välkomnande, som min underbara KV-grupp t.ex. Är faktiskt jätteglad för att vi hittat varandra och att vi har sån bra dynamik trots eller tack vare våra olika typer av bakgrunder. Så det kan ge mig jättemycket att umgås i grupp, jag kan känna mig stärkt och energipåfylld av givande och tagande med rätt människor. Och en förutsättning för att jag ska må bra är att alla har samma röststyrka, spelar på samma plan, är jämställda, ger och tar på samma villkor och att det inte finns grupperingar i gruppen som utesluter andra. Där har du förresten första symptomet på en sjuk gruppdynamik. Dessutom ger hierarkier mig allvarlig analklåda och självutnämnda auktoriteter framkallar kräk-krupp. Det är bara ledaren som tillåts yttra egna åsikter och det är bara de som räknas. Inga andra tillåts göra soloinlägg för det upprör gruppen och hierarkierna grumlas, strukturerna upplöses, ve och fasa. Kaos stundar. <br /><br />Nä, tacka vet jag grupper där alla är jämställda och där på exakt samma villkor, där alla har något att lära ut och alla något att lära.<br /><br />Men det är när jag är ensam som jag hittar höjderna och luftigheten medan jag vilsamt bottnar i mig själv. Det är då jag kan sträcka lite på ryggraden, luta mig tillbaka och lyssna inåt, släppa ut tankarna på upptäcktsfärd, flyga drake med tankarna och låta världen öppna sig för mitt sinne. (Och för detta krävs en stillasittande lekamen, okej?) Jag finner utvecklingen i mitt inre och trots att det ser ut som att jag inte gör något eller kommer någonstans så färdas jag ständigt i mig själv. Jag iakttar stilla mina inre händelser och låter sinnet följa med i toppar och dalar. Jag får kontakt inte bara med mig själv utan med "världen". Jag utvecklas hela tiden, trots att det kanske inte sker så mycket i det yttre. <br /><br />Kan vi alla inte bara få vara oss själva och acceptera varandra som vi är, vi unika varelser och människor. Det finns inga ideal att leva upp till. Alla ideal är falska. Vi har alla våra egna vägar att gå. Vi är olika. Vi är perfekta som vi är. Cirkeln sluts inte, insikt nås inte förrän dampingen förstår att introvertingen är ett annorlunda uttryck av energi och livskraft och vice versa, och att båda sätten faktiskt leder till utveckling. Det är inte förrän man förstår det som man kan komplettera varandra, mötas och sluta cirkeln - cirkeln av Guds fullkomligt accepterande upplevelse av alla de olika aspekterna av sig själv. Sluta kämpa emot andra sorters uttryck än ditt eget och låt Gud koppla upp sig på alla banor. Låt alla nervändar mötas och alla signalsubstanser hitta hem. Slut cirkeln och lys upp.<br /><br />Amen...<br /><br /><center>"In your longing for your giant self lies your goodness: and that longing is in all of you"<br /><br /> /Kahlil Gibran<br /><br />"He is a man who expands with joy in the heart of an enchanted isolation"<br /><br />/Henry A. Murray<br /><br />"She had to live not in the passing world but in her own deeps."<br /><br />/Pearl Buck<br /><br />"And he, that yearns the truth to know<br />Still further inwardly most go" <br /><br />/Lewis Carroll<br /><br />"There is no need to run outside<br />For better seeing...<br />Rather abide<br />At the center of your being"<br /><br />/Lao Tzu</center><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3519127415104984451?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-1698781353451336372008-11-21T15:01:00.007+01:002008-11-21T15:26:52.711+01:00<a href="http://4.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SSbEWaEm5qI/AAAAAAAAAJs/0XApe4SQXl0/s1600-h/DogGroundHog-small.jpg"><img style="float:center; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 200px; height: 151px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SSbEWaEm5qI/AAAAAAAAAJs/0XApe4SQXl0/s200/DogGroundHog-small.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5271116303118558882" /></a><br /><break><br />Idag är fjärde dagen jag vaknar prick 5:40. Summerat blir det 9. P överraskningsringde och när jag berättade tyckte han jag skulle kolla upp siffran nio i numerologisk betydelse - själv trodde han siffran representerade typ prästinnan eller någon annan högre kvinnoarketyp (ja, han vill bara komma innanför mina braller) men ska kolla upp det ;)<br /><br />Sen har jag freudianslippat i allsång tillsammans med The Verve. Istället för "Who am I running from" blev det "Who am I coming for"...hmm. Och det är här det blir tydligt om du som läser har snuskig fantasi eller inte.<br /><br />Sen har jag vart på promme.<br /><br />Sen har jag sett mitt vardagsrum i ett helt nytt perspektiv med ryggen fastklistrad mot elementet.<br /><br />Det är kallt.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-169878135345133637?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-68373427431802219252008-11-20T21:48:00.002+01:002008-11-20T22:00:48.118+01:00Oh my God… läser på lite om ”NWO” och olika teorier kring det. En del är så ”out there” så man nästan börjar undra om de inte skulle kunna vara så att de som skrivit teorierna själva ingår i NWO, allt för att kamouflera sig själva, genom att måla ut det så spejsigt som möjligt så att gemene man inte ens kan ta det på allvar. Man skrattar bara och går vidare…<br /><br />Men jag menar…NWO behöver inte vara så mycket mer spejsigt än så här, så som samhället redan ser ut. Folk ”fostras” och hjärntvättas av alla falska ideal som pumpas ut i media. ”Så här ytligt ska det vara att vara människa, så här ska du se ut, det här ska du göra, det här ska du titta på, det här ska du konsumera, det här ska du tycka, det här ska du tro på. Spelar ingen roll att man har miljoner saker att välja på och ett enormt utbud av varor, tjänster, nöjen, tidsfördriv, åsikter och trossatser. Det är ett utbud bestämt åt oss och det blir allt svårare att gå utanför ramarna. ”Här – det här är vad du har att välja på: plocka ut dina attiraljer, välj och vraka, skapa dig en persona, en image, en smak. Ja, skräddarsy dig din egen andlighet om du vill. Gå på illusionen att du är originell, att du inte är en kopia och den största illusionen av dem alla - att du är fri.”<br /><br />Sanningen är att du fostras till en duktig konsument. Du är hjärntvättad och programmerad. Nej, det sitter inte en chip i din hjärna. Nej, Illuminati styr dig inte med magnetvågor. Men du är i hög grad barn av detta västerländska samhälle, vars media som ägs av de största kapitalisterna dagligen prånglar ut och matar oss med budskap för att skapa falska behov. Vem faaaaan behöver byta mobil efter ett halvår när den gamla fungerar utmärkt? ”Jo, men det har ju kommit en med ny funktion och fler finesser!” Suck…<br /><br />Det här livet börjar känna som att vara inlåst i ett sjukt stort varuhus. Vi har inget fritt val, det är en illusion. Makthavarna och kapitalisteliten kan göra vad faaan som helst bakom kulisserna (roffa åt sig bonusar, nätverka inom eliten och bestämma jordens framtid och öde) medan vanligt folk är upptagna med att shoppa på senaste shoppingcentret utanför stan eller sitta med kuken i hand framför senaste spy-och-bajs-sexfilmen på datorskärmen. Folk är så fast i råttrejset så de inte är möjligt att skapa den mentala distansen som behövs för att se mönstren. Man orkar inte se, inte ifrågasätta. Det är lättare att gå på skiten som man matas med. ”Var en god medborgare, konsumera mera, vältra dig i pornografi och våld, vi bjuder på det på TV och Internet. Pervertera alla sanna värden, konkurrera till varje pris, glöm medkänsla.”<br /><br />Och om ni misstänker att utomjordingar har invaderat jorden så kan jag bekräfta att det är sant. Det skedde när den vite mannen intog jorden och roffade åt sig all mark, all självbestämmanderätt från ”naturbefolkningarna” som man kallar dem – de som levde i samklang med moder jord, de som var hennes ursprungliga barn, de som levde av hennes resurser på ett balanserat sätt.<br /><br />Varför skulle man respektera moder jord och spara på hennes resurser, om man egentligen inte tillhör planeten? Man har tagit sig hit och man kan ta sig härifrån…<br /><br /><br /><center>"Will those feet in modern times <br />Walk on soles made in China? <br />Will those feet in modern times <br />See the bright prosaic malls? <br />Will those feet in modern times <br />Recognise the heavy burden? <br />Will those feet in modern times <br />Pardon me for my sins?<br /><br />Will those feet in modern times <br />Understand this world's affliction?<br />Recognise the righteous anger <br />Understand this world's addiction?<br /><br />Are we blind - can we see?"<br /><br />/Richard Ashcroft</center><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6837342743180221925?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-7263184319326385992008-11-20T15:21:00.003+01:002008-11-21T15:18:17.936+01:00Vaknade kl 5:40 för tredje dagen i rad i dag. Känner att det börjar bli lite tråkigt det här, men vad fan...jag får iaf se lite dagsljus. Idag orkade jag mig ut på en långprommis till och med. Det artar sig, det här murmeldjurslivet.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-726318431932638599?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-82321806108990154162008-11-20T13:29:00.006+01:002008-11-20T21:48:23.890+01:00Gjorde misstaget att råka lyssna på Young Gods album L'Eau Rouge alldeles nu...Eh, det var INTE my cup of tea, eller kanske... my glass of wine (ordlek som refererar till albumtiteln...d'oh). Kan bäst beskriva det som en mardrömsmix av Sigue Sigue Sputnik, Rammstein och Billy Idol. Skulle passa fint som soundtrack till Hell's Circus typ...om det fanns något som hette så, förutom livet här på planeten Tellus då.<br /><br />Urrka...INTE bra...<br /><br />Den blir det "pil-upp" delete på...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8232180610899015416?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-61210410722482492982008-11-20T12:38:00.009+01:002008-11-20T21:46:39.914+01:00Undrar på vilket sätt det ingår i New World Order att ALLA människor, oberoende av var de bor på detta lilla klot, ska kolla på EXAKT SAMMA hjärndöda dokusåpor och tävlingar á la Idol 2008, Let's Dance, Stars on Ice, Big Brother, Paradise Hotel, Expedition Robinson etc... För folkfördumningen kan fan inte vara annat än en del i en djävulusisk global konspirationsteori.<br /><br />...Och Face Book gör mig fan skraj.<br /><br />Hjälp, jag vill härifrån...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6121041072248249298?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-3457636122780081522008-11-20T12:38:00.001+01:002008-11-20T12:38:48.262+01:00Tell Rinin he's a dirt bag!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-345763612278008152?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-30236676595669200932008-11-11T22:36:00.006+01:002008-11-12T01:10:07.050+01:00Ibland är jag glad att jag ger saker en andra chans eftersom åsikter kan förändras beroende på situation och humör. Jag är väl en av de få som totalsågade filmen Lost in Translation när jag såg den för något år sen, fattade aldrig hypen. Tyckte att Sofia Coppola åkte freeride på farsans namn. Men så fel man kan ha. Det är en film som fordrar mitt stilla fokus och kräver att jag är avkopplad men ändå påkopplad. Sist jag såg den var jag visst inte det. <br /><br />Fast nu när jag är stilla och energi och känslor är påkopplade ser jag den i ett helt annat ljus. Gud så vacker den är. Intelligent. Och nyskapande. Helt klart ett föredömligt exempel på när en kvinna gör film. Ja, ursäkta att jag drar in genus och könstillhörighet i detta men det går ju liksom inte riktigt att bortse från... det är en kvinnlig film. Filmens puls utgörs av en sublim närvaro av stämningar, atmosfärskiftningar och finstämda känslor och den gör anspråk på min uppmärksamhet på ett helt annat sätt än en tempodriven, actionspäckad amerikansk manlig film av mer traditionell typ.<br /><br />Men den är också full av tysta statements om både den amerikanska och japanska samtida kulturen och utan att ett ord sägs så uppfattar jag de underliggande kommentarerna. Det är så tydligt, allt jag inte såg sist jag tittade på filmen.<br /><br />I förgrunden står den outtalade samhörigheten mellan två så totalt olika människor. Mitt i främlingskap och ickekontakt finner de en en genuin kontakt till varandra.<br />De är liksom de enda två människorna som på riktigt kommunicerar med varandra genom hela filmen. De är lite vilsna i tiden, främlingar i världen. Amerikaner i Japan, en kultur som i sin utvecklingsiver anammat den västerländska populärkulturen med hull och hår så till den grad att de totalt tappat kontakten med sina egna rötter, sin egen kulturhistoria. Japanerna har fått västerländska nippran, amerikansk feber och disneymani så till den grad att de själva på något vis blivit främlingar i sitt eget land. De befinner sig mitt i en totalmanisk och "frånkopplad" applicering av en västerländsk populärkultur som de egentligen inte har någon historisk eller kulturell koppling till. Something gets lost in translation liksom. Det blir ett emotionellt gap, en kulturell klyfta. Alienation. De har blivit främlingar för sig själva. Har läst någonstans att den mest sökta frasen på Google i Japan är "Vad gör vi här?" (på planeten alltså). Inte undra på de är vilsna...Fan så sjuka konsekvenser det kan få att klistra på en urvattnad version av amerikansk kapitalistisk populärkultur på ett mångtusenårigt land med en genuin och uråldrig historia. <br /><br />De yngre japanerna tar ju verkligen den amerikanska populärkulturen till sin spets på ett Aspbergerskt sätt också. De "utövar" den västerländska kulturen med samma detaljiver och mani som om det handlade om traditionella te-ceremonier eller andra kulturella ritualer. De stannar ju inte där heller precis, de har blivit ambitiösa. De tar liksom hela den ihåliga populärkulturcirkusen ett varv till. Karikerar den. För nu ska de vara först, värst och bisarrast också. Men undrar om de inte bedriver Hara Kiri på sig själva... <br /><br />Nåja, det här senare jag skrivit om är ju bara en subtil hint av Sofia Coppola och absolut inte något centralt tema men ändå. Det var iaf några av de tankar som väcktes när jag såg den. Men den var fin och ändå väldigt politisk och existentiell mitt i alltihop.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3023667659566920093?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-18470917680137281712008-11-11T02:41:00.003+01:002008-11-11T02:46:04.720+01:00<a href="http://4.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SRjj0pHfc1I/AAAAAAAAAJc/QrwTHoBQvKo/s1600-h/compare.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;width: 400px; height: 147px;" src="http://4.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SRjj0pHfc1I/AAAAAAAAAJc/QrwTHoBQvKo/s400/compare.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5267210257739772754" /></a><br /><br /><br />See what I mean: David Eugene Edwards+Steven Mackintosh=David Sandström ;)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1847091768013728171?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-90730984572907677922008-11-11T00:19:00.009+01:002008-11-12T01:23:10.616+01:00Någon som heter David som jag inte känner vänder min bana och jag gråter en liten skvätt... och längtar efter sånt som ännu inte hänt...<br /><br /><object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/FyFfXyY0xdU&hl=sv&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><param name="allowscriptaccess" value="always"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/FyFfXyY0xdU&hl=sv&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowscriptaccess="always" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object><br /><br />Hittade idag. Tack vare SVT's dokumentär ikväll om David Sandström. En sak leder ju till en annan. Intressant dokumentär på SVT---> Upptäckande av ännu en vacker trummis. Ja det är ju nåt med såna och mig. Helst om de är lite intellektuellt småexcentriska, självständigt tänkande, levandes i sin egen värld...lite så där halvgalna och en aning melankoliska så att jag kan känna igen mig... Men gaaah... sopar all subtilitet åt sidan nu. Den här killen är ju ba så snygg...skulle kunna bli kär, så lätt... bara så där. Han är ju en fantastisk blandning mellan två av mina andra favoritherrar också: Den amerikanske musikern och därtill nästvackraste mannen på jorden David Eugene Edwards (nästefter ettan Richard Ashcroft här nedanför då) frontman i 16 Horsepower och så den brittiska skådespelaren Steven Mackintosh som jag konskevent dreglat över i 15 år så fort jag sett honom på TV. Upptäckte honom i London Kills Me och Buddha of Suburbia när jag hade min Hanif Kureishi-period i mitten på 90-talet och sen har jag sett honom i en massa annat. Och det bara ÄR nåt med honom. Han är så cool.<br /><br />Åh, vad härligt med hormoner... de har börjat spritta och sprudla mer än vanligt. Är det kanske vår i min värld nu? I så fall vet jag vem som satt igång det. Nej, inte David. Nåja hursomhelst, i tredje ledet---> ledde det till en skön upplevelse av en låt som i sin tur ledde till att jag faktiskt ---> fick lust att skriva och vilja publicera nåt offentligt igen. Eller så går det helt enkelt inte att härleda på det där anala viset. Låt oss kalla det "interwoven inspiration" istället. David Sandström, du är just nu min interterrestriella musa. Får jag vara din?<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-9073098457290767792?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-78574769234340932402008-10-29T22:41:00.003+01:002008-11-11T00:26:07.495+01:00<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ldnmNcWaswI&hl=en&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/ldnmNcWaswI&hl=en&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-7857476923434093240?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-32850610252454620832008-10-11T02:10:00.007+02:002008-11-11T06:13:41.454+01:00Jag har nu tagit bort säkert en 20-30 inlägg som jag upplever som självutlämnande och har därmed ändrat på bloggens upplägg. Detta är inte längre en dödsföraktande kamikazeblogg. *proklamerar*<br /><br />Världen är inte redo för offentlig soulsearching eftersom folk inte evolverats längre än till apstadiet. Så jag tar mitt förstånd till fånga och följer det allmänna mönstret. Tänker hädanefter följa massan och göra som majoriteten av folk och hålla fasaden, skriva för självupphöjande egosyften och måla upp mitt liv som perfekt och glamoröst.<br /><br />Och ni som ännu inte är kapabla att fatta ironi och humor är bannlysta för gott. Ni kan pissa off <strong>NU</strong>!<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3285061025245462083?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-26067270267091461572008-10-08T17:40:00.000+02:002008-10-08T17:41:20.178+02:00Tillbaks från T. Skönt att få teckna sina konturer, få ett grepp om vem man är. Sätta ord, se mönster i alla motstridiga kaostankar och känslor. Alltid när jag går därifrån så känns det som jag upprättat en djupare kontakt med mig själv, fått en röst. Jag går därifrån stärkt trots allt det obehagliga vi pratar om. Jag får perspektiv. En blick ovanifrån eller från bredvid istället för att befinna sig mitt i kaoset gör på något konstigt sätt att jag centrerar mig, får en kärna. Att sätta ärliga ord på jobbiga och komplicerade saker i en trygg och ickefördömande miljö ger mig styrkan tillbaka. Känner att jag får stöd trots att jag blir ifrågasatt. Mitt perspektiv byts och jag mår bra av det. Jag växer, inifrån kärnan utåt.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2606727026709146157?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-63070046100411493162008-10-01T18:34:00.008+02:002008-10-01T19:14:35.933+02:00Åh, min nya idol - Fausta Marianovic! Har visst skrivit boken- "Sista kulan sparar jag åt grannen". Har inte ens läst boken men såg henne intervjuas på TV och blev bara såååå glad för den där visa, orubbliga kvinnokraften och hennes mod att följa sin egen röst. Vilken fantastisk kvinna som stod upp för förståndet, följde sin visdoms röst och vägrade ställa upp på det vidriga kriget i det forna Jugoslavien som startats av "gubbjävlar" (hennes egna ord) från de olika religiösa och politiska lägren. Vilken fin inspiration för ALLA, inte bara kvinnor. Härligt! Läs om boken och se henne <a href="http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9100118265">här</a>!<br /><br />PUSS Fausta! (Coolt namn förresten. Jag vill adoptera dig som morsa, är det okej? Vi är lika både till utseende och värderingar så we could fool anyone. Det skulle iofs innebära att du fått mig när du var bara femton år gammal, men skitsamma, det är oviktigt med ålder. Men om du vill kan du få bli min storasyrra istället, hihi.)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6307004610041149316?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-80420201138371015602008-09-23T14:51:00.001+02:002008-09-23T14:53:10.036+02:00Tell Rinin I love him...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8042020113837101560?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-8399244881412489382008-09-23T01:45:00.003+02:002008-09-23T02:09:33.839+02:00Sen har jag iakttagit den där manipulationsmetoden där någon med mild och moderligt nedlåtande ton hela tiden påpekar svagheter och får det att låta som om de säger något snällt också, haha. Det är den värsta sortens energitjuveri tror jag, fördolt och lömskt.<br /><br />-"Ja men FÖR ATT VARA DU så var det ju duktigt att göra så."<br /><br />-"Och ja det är ju OLIKT DIG att göra så, men det var bra gjort."<br /><br />-"Vad modig du var som gjorde så då för så där BRUKAR du ju inte göra."<br /><br />Om man någon gång i något svagt ögonblick litat på någon och sagt något självutlämnande så gjorde man det i förtroende och inte för att bli påmind hela tiden och få det uppkört i ansiktet i tid och otid. Det berättades som ett förtroende där och då. Och vi kan prata om det nästa gång JAG tar upp det, OM jag gör det. Och det lär man ju inte göra.<br /><br />Så jävla lamt, så nedlåtande och så genomskinligt. Blir man verkligen större av sånt där? Kör du den metoden på mig så resulterar det i att jag tappar förtroendet och tycker du är en manipulerande kossa. Nå, växte du nåt av det? Funkade det för dig?<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-839924488141248938?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-58039901403376780112008-09-22T21:01:00.004+02:002008-09-22T21:42:53.093+02:00Har gjort en liten iakttagelse...studerat folk lite i smyg.<br /><br />Min slutsats: Om någon helt taget ur luften, utan ditt eget initiativ, påpekar någon av dina förmodade svagheter (som du visserligen kanske känner igen) så neka bara till det och ifrågasätt (bara för dig själv) varför den här personen för det på tal överhuvudtaget. Såg det göras och såg det smarta i det draget även om det just då kändes motsägelsefullt och insiktslöst att blåneka eftersom personen bekänt detta (för mig och inte för just den personen som påpekade) tidigare.<br /><br />Det är en sak om du själv för någon av dina svaga punkter på tal och initierar ett samtal om dem då du behöver prata av dig och få feedback av någon du litar på men när någon tar upp det utan ditt eget initativ så är det inget annat än energitjuveri (om än omedvetet) och manipulation. Det finns faktiskt folk som satt sånt här i system för att de själva växer och tror att de hamnar på plus på energihierarkin. Du behöver inte göra dem medvetna om deras beteende, bara du själv är medveten om att du inte tänker ge bort dyrbar energi till någon som försöker växa på din bekostnad. Låt inte folk göra dig mindre.<br /><br />Sen skulle jag för klarhetens skull vilja tillägga att man visst kan växa av att någon man känner väl påpekar ens kanske ibland omedvetna mönster. Om det görs av någon som känner en bra och som faktiskt kan se saker man själv har en blind fläck inför. Men det jag skrev om ovan handlade om något HELT annat.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-5803990140337678011?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-27864200362052490342008-09-22T15:09:00.003+02:002008-09-22T15:26:03.835+02:00På promenad: Hejar på en snigel som försöker korsa den livsfarliga cykelvägen. Det är ett äventyr på liv och död för den stackarn. Han kan närsomhelst bli till snigelmos. Hör hur det prasslar i buskarna bakom mig till vänster. Jag vänder mig om och i slyn utanför en trädgård dyker ett rådjurshuvud blixtsnabbt upp och med ett vigt och lätt språng är han uppe på vägen. Lika snabbt försvinner han i grönskan på andra sidan.<br /><br />Snacka kontraster. För en del går det snabbt, andra sniglar sig fram... det beror på ens natur och förutsättningar antar jag. Ser rådjuret ner på snigeln för hans långsamhet, nej. Avundas snigeln rådjuret hans snabbhet, nej. Det är helt enkelt bara så det är här i världen.<br /><br />Snigelns budskap enligt Solöga: "Ta det lugnt, allt ordnar sig. Det reder ut sig själv. Just nu är allting bra. Din gåva är att känna förtröstan inför livet."<br /><br />Rådjurets budskap enligt densamma: "Använd kärleken till att skapa Skönhet i ditt liv. Din gåva är att du äger själv den medicin som du söker - är själv medicinen som världen väntar på."<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2786420036205249034?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-41046032568546482922008-09-20T11:43:00.003+02:002008-09-20T11:54:43.722+02:00Jag hade en känsla när jag precis hade vaknat upp ur narkosen då… en känsla av rent upplevande, ren vakenhet. Ett medvetande utan filter, tolkningar, tankar, förutsatta referensramar. Ett kristallklart, tomt sinne.<br /><br />Jag har fått den känslan några gånger när jag precis vaknat upp efter att ha sovit…en gång vaknade jag upp till ett rent och filterlöst upplevande av fysisk beröring. Det var helt paradisiskt tills filtren satte in, jag började tycka, tänka, känna och känslan av direkt upplevelse försvann. Men innan jag riktigt vaknade till och blev medveten om vad som hände så hörde jag orden om och om igen i mitt huvud – immediate response, immediate response… utan att det var jag som tänkte dem.<br /><br />Och sen… upplevandet av ögonblicket då filtren och avgränsningarna mellan mig och det som hände uppstod med sån illustrativ tydlighet. Sådan skarp kontrast, på bara några ögonblick… Från lycka till fångenskap på en sekund…<br /><br />DET medvetandet, det där rena…DET skulle jag vilja uppleva jämt, varje dag, hela tiden, då vore man kanske upplyst. Eller skitsamma om man vore upplyst, man skulle vara LYCKLIG… Då funnes inga problem i världen. Ett rent och direkt varande utan saturniskt begränsande…<br /><br />…Och nu i morse när jag överraskad vaknade upp till morgonradio - innan mitt medvetande riktigt väcktes och undrande vad för fantastiska ljudhallisar jag nu hade drabbats av – det som sades gick rakt in och var i direkt synk till mina nuvarande funderingar. Nu minns jag inte ens orden eller meningarna men det var så mitt i prick… Det handlade om medvetenhet och förändring och att jobba för det, att genomgå någon slags transformation...<br /><br />Man kanske måste jobba för det, högst medvetet… det är väl där Merkurius kommer in…skaparen, magikern… Att skapa sin verklighet med medvetenhet…men jag är så långt borta från det, så långt borta… men jag BÖRJAR BLI medveten… men tänk så länge man kan gå omkring och lura sig själv om att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt…<br /><br />Jag måste göra en förändring i sinnet för att se en förändring i realiteten… och jag måste jobba för det. Insikter och inspiration i sig själva kommer inte ta mig någonstans… om jag nu vill någonstans och det vill jag ju, men jag vet inte vart, men jag vill HÄRIFRÅN… ifrån fångenskapen i mitt sinne... om det ens är möjligt...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4104603256854648292?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-48636968165382194232008-09-14T01:21:00.005+02:002008-09-14T01:33:34.267+02:00Jag kan välja att skriva en finstämd dikt om den krispiga höstluften, de vackra röd-gul-orangefärgade löven, doften av de mogna hästkastanjerna...<br /><br />Eller så kan jag välja att skriva hur livrädd jag är för ännu en lång vinter, det kommande mörkret, kylan, det grå, naturens död, konstant mulet väder, tryckande ångest, ytterligare en depression...<br /><br />Eller så kan jag välja att uttrycka både och...även fast det ena väger tyngre...eller nåt. För ljuga kan jag väl inte göra, det måste ju ändå vara den värsta flykten.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4863696816538219423?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-34301669994029070292008-09-10T22:16:00.007+02:002008-09-11T05:15:18.820+02:00Jävla fittångest, blir bara värre och värre...<br /><br />På väg hem från macken efter att ha inhandlat ett first-aid-kit innehållandes ett sexpack folköl och cigg (som om andnöd och bakfylla skulle hjälpa) råkade jag på herr (eller fru) Grävling som sprang precis så långt framför mig så jag hann bromsa.<br /><br />Önskar jag hade den där boken som nån fröken Solöga skrivit om djur och dess betydelser, men i brist på insiktsfulla tolkningar av en encounter med en grävling så använder jag min egen fantasi. I min bok står det:<br /><br />Grävling - Du har sån jävla spyångest och försöker fly från ditt avskräde till hjärna på alla sätt som går, helst skulle du vilja ta livet av dig.<br /><br />***************************************************************<br /><br />Alternativ tolkning på nätet av någon (som INTE har sin månjävel i skorpionen utan på någon mer behagfull placering, lyckans ost):<br /><br /><em>Grävling= Säg i från, stå på dig.<br />Ge utlopp för dina känslor.<br />Din gåva är att vara bestämd.<br /></em><br /><br />En till:<br /><br /><em>Grävlingen står för oberoende, framåtanda och organisation.<br /><br />Tro inte att du står ensam och övergiven på livets resa.<br />Låt din sanna identitet visa sig och tillåt den kraftfulla person du är att visa sig. Se på dina medmänniskor utan tvång och krav och de kommer visa dig en helt ny värld!</em><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3430166999402907029?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-10232871724497449552008-09-10T19:30:00.003+02:002008-09-10T19:33:44.573+02:00Jamen klicka på länken då...rubriken alltså, d'oh ;)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1023287172449744955?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-33868591116345703052008-09-04T23:12:00.003+02:002008-09-10T01:55:07.778+02:00<object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/ymSR_E0W9_A&hl=en&fs=1"></param><param name="allowFullScreen" value="true"></param><embed src="http://www.youtube.com/v/ymSR_E0W9_A&hl=en&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object><br /><br />Äckligt, äckligt, äckligt bra (femhundra utropstecken). Hur fan är det möjligt att uppamma sådan passion i musiken? Och David Eugene Edwards texter är oljesvart poesi. Har aldrig hört en genuinare röst, helt sjukt vilken passion, vilken inlevelse. Han känner vartenda ord i djupet av sin själ. Det här är äkta musikkonst...blir knäpp vad bra det är. Så jävla glad jag fick se dem två ggr innan de upplöste gruppen - 16 Horsepower...vilka musikgudar! Jaja, jag håller mig i bordet så jag inte skjuter off ur sockorna like a firework ;)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3386859111634570305?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-42673961954061042552008-09-03T18:44:00.000+02:002008-09-03T18:49:58.133+02:00You could become a great horseman <br /><br />And help to free yourself and this world <br /><br />Though only if you and prayer become sweet Lovers. <br /><br />It is a naive man who thinks we are not engaged in a <br />fierce battle, <br /><br />For I see and hear brave foot soldiers all around me <br />going mad, <br /><br />Falling on the ground in excruciating pain, <br /><br />You could become a victorious horseman <br /><br />And carry your heart through this world like a life <br />giving sun, <br /><br />Though only if you and God become sweet Lovers. <br /><br />/Hafiz<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4267396195406104255?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-57058837610293012672008-09-03T18:12:00.001+02:002008-09-03T18:14:09.239+02:00"In the astral, there exist temples of Light and temples of Darkness and where the Light shines more clearly, Darkness turns more dense. "<br /><br />/Samael Aun Weor<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-5705883761029301267?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-6252739537290586742008-09-03T13:03:00.010+02:002008-09-10T01:48:09.982+02:00Det verkar ha gått (engelska) troll i mina rubriker...<br /><br />Donät aks me whajj...<br /><br />För jag tänker fråga mig själv. Är jag smyganglofil? (D’oh! Har en fil kand i engelska d.v.s, - jag har läst engelsk litteratur, samhällskunskap, historia, grammatik etc flera år i sträck, detta förtjänar nästan ett utropstecken) Eller är jag bara duktigt hjärntvättad av den ”anglosaxiska”, numer kanske amerikanska medietornadon som härjat så länge jag funnits på planeten iaf. För låt oss erkänna, vänner: Vi i det här lilla hörnet av jorden är hårt ”ansatta” av den engelsktalande kulturen…<br /><br />Närmare analys av ”ängelska” rubriker på min blogg (nä, jag har inget liv och jag är self-obsessed… so what?):<br /><br /><strong>Renodlade engelska rubriker utan (medvetna) referenser:</strong><br /><br />Enough already<br />Long Time Short Distance<br />Soul Mate<br />Verve reunion – A Prayer Heard<br />Confessions of a Fake Yogini<br />Bliss<br />Batterist – a One and Two and Three<br />The Verve Trip part I– The Encounter<br />The Verve Trip part II– The Concert<br />The Verve Trip part III– The modest Approach of a Fan<br />Drumbeat<br />Guess who?<br />See you in Hell<br /><br /><strong>Rubriker som är av mixad svengelsk natur:</strong><br /><br />Lost på djupa vatten<br />Energivampyr NO MORE<br />Powerpluto<br />Miss Beige<br />Work in Progress – till Peter<br />Yes - igen<br />Flashback (lite mer svårplacerat…är ju visserligen ett svenskt ord numer, men lånat från engelskan)<br /><br /><strong>Rubriker som faktiskt är direktlånade från engelsk musik och litteratur:</strong><br /><br />Faith Matheny (dikt av Edgar Lee Masters)<br />Doors of Perception (mycket känd fras från en dikt av William Blake)<br />75 degrees (låttitel av Richard Ashcroft)<br />Bottom (namn på mina humorkungar)<br />Your Pain is but the Breaking of the Shell that Encloses your Understanding (Kahlil Gibran)<br />There is only Yes (fras tagen från filmen YES av Sally Potter)<br />Check The Meaning (Richard Ashcroft-låt)<br />Is there Life on Mars (David Bowie)<br />The Little Black Boy (dikt av William Blake)<br />Heaven and Hell (utdrag ur en text av W. Blake, tillika en album- och låttitel av Black Sabbath. Kan säkert göras femtiosjutton referensdragningar till här iofs…)<br />Nolla, Zero the Hero, the Fool (bestämde mig för att den inte passade in i den svengelska kategorin eftersom det var några refrenser till bl.a. en Sabbath-låt och till Tarot)<br />Slide Away (en Verve-låt)<br />Another Day in Paradise (okejrå, indirekt referens till en taskig Phil Collins-titel som jag gjorde högst ofrivilligt med totalt oflit)<br />Tonight (låt av Jarvis Cocker)<br />With a little Help from a Friend (visserligen en beatlesreferens men…)<br />Wasteland (dikt av T.S. Elliot)<br /><br />Så…nu har jag motionerat hjärnan lite granna, gjort mig av med lite mental energi på ett helt meningslöst sätt som inte kommer gagna någon, som det verkar vara rätt normalt att göra här i världen. OCH…De gånger jag känner mig som ett kulturlöst, socialt avskalat, primitivt naturbarn i ingenmansland (händer typ jämt), en generaliserande pseudofilosof med rymdperspektiv (händer ofta), eller ett neurotiskt jävla knippe till känslomonster som består av en paranoid reptilhjärna (händer fairly often) så kan jag ju hänvisa tillbaka till detta och se vilken jävla arty farty pretto kulturnisse (med fantastisk förmåga till detaljanalys) jag egentligen är…<br /><br />Haha, ba...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-625273953729058674?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-25884517411831212212008-09-03T12:51:00.006+02:002008-09-03T14:32:24.132+02:00<em>"scorpiomoon..*ler*... läser din nattsvarta blogg fortfarande... skrattar gott många gånger. andra vill jag bara krama dig [...] känns som det är något slags konstant mörker... men där i fjärran ser du ett ljus i bland som ger kraft åt hopp som lyser upp än mer och du ser alla detaljer i natten.. men aldrig blir det dag, känner igen mig i din blogg, ja faktiskt älskar jag den på många sätt..vet...låter kanske konstigt, men du är speciell[...]"</em><br /><br />Är bloggen nattsvart? Trodde jag alternerade lite mellan svart och vitt åtminstone...och kanske hittade gråskalorna ibland. Men så långt har jag inte kommit alltså, haha. Där ser man.<br /><br />Men fint skrivet iaf, P... generöst... Bara det att någon känner igen sig gör ju att man rycks upp ur isoleringen och känslan av avskurenhet. Där lös du upp mitt konstanta mörker ett ögonblick...tack.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2588451741183121221?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-53637930779035571172008-09-02T17:24:00.005+02:002008-09-03T14:29:31.791+02:00Nåja, täckt av min gamla mantel av sot och damm rider jag ensam vidare genom förödelsen på mitt bångstyriga, knotiga gamla bengetsåbäke till häst. Det enda jag ser är ett ödelagt katastrofområde, förstörelse. Ssssssvart så långt ögat kan urskilja. Medveten om att det INTE är jag som orsakat det, iaf inte med vilje. Men jag är inte Don Quiqote. Hans energi var oändlig. Min är obefintlig så jag orkar verkligen inte fäktas med några kvarnar. Då drar jag vidare med rak rygg och med den fullständiga vetskapen om att jag åtminstone är så pass schysst funtad att jag alltid respekterar människor så pass mycket att jag är ärlig, vad det än gäller. <br /><br />Jaja, inget ont utan något gott. Jag har åtminstone påbörjat en målning, en ikonmålning. Eller nja, själva tekniken är ju inte ikonmåleri men motivet är inspirerat av ikonmotiv. Mycket passande egenterapi måste jag säga, att välja jungfru Maria som motiv där jag just nu befinner mig i min utbrända cyniska mentala miljö, jävla avfallsplats. Oskuld, kärlek, hopp. Betyder de orden något överhuvudtaget? Näe, uppenbarligen inte i det här ofruktbara ödelandet där folk envisas med att gräva huvudet i sanden eller att spränga sig själva och mig i bitar... men orden: hopp, oskuld, kärlek (och sex, höll jag på att skriva, haha)...njäe, känner inte innebörden i orden längre, men man kan utforska dem i bild...eller nåt...va?<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-5363793077903557117?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-45075967454752598142008-09-02T15:53:00.018+02:002008-09-10T01:51:49.022+02:00<em>På affären står jag bakom ett par killar med identiska röda luvtröjor (fast med olika tryck) som de ser ut att ha inhandlat billigt på semester i Turkiet typ. På den enas rygg står det "See you in Hell!" Och jag får sån lust att knacka honom på axeln och utbrista:<br /><br />-D'oooh! Vi ÄR redan i helvetet. Inte fattat det än? Pucko...</em><br /><br />I helvetet ska man bli hel...eller man ska uppenbarligen åtminstone gå omkring och känna sig halv eller ofullständig eller som man är ett feltillverkat måndagsexemplar för att kanske därför väcka en önskan om att vilja bli hel eller fullkomlig... eller nåt...<br /><br />Hur man ska bli hel i själen i ett kärlekslöst helvete är nog nöten som ska knäckas... Jag blir inte hel förrän jag finner kärleken, i mig själv... Men finna kärlek i kyla och avstängdhet går inte. Och hur genererar man värme och öppenhet där ingen kärlek finns? Ba dilemma ba liksom. Hur ska ägget värpas om hönan är död? *asg* Och hur ska hönan kläckas om ägget inte finns? Eller snarare hur ska ägget värpas om hönan är mördad och hur ska hönan kläckas om ägget är sönderstampat. För jag har väl känt kärlek förut? Eller? Minns faktiskt inte...minns inte nu hur det kändes i så fall.<br /><br />Mmm, molekyl, hmm. Verkligen ingen molekylkänsla i det här läget, känner mig snarare som en enskild atom bland alla andra avskilda atomer, kluvna atomer... (haha, pun intended). Hur får man en atom att bli mer positivt laddad? Är det inte så att en negativt laddad atom drar till sig en positivt laddad? "Hey positively loaded guy, where are you?" Direktöversättning: "Hej, du tveklöst packade kille, var håller du hus?" Haha...<br /><br />Nej, just nu fixar jag inte ens att träffa någon. Nä, fy fan...har liksom inget inre driv till relationer öht, vänskapliga eller romantiska. Hur ska man kunna ha det när man tycker alla där ute är idioter? Plus att den där livsnödvändiga funktionen som ska till i en förälskelse är kaputt, totalt ur funktion, den där man projicerar allt gott på varandra och upphöjer varann till skyarna, typ:<br /><br />A: -Du är bäst!<br />B: -Nää, du är bäst!<br />JAG: Bläää, ni är puckade idioter båda två och ni kommer märka det om några månader... i bästa fall! I värsta fall kommer ni spendera värdefulla år på varann...<br /><br />Det som är sunt i nuläget är ju iaf att jag är humoristisk about miseryhelvetet och faktiskt förstår att de grundläggande bitarna i mitt nuvarande livsdilemma ligger hos mig själv, till skillnad från en del andra dårar där ute...<br /><br />Men jag börjar bli riktigt trött på att vara människa i det här kommunikationslösa helvetet. Genuin kommunikation finns inte. Spelar ingen roll hur tydlig man tror man är. Man kan ge sig fan på att folk missförstår ändå. I helvetet finns det bara människor som missförstår varandra genom sina invanda emotionella reaktionsmönster eller folk som är ute efter allt annat än kommunikation för att gagna sina egna intressen.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4507596745475259814?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-81929689522654453522008-08-25T02:05:00.002+02:002008-08-25T02:07:26.150+02:00Det känns faktiskt som om jag sväljer och slukar min svans hela tiden. Som om man ständigt gör samma insikter och processar samma saker om och om igen, i en evighetsloop, fast på ett högre och högre plan för varje gång kanske...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8192968952265445352?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-15641487046346665312008-08-24T23:53:00.003+02:002008-08-25T02:00:08.132+02:00"Ångest är det man har när livet händer"... inte menat att man ska ha det vid sidan av livet. Eller att man ska hoppa av livet när man har det, det är bara en naturlig del. Sen kan man jobba för balansen. Man MÅSTE jobba för balansen. Det mörka får ju inte heller ta över. Sen säger jag inte att man inte får ta time out från livets alla krav. Ibland måste man det bara, men det får ju inte bli ett permanent stadie...<br /><br />Därför jag försöker yoga, gå kurser, promenera, träna och göra saker fast jag egentligen mår skit. Jag har insett att jag måste om jag ens ska komma i närheten av integration...balans. Men man måste nå botten först innan man kan ta sats mot botten och putta sig uppåt med tårna. Man måste känna att man riktigt drunknar först... sen kommer ljuset...eller åtminstone en antydning, eller nåt... så funkar det tror jag. Sen är det ju en annan sak att det är en lång, lång väg upp men bara det att man tagit ut rätt riktning är ju bra...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1564148704634666531?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-22815803426816486922008-08-24T22:40:00.009+02:002008-08-25T02:03:15.232+02:00<a href="http://3.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SLHH70yMN-I/AAAAAAAAAI0/yhlxl1IvmSY/s1600-h/yinyangemlite.jpg"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://3.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SLHH70yMN-I/AAAAAAAAAI0/yhlxl1IvmSY/s400/yinyangemlite.jpg" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5238187672203966434" /></a><br /><br /><br />"Twin Flames Balance, Reunion of both aspects of your soul at Zero Point"<br /><br />Om man integrerar sig, integrerar både sitt mörker och sitt ljus, sitt yin och sitt yang så blir man ett med centret som förökar sig i den eviga fraktalen...du blir ett med Gud. Är det bara i mitt huvud som det här är så vackert och fantastiskt just nu?<br /><br />Gud är inte bara ljus, Gud är både och som färdas i en evig fraktal...<br /><br />Gud och "djävul" bildar en helhet...inget annat. Hur jävla fel svängde man inte i kristendomen när man upphöjde bara ljuset, det man kallade Gud...och djävulen fick "falla"...däri ligger alla jävla missförstånd. Inte undra på vi inte hittar till helheten...att vi alltid känner att det är fel på oss. Ständigt dåligt samvete bara för att vi är människor...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2281580342681648692?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-39072974130975031692008-08-24T22:25:00.008+02:002008-08-25T01:48:59.383+02:00<a href="http://2.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SLHHCXEhQ1I/AAAAAAAAAIs/M6Jj_WX_NCA/s1600-h/japdrake1400.bmp"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://2.bp.blogspot.com/_aT4R3FfKzN0/SLHHCXEhQ1I/AAAAAAAAAIs/M6Jj_WX_NCA/s400/japdrake1400.bmp" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5238186684975235922" /></a><br /><br /><br />"The alchemists, who in their own way knew more about the nature of the individuation process than we moderns do, expressed this paradox through the symbol of the ouroboros, the snake that eats its own tail. In the age-old image of the ouroboros lies the thought of devouring oneself and turning oneself into a circulatory process, for it was clear to the more astute alchemists that the prima materia of the art was man himself. <br /><br />The ouroboros is a dramatic symbol for the integration and assimilation of the opposite, i.e. of the shadow. This 'feed-back' process is at the same time a symbol of immortality, since it is said of the ouroboros that he slays himself and brings himself to life, fertilizes himself and gives birth to himself. He symbolizes the One, who proceeds from the clash of opposites, and he therefore constitutes the secret of the prima materia which [...] unquestionably stems from man's unconscious'. (Carl Jung, Collected Works, Vol. 14 para.513)"<br /><br />Om man tänker sig Ouroboros (om man ser det lite mer abstrakt som en spiral tvinnad av mörker och ljus) som en fraktal så kanske man börjar fatta vad universum är... eller hur universums väv ser ut...<br /><br />I get the whole picture now...tror jag. Men oj, gör jag verkligen det...men då måste ju en integrerad gud vara intvinnad i en annan integrerad gud som i sin tur bildar en gud som bara är en halva av en större gud som måste möta sin motpart för att bilda en större Gud osv...haha. Nää, min hjärna är för liten för sånt här... men snacka om hjärngympa... och ett helt annat evighetstänk...för att inte tala om en helt annan syn på Gud och expansion... trodde jag fattade men vet inte om jag gör det riktigt...<br /><br />Jag måste vara helt retarded som funderar på sånt här vid 37 års ålder, eller var det fler än jag som inte hajade Black Sabbath's "Spiral Architect" när man var tonåring...haha.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3907297413097503169?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-45287027766125053872008-08-20T17:11:00.007+02:002008-08-20T18:17:30.176+02:00Tillbaks från terapiande. Börjar känna att det ger nåt det här. Känner mig lite klokare för varje gång. Dagens slutsats: Allt är inte på blodigt allvar, allt är inte på liv och död. Jag måste lära mig leka mer, ha kul. Fan inte undra på man är fobiskt rädd för livet om allt utspelar sig på en jävla tjurfäktararena där blod ska utgjutas och offer krävas. Jag var säkert en känslokall matador i mitt förra liv och det här är karmas ironiska sätt att hämnas på mig, att låta mig återfödas som en evinnerligt orolig oxe. Ständigt rädd för det där sista dödande utfallet...ständigt ett offer för andras handlingar och destruktiva kraft. Men... nu är det faktiskt så att jag inte är ett offer om jag inte själv sätter mig i offrets roll. Jag har all kraft att skydda mig själv. Om det nu ens skulle behövas.<br /><br />Sen börjar jag bli på det klara med att det inte ska ligga på mitt samvete att jag inte känner förtroende för folk som inte ens försökt vara förtroliga...faktiskt inte så konstigt.<br /><br />Gud vad det är skönt att få komma upp och andas lite luft, vill inte hamna i mörka hålet igen. Lighten upp snälla jag...<br /><br />Förresten: "Bajsa inte i sandlådan om du vill leka där igen" är ett bra motto som alla borde ta till sig.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4528702776612505387?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-91737662084927569032008-08-18T22:39:00.001+02:002008-08-18T22:42:23.132+02:00Konstig dag. Vakna, upp och hoppa. Cykeltur över hela stan. Hard core magdans med myntskramlande höftskynke. Cykeltur över hela stan tillbaka. Sen vara tröstpris åt någon som känner sig sviken av någon annan, men inte vill berätta. Någon ligger och sover på mitt sovrumsgolv. Jag dricker upp någons sprit och klurar på vad fan som hände. Längtar efter cigg. Men det är väl livet… Another day in paradise. Och jag vet inte ens vad jag känner. Nästan lite skönt. Måste man känna så jävla mycket jämt.<br /><br />Whatever...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-9173766208492756903?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-60536934313362257982008-08-16T23:39:00.001+02:002008-08-16T23:40:51.862+02:00Jag såg den...månförmörkelsen...<br /><br /><br />And someone's getting born<br />And someone's getting killed<br />Somebody falls in love<br />Somebody falls from a window-sill<br />But you, you just sit tight<br />Hiding out from life<br />And you cannot set the world to rights<br />But you could stop being wrong<br /><br />Tonight...<br /><br />/Jarvis Cocker<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6053693431336225798?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-12947624175247657052008-08-15T14:02:00.005+02:002008-08-15T14:25:12.796+02:00Blev liiite smått besviken när jag hörde singeln Love is Noise första gången. Tyckte McCabes sublima gitarr försvann och drunknade bakom den där hit-makar-loopen som är genomgående i hela låten. Men efter ett par lyssningar så har den faktiskt växt som fan i mina öron. Nu bara älskar jag den. Och så är det faktiskt så att efter att ha hört prover på resten av albumet så kan jag förlåta dem för att de faktiskt vill sälja (med en hitsingel som lockbete) och för att de varit trogna sig själva och sitt sound på resten av låtarna. Ser verkligen fram emot att få höra hela albumet nu, kan inte vänta! :)<br /><br />...Och hittills har jag bara stött på ett band som med musik kan illustrera hur det låter när skira moln rör sig i skyarna, eller när regntunga molnmassor skingrar sig för att ge plats åt solens efterlängtade, genomträngande ljusstrålar...de är de enda som får min själ att vilja flyga där uppe.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1294762417524765705?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-67588613513156545482008-08-15T13:36:00.000+02:002008-08-15T13:37:34.245+02:00<object type="application/x-shockwave-flash" data="http://widgets.clearspring.com/o/489639b9100a08b9/48a56991246daf22/48a566d3b89ae0cd/b563f62e" id="W489639b9100a08b948a56991246daf22" height="478" width="284"><param value="http://widgets.clearspring.com/o/489639b9100a08b9/48a56991246daf22/48a566d3b89ae0cd/b563f62e" name="movie"/><param value="transparent" name="wmode"/><param value="all" name="allowNetworking"/><param value="always" name="allowScriptAccess"/></object><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6758861351315654548?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-3630197512656375562008-08-11T20:55:00.001+02:002008-08-11T20:55:48.481+02:00Jag står vid en tröskel nu, det är så tydligt. Min känsla av min inre process synkar med det som sker i det yttre. Så jag vet att det är rätt, att det är dags. Dags att ta sig över en tröskel...Jag är rädd men jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag inte tar chansen till förändring. Förändringens vindar som jag suttit och väntat på och suktat efter i något år nu, nu verkar det komma av sig självt. Tog ett steg och testade marken och möttes av en utsträckt hand. Det vore galenskap att inte ta den.<br /><br />Så, okej då. Jag hoppar :)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-363019751265637556?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-64561509156028661592008-08-10T16:39:00.002+02:002008-08-10T16:49:53.874+02:00Den här tiden från nymånen för en vecka sen till fullmånen kommande lördag ska visst vara en tid av uppgörelser. Ja, det kan väl jag skriva under på så här långt.<br /><br />Sure, bring it on - I will stand my ground. Men kom ihåg vem det var som attackerade först. Det har fan i mig aldrig varit jag. <br /><br />"Den som hjälper dig krama din egen skugga är din bästa vän, men så länge du inte kramat den är hon din fiende". /Jag<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6456150915602866159?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-20516689405577337562008-08-03T18:05:00.003+02:002008-08-03T18:25:33.371+02:00Nu har jag äntligen sett <em>hela</em> filmen <strong>YES</strong>, regisserad av Sally Potter. Hon är en poet och en alkemist. Alltså på riktigt. Vem annars skulle kunna väva in alkemistisk symbolik på det där underbart poetiska viset och dessutom få det att låta vackert när hon låter karaktärerna prata om kabbalistisk numerologi på vers. Och alltid de där kontrasterna. Svart...vitt. Så sjukt vackert...ryser. Mitt manliga sällskap var dock inte lika såld på Sally, haha. Han gillade iofs hennes film <strong>Orlando</strong> bättre. Den är ju också fantastisk, men på ett annorlunda sätt.<br /><br />Svart, vitt. Ett...två. There is only yes. Noll finns inte, inte heller ett nej. <br /><br />Och gissa vad huvudkaraktären hade för yrke: Molekylärbiolog. Tihi...Och igår ramlade jag in på en sida där det stod om testosteronmolekylen. Mycket molekyler nu. Jag tänker att man är sammanbunden till sina nära, kära och bekanta på det viset. Man utgör en mänsklig molekyl...osynliga band.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-2051668940557733756?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-11256850489391435132008-07-30T20:15:00.001+02:002008-07-30T20:15:50.360+02:00Dagens synkrona ord: Molekyl. Behövde ordet till mitt förra inlägg, letade mig fördärvad efter det i alla mörka skrymslen i hjärnans språkcentra men fann det ej. Försökte t.o.m. söka upp det på google på olika associationsord men nej, hittade intet. Det var som totalt raderat från jordens yta och mitt minne. Sen hamnar jag på <a href="http://cosmicorder.blogspot.com/2008/04/synchronicity-trail.html">denna sidan</a> helt av en slump, eller när jag söker på det galaktiska centret rättare sagt och vad hittar jag där: Jo, ordet som narrades med mig och mitt minne, i ett inlägg som dessutom handlar om synkronicitet kring just ordet molekyl. Cool.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1125685048939143513?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-39592347985287795822008-07-30T08:11:00.004+02:002008-12-01T20:15:56.168+01:00Det enda forskarna/astronomerna inte riktigt har knäckt i frågan om Big Bang-teorin är det här med massan. Om Big Bang uppstod ur intet, var kommer då massan/materien ifrån…<br /><br />Tänk om det var så att massan var ”Gud” och Gud sprängde sig själv i miljarder biljarders bitar för att skapa universum… ”Han” offrade, sprängde eller ”korsfäste” sig själv (korset är ju trots allt en symbol för våra tredimensionella rumstid: höjd, bredd, tid) så att de fysiska dimensionerna kunde uppstå och för att skapa nya kombinationer av materian och sig själv. Han sprängde sig själv till elementarpartiklar och atomer, [som bildade molekyler], som bildade kemiska ämnen som bildade mineraler, växter, bakterier, virus, djur, människor, vår jord, vårt solsystem, vår lilla galax bland 150 miljarder andra galaxer som utgör universum. Vi består i sådana fall av Gud…lite coolt att tänka så. Vi och hela världen består av gudspartiklar. Vi är gudspartiklar…<br /><br />Eller så är Big Bang kanske ett Guds andetag, en utandning… eftersom forskarna också har en teori om att Big Bang sker med jämna mellanrum. Först en explosion som en utandning sedan när den utåtgående energin från explosionen tar slut och universum slutar expandera så faller allting inåt mot sig självt igen som en inandning, sen är det dags för ett nytt Big Bang… en utandning igen…och nya kombinationer av materia och liv… Ett andetag utsträckt över miljarder, triljarder år…<br /><br />…Nåja, bara lite onödigt metafysiskt flumfilosoferande…<br /><br />Det enda vi med säkerhet vet är att vi inte vet ett skit. Det enda vi kan ha är teorier… men det är häftigt att tänka sig lite i nya banor, eller nygamla i det här fallet kanske. Det brukar ju faktiskt sägas att vi alla är delar av Gud.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3959234798528779582?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-87737557846459673942008-07-22T18:01:00.001+02:002008-08-09T23:09:36.752+02:00<strong>Patriarkatet</strong><br /><br />”Patriarkatet… Tjaa du, var ska man börja. Vi kan börja för länge länge sedan då kvinnliga principen var jämbördig med den manliga. I den förbibliska mytologin var det gott om kvinnliga gudinnor, hjältinnor och arketyper som hade samma värde och relevans som de manliga arketyperna. Dessa fick stryka på foten då en massa makthungriga kristna religionsmän på konciliemötet i Nicaea år 325 e.kr. sammanställde gamla symboliska myter, äldre texter och annat historiskt eller mindre historiskt material till något som vi känner som bibeln idag. Skapelsehistorien i gamla testamentet som då faktiskt bygger på gamla myter med en helt symbolisk och metafysisk innebörd skrevs om så det gynnade den egna politiska agendan (kyrkan blev högst politisk och hade stor makt) och den kvinnliga principen, Eva, gjordes en gång för alla till syndabocken, hon som föranledde syndafallet. Sedan dess har det hetat: ”kvinnan ska tiga i församlingen”, vilket faktiskt har följt oss in i våra dagar. Om du tänker efter finns det inte många bra kvinnliga förebilder i modern, efterbiblisk tid. Och de kvinnliga förebilder vi får hålla till godo med idag är tragiska och totalt maktlösa våp som Anna Nicole Smith, Marilyn Monroe osv…<br /><br />Bibeln, kristendomen och prästerskapet som präglat vår närliggande historia i stora mått har i hög grad medvetet byggt upp ett högst påtagligt patriarkat där man systematiskt förnekat kvinnors rätt och kvinnors frihet. Faktum är att kvinnor inte fick rösträtt förrän i början på förra århundradet, de hade inte rätt att ärva sina föräldrar, inte rätt att skriva in sig på högre läroverk osv. Så jag förstår faktiskt inte hur man kan förneka att ett patriarkat finns och har funnits. Än i vår dag släpps inte kvinnor in i styrelser, vi har inte lika lön för lika jobb etc…för att inte tala om det förtryck jag nämnde tidigare i form av medias skönhets- och sexhjärntvätt. Patriarkatets efterverkningar lever i allra högsta grad kvar i vårt moderna samhälle. Historisk prägling under millennier tvättas inte bort över en natt.<br /><br />Något av det här belyses i Dan Brownes Da Vinci-koden faktiskt. Förutom att det är en spännande deckare så är det en väldigt intressant och lärorik bok som tar fram något som många är blinda för: det historiska och bibliska förtrycket av de kvinnliga principerna bl.a… Det är verkligen en bok som varje man (och kvinna) borde läsa. Rekommenderas starkt!<br /><br />Vidare: I den gamla mytologin fanns det en flora av massor med olika kvinnliga arketyper: t.ex. jägaren/krigarinnan Diana som symboliserade den kvinnliga kraften, målmedvetenheten och rätten att stå upp för sig själv, den kloka och klarsynta ugglegudinnan, helaren som hjälpte i fysiska och psykologiska frågor, fruktbarhetsgudinnan, underjordiska gudinnor som stod för djuppsykologi och det omedvetna, kärleksgudinnor och kvinnor som ägde sin egen sexualitet som hade sin egen sexualitet på sina egna villkor etc. I våra dagar kan jag endast se ett fåtal kvinnliga arketyper och det är typ modern, häxan, den sköna och den prostituerade. Och i media är det i stort sett den prostituerade (utvik, porr, kroppsexploatering, sälja sig för pengar eller bekräftelse) och den sköna Venus (mode, skönhetsideal) som är representerad. Andra kvinnobilder får man leta sig fördärvad för att skönja någonstans. Kvinnor och synen på oss har förminskats till den grad att den enda bekräftelsen vi får i princip är den som baseras på graden av snygghet och sexighet. Var är de kloka, de magiska, de transformerande krafterna, de högre kvinnobilderna? De fanns faktiskt en gång i tiden, tro det eller ej. Och visst, jag kan tycka att det inte bara berör kvinnor i det här fallet. Mansbilderna är inte heller särskilt många. De flesta män försöker leva upp till något slags machoideal och man ska helst plöja sig igenom allt som någon jävla actionman, lyda order utan att tänka själv, utan att ifrågasätta, vara mottaglig eller lyssna till sitt inre och sina känslor. <br /><br />Och vi kvinnor äger inte ens vår egen sexualitet för vi ska leva upp till en utifrån pådyvlad artificiell bild (porren och sexindustrin) som baseras på männens preferenser, inte kvinnornas egna. Och visst, där är männen också offer eftersom de präglas mest av alla av porrens stereotyper eftersom de är de största porrkonsumenterna, och det sväljs och med hull och hår utan någon som helst kritik mot vem det är som sänder ut bilderna eller vad det baseras på: pengar, inte verklig kvinnlig sexualitet. Men jag skulle vilja se en mer kritisk inställning inte bara till porren, utan ALLT vi matas med och tar för givet. Vi lever i ett sjukt sjukt samhälle och det sjukaste är att de flesta är helt blinda, kvinnor som män…det är sorgligt.<br /><br />Och okej, nu generaliserar och hårddrar jag det hela naturligtvis, men bara så jag ska kunna framföra poängen liksom. Jag har inte alls svårt att se dessa mönster: Grejen är att kvinnor uppfostras (med starkt mediatryck) till att se varandra som potentiella rivaler och motståndare istället för att förenas i systerskap. Den ständiga sex- och skönhetshysterin gör att målet för kvinnor blir att hela tiden överträffa varandra i att behaga männen. Och självklart gynnar detta männen, vore naivt att säga något annat. Visst är det väl så att männen som grupp tjänar på att kvinnor som grupp reduceras till kött, att hennes skapande energier binds upp av ouppnåeliga skönhetsideal att leva upp till och att hon uppfostras till en mansbehagare? Man får lydiga kvinnor som dessutom är en ögonfröjd och som bonus får man lättillgängligt ”vått guld” eftersom det för kvinnan är det enda sättet att få djupare bekräftelse på. Och de som är fula och inte kan leva upp till skönhetshysterin och utseendekraven till att börja med, de som skulle kunnat ägna sig åt mer åt intellektuella bryderier eller samhällsförbättring de förklaras värdelösa, blir osynliga och har överhuvudtaget inget existensberättigande och deras ord ogiltigförklaras har därmed ingen tyngd. Och ja, männen som grupp gynnas då eftersom de på så vis kan fortsätta arbeta för sina egna intressen utan att bli ifrågasatta av den andra halvan av befolkningen som faktiskt skulle kunna haft intressen som strider mot männens egna. Enkel matematik… Genom att sprida vissa värderingar och normer genom kultur, politik och media kan man så lätt ta makten ifrån 50% av jordens befolkning. Menar inte att det är något som några män sitter och tänker ut på hemliga möten, det är väl mer så att patriarkatets vedertagna tänkesätt och oifrågasatta normer lever vidare idag på detta sätt. Vi föds helt enkelt in i det och har svårt att se det utifrån för att det är så det alltid varit.”<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8773755784645967394?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-58965963131217621282008-07-22T17:53:00.005+02:002008-08-09T23:07:40.750+02:00Har dragits in i en diskussion om kvinnlighet, dolt kvinnoförtryck, porr och patriarkatets existens/icke-existens med en ny bekantskap på en nätcommunity. Upptäckte att jag hade mycket tankar, känslor och åsikter om detta och jag tycker det kan vara värt att publicera det här eftersom det så tydligt uttrycker vad jag tycker. Publicerar det som det är rakt upp och ner utan att redigera så ifall det verkar vara märkliga referenser till något som inte finns med i texten så är det referenser till tidigare delar av diskussionen som inte är publicerade:<br /><br /><strong>Kvinnliga egenskaper, vad är det?</strong><br /><br />"Något som är riktigt sjukt är att 99% av befolkningen här på jorden inte VET vad genuint kvinnliga egenskaper är, inte ens kvinnorna själva. Det är ett outforskat område eftersom kvinnor under historiens gång inte fått ta plats och utvecklas på sina egna villkor. Har de tagit offentlig plats i samhället har de gjort det på männens villkor: genom att antingen själv bli som en man, försöka anamma manliga egenskaper och smälta in i hierarkierna eller tvärtom inta våpets behagande ställning, som är UNDERSTÄLLD mannen (varför skulle man annars försöka behaga?) för att accepteras den vägen. Till skillnad från många tjejer så tycker jag inte man har någon makt som sexobjekt eller våp. Bara genom att bli ett och att ständigt försöka behaga, attrahera, bli omtyckt för sitt kött så har man sagt ifrån sig självbestämmanderätten. Kvinnors energier fångas upp och begränsas av skönhets- och sexindustrin. Så sjukt mycket kvinnlig skapande energi går åt till att försöka se bra ut och behaga och hela tiden finnas till för ANDRA. Hela tiden behaga, behaga, behaga. Och gud nåde dig om du inte blir godkänd av en man - då har du inte ens existensberättigande. Och nej, jag säger inte att det är männen som förtrycker utan det är vad samhället (som visserligen fortfarande har starkt patriarkala strukturer), media, och den kommersiella marknaden som ständigt matar oss med onaturliga ideal om vad vi ska vara och vilka ytliga ouppnåeliga mål vi ska uppnå.<br /><br />Nej, porrindustrin, media och samhället i stort kanske inte har ETT gemensamt, outtalat, dolt ”budskap” men det går inte att bortse från alla små outtalade signaler som vi matas med dagligen av media, familj och samhälle och de pekar ALLA åt samma håll. Var snygg, smal, sexig och framförallt BEHAGA, hela jävla tiden. Det är det enda som betyder nåt för oss som kvinnor, det matas vi med från barnsben. Believe me, i know. Jag är tjej ;) jag är uppvuxen med skiten…skillnaden är att jag aldrig varit bekväm i det och att fjällen till slut fallit från ögonen. Jag ser tyvärr klart det jag hade velat slippa se.<br /><br />Så…vad som är kvinnliga egenskaper bör definieras om och om igen, i FRIHET. Utan att man ska bli förminskad av samhället sjuka skönhetsideal och förutfattade meningar om vad kvinnlighet är. Jag tror att det i de kvinnliga egenskaperna ingår en mottagaglighet för högre energier, ett allmänt intresse för relationspsykologi, en djup sensualitet och fantastisk visdom. Kvinnor har bara att fortsätta söka genuin ”kvinnlighet” och fortsätta utvidga den snäva bas vi hittills fått stå på. Det behövs fler kvinnliga pionjärer på våra egna domäner. Men jag tror absolut att kvinnans domäner är mer på de ”mjuka” områdena än på strikt vetenskapliga, logiskt styrda områden. Och dessa mjukare värden värderas inte lika högt som hårdare, mer manliga värden. Och nej, jag menar inte att kvinnor inte är logiska, jag menar bara att vi inte verkar ha exakt samma intresseområden vad gäller typ fysik och teknik och liknande, och då pratar vi förstås generellt. Undantag finns alltid på individnivå. Det kan låta flummigt, men det skiter jag i, jag tror vad jag tror och försöker att inte låta mig begränsas av inskränkt fyrkantighet. Jag fascineras av esoterik, astrologi, symbol- mytologi- och arketypvärlden t.ex. och även om inget av det är vetenskapligt (vetenskapliga belägg är inte ens viktigt i mitt perspektiv) så besitter det en djup djup visdom som byggts på i millennier. Det VET jag för det känner jag och det ser jag i att dessa världar speglar mina egna iakttagelser av världen, men säg det till en inskränkt naturvetare som måste mäta och ha bevis på allt.<br /><br />Jadu, förstår dina kvinnliga kolleger till viss del: det är svårt att förklara saker och ting ur ett kvinnligt perspektiv eftersom vi i samhället faktiskt för det mesta har ett manligt perspektiv på saker och ting, även de flesta kvinnor intar ett manligt perspektiv. Bara genom att t.ex. spela sexobjekt har man accepterat det manliga perspektivet… så när man ska förklara så måste man vända upp och ner på vedertagna normer och det vi tar för självklart, svårt att kunna vara så klarsynt och att sedan kunna vidareförmedla det i ord till en man som aldrig behövt ifrågasätta sitt manliga perspektiv…faktiskt. Dessutom så blir man också som tjej som försöker ta upp sånt här DIREKT motarbetad för de flesta män har utvecklat någon sorts allergi till allt som har med feminism att göra. Det har hänt mer än en gång att man inte ens lyssnar på enskilda argument utan bara ser ett rött skynke: ”ALLT ÄR MÄNNENS FEL, du är en skitstövel!” det är typ allt vad många män verkar urskilja istället för att faktiskt lyssna på vad man har att säga…tyvärr. Feminism handlar om jämlikhet mellan könen och är inte bara för kvinnor. Varje man/kille med vettiga värderingar borde själv anamma feminismens grundtankar: Vi är lika mycket värda, trots olikheter. Och inget kön är underordnat det andra. ENKELT egentligen. Sen vore det idealiska naturligtvis om dessa tankesätt kunde täcka även klass och etnicitet, det är inte bara jämlikhet mellan könen som borde eftersträvas. Allt detta är liksom självklart i min värld iaf…"<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-5896596313121762128?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-7623333166108099742008-04-18T15:32:00.006+02:002008-04-18T16:10:51.600+02:00Nu är det Jakob i luften minsann. Sen flera månader tillbaka...<br /><br />Började med att jag började läsa Coelhos <em>Pilgrimresan</em> om hans vandring på den helige Jakobs väg då jag var husvakt och sov en vecka i Jakobs (nära släkting) säng. Samtidigt som jag hade kontakt med en kille som påminde väldigt mycket om Jakob (släktingen) till utseendet... Sedan har den bibliske Jakob dykt upp vid flera tillfällen, bl.a. i en dokumentär om hur han nästan komplett raderats från bibeln. Och nu ser jag att Agneta Sjödin har skrivit en bok om den samme: <em>En kvinnas resa. </em>Ja just ja, och så visade det sig att min yogalärare också gått samma pilgrimsled som både Coelho och Sjödin skriver om.<br /><br />What's up? Slump eller synkronicitet? Känner mig iaf manad att undersöka vidare i fråga om Jakob, wannabe gnostiker som jag är...Måste dock tyvärr tillstå att jag är patetiskt okunnig i detta ämne (om personen/myten/religiösa figuren Jakob) fast jag är nyfiken. Kanske Agneta Sjödin har skrivit något riktigt bra? Ska nog ge det en chans och läsa den iaf.<br /><br />(Hmm, efter lite mer research så förstår jag att Sjödins bok handlar mer om hennes personliga resa som kvinna i sitt sökande efter bekräftelse och kärlek, mer än om Jakob som biblisk person (eller symbol). Får se om det blir av att läsa den...)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-762333316610809974?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-36469333594966199052008-03-26T23:12:00.004+01:002008-03-26T23:17:49.750+01:00<a href="http://bp2.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R-rKy-avPvI/AAAAAAAAAIc/EQQsdF5CfU0/s1600-h/ronjis2.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp2.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R-rKy-avPvI/AAAAAAAAAIc/EQQsdF5CfU0/s400/ronjis2.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5182177298340593394" /></a><br /><br /></break><br /><br /><strong>Ronja krama kudde...mmm</strong><br /><br /><a href="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R-rKlOavPuI/AAAAAAAAAIU/njS3WrHQwOY/s1600-h/ronjis1.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R-rKlOavPuI/AAAAAAAAAIU/njS3WrHQwOY/s400/ronjis1.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5182177062117392098" /></a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-3646933359496619905?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-40024067805532133642008-03-13T17:59:00.005+01:002008-03-13T18:37:49.829+01:00<a href="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R9lmaF213qI/AAAAAAAAAIE/AzqOZixivQE/s1600-h/jag1.bmp"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R9lmaF213qI/AAAAAAAAAIE/AzqOZixivQE/s400/jag1.bmp" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5177281845073927842" /></a><br /><a href="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R9lmT1213pI/AAAAAAAAAH8/y3U4SDra0fw/s1600-h/jag2.bmp"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R9lmT1213pI/AAAAAAAAAH8/y3U4SDra0fw/s400/jag2.bmp" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5177281737699745426" /></a><br /><a href="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R9lmNF213oI/AAAAAAAAAH0/BMQng74umtM/s1600-h/jag3.bmp"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R9lmNF213oI/AAAAAAAAAH0/BMQng74umtM/s400/jag3.bmp" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5177281621735628418" /></a><div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4002406780553213364?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-60520545886134186872008-03-12T00:18:00.006+01:002008-03-12T00:42:49.976+01:00Hittade för nån vecka sen en jättefin indisk bild som föreställer en smyckad indisk kvinna som spelar på en trumma i en paviljong ute i naturen, skulle vilja måla av den. Det var planen ikväll, var till och med och köpte akrylfärger och en pannå efter yogan men när jag kom hem så bestämde jag mig för att måla lite mer fritt så det blev ett självporträtt istället. Måste vara på ett speciellt projektarhumör om jag ska orka måla av en färdig bild. Även om det också kan vara kreativt, man kan ju tolka bilden på sitt eget sätt, så känns det lite för inrutat när det är bestämt på förväg hur det ska se ut. Är inte upplagd för det, vill vara fri i skapandet just nu.<br /><br />På tal om trummor (var på tal för nån månad sen också) så fick jag i helgen trumma lite på en shamantrumma ute i den kopparbergska skogen, vid Nittälven närmare bestämt. Det var lite coolt. Synkronicitet igen. Sen träffade jag en Frater (det kan ni ju gissa vad det betyder i det här sammanhanget) som jag pratade lite med om det esoteriska, vi krafsade lite fragmentariskt på ytan här och där i den esoteriska djungeln. Blir väl lätt så i samtal. Fast jag är iofs en f.d. Soror numer, vill vara fri där med. Men hursomhelst, det mötet var ju inte heller helt osynkat...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6052054588613418687?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-60114273942823763452008-03-11T23:51:00.005+01:002008-03-12T00:17:48.532+01:00Lyssnar på Patti Smith och målar nytt självporträtt, röker gör jag också. Om jag hade pengar skulle jag faktiskt satsa på ett lätt ansiktslyft om något år trots att det strider mot mina principer. Jag gillar inte att åldras. Det man ser i spegeln och på foton stämmer liksom inte överens med den man är inuti. Ser ut som en käring. En blek och glåmig och hängig en. Good bye sex appeal eller nåt.<br /><br />Letar efter en speciell låt så nu laddar jag ner allt med Patti Smith och försöker hitta låten. Är inte ens säker på att det är hon, men det låter så på rösten och på delar av texten, men det enda jag minns nu är att den slutar med "On the run again". När jag söker på frasen på google så får jag bara upp Yngwie Malmsteen och det är ju defintivt inte han...bläää. Nån som har nåt tips på vad det kan vara?<br /><br />Fan vad cool hon är förresten. Kollar på gamla skivomslag och bilder på henne på nätet. Hon bara är sig själv, sitt androgyna jag. Skiter i ytliga våpiga kvinnoideal. Gillar inte många kvinnliga artister alls, men det finns ju en del undantag - P.J. Harvey, Lisa Gerrard (Dead Can Dance), Elizabeth Fraser (Cocteau Twins) och Kristin Hersh är äkta riktiga kvinnor och individer och gör jävligt bra musik och resten av de falska plastvåpen kan slänga sig i väggen. Fan vad skönt det är att vara svartvit och paradoxal, ska bejaka det mer, hehe.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-6011427394282376345?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-85003717822590129832008-02-06T00:03:00.000+01:002008-02-06T00:07:05.586+01:00Pling Plong - Veckans Filmtips: Waking Life, Donnie Darko.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8500371782259012983?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-46675307339464203882007-12-18T20:26:00.000+01:002007-12-21T03:16:36.535+01:00Dagen efter konserten hade jag planerat en liten sight seeing till fots. Jag tänkte att jag med hjälp av kartan skulle ta mig runt lite på måfå, hitta till sevärdheterna och kanske shoppa lite. Jag gör mig i ordning och tänker att jag innan jag beger mig av på andra äventyr ska gå exakt samma rutt som gårdagskvällen då jag träffade på Nick och Simon. Jag tänker lokalisera platsen för mötet, checka gatunamn och exakt vilken trappa de satt på för det hade jag faktiskt ingen riktig koll på kvällen innan. Tiden innan och efter mötet var alldeles blurrad och det enda jag egentligen mindes tydligt var mötet men inte var. Jag trodde först att det var på Stoney Street. Men jag ville i alla fall för säkerhets skull kolla upp de konkreta detaljerna för framtida referens. Precis innan jag är på väg ut så tittar jag på en annan medhavd karta som har alla hotellen utmarkerade. Gissa om det trillar ner en liten polett när jag ser att Lace Market Hotel, så vitt jag kan bedöma, ligger i närområdet för vår ”mötesplats”. <br /><br />Jag går alltså ut och nerför Stoney Street igen, men ser ingen trappa som passar med min minnesbild. Svänger höger in på High Pavement, går förbi St Mary's Church och det är DÅ jag minns gårdagskvällens sista ögonblick, stunden innan jag tittar rakt in i Nick McCabes ögon: Jag hade ju stannat till för att beundra kyrkan och det var precis efter det som det hade blivit ett ljuvligt hack i ”space and time”. Alltså borde trappan jag letar efter vara några meter framför mig på gatan. Mycket riktigt är det en lång och bred trappa som leder upp till Galleries of Justice en bit nerför gatan. Dessutom ligger Lace Market Hotel precis mittemot! Det bekräftar i stort sett mina aningar om att killarna faktiskt bor på hotellet.<br /><br /><a href="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gwVxgH_2I/AAAAAAAAAGI/EJAdJfJBmkw/s1600-h/StMarys.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gwVxgH_2I/AAAAAAAAAGI/EJAdJfJBmkw/s400/StMarys.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145415724894256994" /></a> <br /><br /><a href="http://bp1.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gyFBgH_9I/AAAAAAAAAHA/4DcAKWF7SRo/s1600-h/StMarys2.JPG"><img style="float:right; margin:0 0 10px 10px;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp1.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gyFBgH_9I/AAAAAAAAAHA/4DcAKWF7SRo/s400/StMarys2.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145417636154703826" /></a> <strong>Magiska St Mary's Church</strong><br /><br /><br /><br /><a href="http://bp2.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gwjRgH_3I/AAAAAAAAAGQ/I0w6ApA23dg/s1600-h/GalleriesOfJustice.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp2.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gwjRgH_3I/AAAAAAAAAGQ/I0w6ApA23dg/s400/GalleriesOfJustice.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145415956822490994" /></a><strong>Galleries of Justice</strong> <br /><br />I dag sitter dock inte Simon och Nick där på trappan mittemot hotellet utan en kille med mössa, kaffemugg i handen och sittunderlag under rumpan. Det är tydligt att han väntar på något. Jag går förbi honom, går tillbaka igen, fotar kyrkan, stryker omkring i kvarteren, går ner i en gränd, och tankarna går. ”Han lär ju sitta där för att han väntar på killarna” tänker jag. Jag funderar och tänker på om man ska vara så fräck att själv gå dit och vänta, men är ganska tveksam. Men sen kommer jag på andra tankar. Jag menar, vad har jag planerat för dagen som är viktigare än ytterligare en chans att träffa Si och Nick? Är ett slott av sten, Nottinghams anonyma gator och lite menlös julshopping viktigare än dem? Nej, jag tänker fan i mig ta chansen att fota mig tillsammans MED dem den här gången, resonerar jag. <br /><br /><a href="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gwwhgH_4I/AAAAAAAAAGY/ZHnS3zxFYKw/s1600-h/MalinHill.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gwwhgH_4I/AAAAAAAAAGY/ZHnS3zxFYKw/s400/MalinHill.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145416184455757698" /></a><strong>Malin Hill - gränden där jag tog ett vettigt beslut en solig dag i Nottingham 12 december 2007</strong><br /><br />Jag beslutar mig för att ta mod till mig och gå fram till killen och prata lite. Han heter Dave och mycket riktigt sitter han och väntar på killarna. Han hade redan träffat Simon efter konserten natten innan då han hade väntat på dem utanför hotellet till halv tre, men han ville även träffa Nick som han ville skulle signera en bok som en av hans kompisar gett ut. Det visar sig nämligen att Daves kompis har designat omslagen till alla Verve-album, singlar och EP’s och sedan gett ut en bok med konstverken (Det var fler omslag i boken bl.a. Suede, och var det Stone Roses?) och Dave vill nu ha alla killarnas kråkor i boken. Vi småpratar lite om konserten och jag berättar om mitt slumpartade möte med killarna dagen innan och visar fotona och så. Medan vi sitter där på trappan och småpratas lite så tittar jag upp mot hotellet mittemot och där står Simon i fönstret. Han ler, vinkar och drar sig snabbt tillbaka igen, som en liten teaser. Jag hinner vinka tillbaka och säger till Dave som inte kollar ditåt just då ”Look, Simon!”. Han hinner också få en glimt av Si. Men då vet vi, de är där for sure.<br /><br />Sedan kör en svart van fram och parkerar snett framför oss. Det visar sig vara bandets tillfälligt inhyrda chaufför, han kommer ut och ställer sig med oss och pratar en massa. Minns inte exakt allt för han är pratglad som få. Vid ett tillfälle så har Vinnie tydligen anledning att prata om Peter Salisbury, bandets trummis, men jag minns inte sammanhanget eller vad han sa, men jag minns att han inte kom på hans namn: ”Paul, what’s his name?” ”Peter!” säger Dave och jag i kör och skrattar. Jag tänker att det är så himla typiskt att trummisarna är de som är minst ihågkomna och uppmärksammade när det faktiskt är de som är grunden och motorn i ett bands hela sound.<br /><br /><a href="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gxBxgH_5I/AAAAAAAAAGg/o2zCmGuwVco/s1600-h/SisRoomArrow.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gxBxgH_5I/AAAAAAAAAGg/o2zCmGuwVco/s400/SisRoomArrow.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145416480808501138" /></a><strong>Simons rum varifrån han vinkade</strong> <br /><br />En kvart, tjugo minuter senare kommer Simon ner, glad i hågen och pratglad (som vanligt höll jag på att skriva men som han var i går åtminstone). Han frågar hur det är med oss, tänder en cigg och börjar småprata lite. Vi (Dave och jag) är rätt blyga och tysta båda två. Sen frågar han om det finns en coffee shop i närheten och Dave pekar ut vägen, han frågar om vi ska ha något men vi tackar nej. När han kommer tillbaka med en mugg kaffe och sätter sig på trappan med oss och tänder en ny cigg så passar jag på att fråga lite och Dave fotar oss tillsammans, två foton blir det med mig och Si. Han säger att nya albumet borde komma i maj-juni nästa år och att det kommer låta lite grann som en blandning mellan A Northern Soul och Urban Hymns. Han säger att Nick är där inne och att han säkert kommer ut snart han med, men att Peter och Richard inte finns på hotellet. Han berättar att Nick och han kvällen innan hade ertappats av hotellpersonalen med att röka inne på hotellet, att de blivit utslängda och att det var därför de satt här ute på trappan och rökte när jag råkade komma förbi. Jag prisar än en gång gudarna för min otroliga tur att jag var på rätt plats på rätt tid. Sen vågar jag ställa världens dummaste fråga: ”Vilken låt inledde de konserten med?” Jag började nämligen skriva ner låtarna efter andra, tredje låten och är osäker på första låten. Jag tappade helt enkelt bort den ur minnet. This is Music säger han då och tar fram en kopia på en setlist och ger mig. Han är noga med att påpeka att det är Richards handskrift och säger att det är han själv som kladdat på den med röd tuschpenna. Sen ler han och skrattar och jag får den känslan att han har en barnsligt lekfull inställning till hela den här rockstjärne-/idolgrejen. Som att han verkligen njuter av det, gillar att stå i centrum och så men ändå lyckas påminna sig själv om att ha lite distans och inte förlora sig helt i det. ”Ja, det verkar ju stämma med det jag skrivit ner” säger jag. ”You keep it” säger han då och jag blir jätteglad och tackar så mycket. Sen säger jag ”While we’re at it; could you please sign it for me?”. Det gör han och jag säger att jag kommer rama in den for sure.<br /><br /><a href="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gvqxgH_1I/AAAAAAAAAGA/qyCz9zUt8MI/s1600-h/SimonKam2.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp0.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gvqxgH_1I/AAAAAAAAAGA/qyCz9zUt8MI/s400/SimonKam2.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145414986159882066" /></a><strong>Åt helvete med anonymiteten: Simon och jag</strong> <br /><br />Sen pratar han rätt mycket med Dave om deras gemensamma bekanta som gjort albumsleevarna (vad fan heter det i plural?) och boken om dessa. Jag önskar i efterhand att jag hade tagit fram min mp3-spelare och spelat in allt han sa för jag hann faktiskt inte uppfatta allt på grund av ovanan med hans snabba och dialektala engelska och säkert på grund av lite ofokus. Jag menar, situationen var ju inte precis alldaglig för mig. Jag var inte riktigt avslappnad om man säger så, hade fullt upp med att smälta situationen. Plus att vi faktiskt hade stått där ute och frusit ett tag. Jag fotar Dave och Simon med Daves kamera och tar ett foto med min kamera när Simon signerar boken. Efter en ganska lång pratstund så reser sig Simon och säger att han måste hämta sina grejer och checka ut. <br /><br /><a href="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gxShgH_6I/AAAAAAAAAGo/cB1X4ySRAxM/s1600-h/SimonDave.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gxShgH_6I/AAAAAAAAAGo/cB1X4ySRAxM/s400/SimonDave.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145416768571309986" /></a><strong>Simon och Dave</strong><br /><br />Under tiden fortsätter vi prata med Vinnie, chauffören. En söt och pratsam liten gubbe som jag får ett helt igenom sympatiskt intryck av. Sedan kommer Si ut igen och säger hej då på avstånd, han ska tydligen inte åka med Vinnie utan tar sig till London (för morgondagens konsert) på egen maskin. ”Nice to meet you” ropar han artigt, vinkar och ler. När Simon rundar hörnet skämtar Vinnie och Dave om Simons tantfärgade resväska på hjul och jag säger att den är lavendelfärgad, en riktig tantfärg. Dave springer in på hotellet och ska låna toaletten och jag blir kvar med Vinnie, som jag passar på att fråga ut lite diskret. Var är Richard någonstans, har han inte sovit över i Nottingham? Vinnie säger att Richard hållit sig för sig själv både före och efter konserten, att han ätit sin middag på rummet på själva Arenan och att han dragit sig tillbaka dit efter konserten igen. ”He was really secluded” säger han. Jag frågar om de alla reste med familj, fru och barn och han svarar jakande på det. <br /><br />Dave kommer ut och efter en stund så stiger Nick McCabe ut genom hotellporten. Han ser lite sammanbiten ut och tittar knappt på Dave och mig. Han pratar med Vinnie och ställer in en väska i den svarta vanen. När jag ser att han är på väg in i hotellet igen så finner jag mig nödgad att säga något så att han ska uppmärksamma oss och häver ur mig. ”Hey Nick, here’s your fanbase!” Hahha… Han verkar i alla fall finna detta komiskt, vänder sig om och säger: ”What, and there’s only two of you?” Jag skrattar och frågar om han är besviken. Jag passar på att fråga om jag kan få bli fotad med honom och Dave fotar oss. Jag ber om ett foto till och ber Dave vrida på kameran så att det blir mer av en helkroppsbild. Jag tackar honom och fotograferar sen Dave och Nick med Daves kamera. <br /><br /><a href="http://bp1.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gxnBgH_7I/AAAAAAAAAGw/1GJQByfa56c/s1600-h/NicknKam2.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp1.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gxnBgH_7I/AAAAAAAAAGw/1GJQByfa56c/s400/NicknKam2.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145417120758628274" /></a><strong>Nick och jag - What a handsome couple ;)</strong><br /><br />Trots hans inledningsvis lite nonchalanta stil så tinar Nick snabbt upp och känns ganska varm till sättet. Det känns som att han bara är lite blyg och kanske har lite svårare än Si att handskas med idolskap och allt vad det kan innebära. Han pratar rätt mycket när han väl kommer igång, men han tycks ha ännu värre dialekt än Simon så det är massor jag inte uppfattar. Han säger bl.a. att han undrar om en del fans inte har några liv, att det är en del spanska och italienska fans som följt dem över hela landet och världen (tidigare turnéer) och han säger att det ju lär kosta en massa pengar att vara en så devoted fan, men att det ju är lite kul förstås, att de orkar och har råd. Han säger det inte på ett fördömande sätt utan talar med en varm och skämtsam ton. Vad ska man prata om med sina fans, om inte om sina fans? Haha. Efter ett tag kommer (vad jag uppfattar som) hans fru ner med sin väska för att ställa den i vanen och hon ser väldigt ”together” ut, som en affärskvinna eller något. Hon har mest svarta kläder och jag uppfattar det som att hon har en röd stickad pullover under den svarta jackan eller om det är en röd halsduk. Det är inget bohemiskt eller så där konstnärligt slarvigt med henne, vilket jag måste säga förvånar mig en aning. Hon ser ut som en ansvarsfull, alldaglig och ganska tråkig karriärkvinna, typ.<br /><br /><a href="http://bp1.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gx2BgH_8I/AAAAAAAAAG4/rTlc4uTzteY/s1600-h/Setlist_Nottingham.JPG"><img style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp1.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2gx2BgH_8I/AAAAAAAAAG4/rTlc4uTzteY/s400/Setlist_Nottingham.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5145417378456666050" /></a><strong>The Verve - Signed Setlist, Nottingham 11th of December 2007</strong><br /><br />Nick stannar en stund och pratar och signerar även han setlisten jag fick av Simon. I tumultet, för han är på väg in till hotellet hela tiden, hinner han säga hej då, ta oss i hand och säga ”Nice to meet you” säkert två, tre gånger men stannar ändå och pratar mellan varje hej då. Jag tar av mig högra vanten varje gång och möter hans varma hand och hans genomskärande och skarpa men ändå varma blick. Till slut så går han då in till hotellet för att checka ut. Jag säger hej då till Dave som jag lovar att mejla fotot jag tog på honom och Simon, får kindpussar av Vinnie som säger att jag borde gå till hotellet och ta mig ett varmt bad för att tina upp mina frusna tår, och det är just vad jag gör. Med världens största smajl på läpparna styr jag stegen mot mitt hotell som ligger bara några hundra meter bort och tappar upp ett bad.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4667530733946420388?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-41646123161889156462007-12-14T18:56:00.000+01:002007-12-14T19:03:45.328+01:00Efter det minst sagt otroliga sammanträffandet med killarna så tog jag mig på något sätt till hotellrummet. Minns inte hur jag kom dit, så vitt jag vet kan jag ha flugit. Med hjärtat bankande som på en dopad häst försökte jag smälta hela upplevelsen. Jag var som sagt helt uppe I det blå och i totalt chocktillstånd. Sms:ade J, L och T och berättade kort om vad jag varit med om och jag misstänker att jag aldrig använt så många utropstecken i ett och samma sms.<br /><br />Snacka om att man blev riktigt uppspelt inför konserten. Hade jag haft sån här otrolig tur innan - vem vet vad som komma skulle, haha. Laddade upp (eller försökte landa snarare) med ett par Strongbow och gjorde mig i ordning och gick ner till konsertarenan strax efter 19 då dörrarna skulle öppnas. Tyvärr så upptäckte jag ju dock att de inte skulle börja spela förrän kl 21 så jag fick sitta där och lyssna på ett förband som jag inte brydde mig ett skit om. Visste inte ens vilka det var, men fick i efterhand reda på att det var Reverend and the Makers. De körde två eller tre hyfsade låtar iofs. Jag var förväntansfull trots att arenan bara var full till två tredjedelar max. <br /><br />Till slut kom då bandet med en nyblonderad Richard i täten upp på scen och öppnade snyggt med This is Music. De forsatte med Sonnet, Life’s an Ocean, Space and Time, Weeping Willow. Det kändes tidigt att det var dåligt energiutbyte mellan publiken och bandet. Publiken gav INGENTING tilbaka. Grabbarna fick ingen positiv feedback alls. När de började spela sjätte låten On your Own hade jag lackat ur totalt på publiken i stort och gubben som satt bredvid mig som en potatissäck och GÄSPADE hela tiden. Det var HELT DÖTT på golvet för att inte tala om på läktaren. Vid ett tillfälle var det någon dåre som skrek ”Oasis”! VA?! Ursäkta?! Och gubbfan bredvid representerade liksom hela arenans bonnläppiga icke-entusiasm och sömnighet och ett antal gånger fick jag med stor möda hindra mig från att sparka honom i huvudet. När de började spela Already There så rann bägaren över och jag tog min chans att rymma från stöten bredvid. Jag tog mig nerför läktaren för att försöka ta mig ner på golvet och se dem på nära håll. Hur kul är det att uppleva sina idoler som små streckgubbar på en scen långt borta bredvid en idiot som sitter och gäspar uttråkat och demonstrativt? Jag kunde ha dödat honom. Två rymningsförsök ut på golvet försökte jag göra men blev stoppad båda gångerna. Jag försökte resonera med två vakter men de var helt oemottagliga. De fick mig att känna mig som en trotsig unge som försökte rymma från lekis eller nåt. Med en avskräckande bild av att ha blivit utslängd från en Vervekonsert i huvudet fick jag finna mig i mitt shittiga öde och gå upp och sätta mig bredvid rövarslet igen. Jag hade väldigt svårt att återfinna min egen entusiasm trots låtar som Rolling People, Velvet Morning och Let the Damage begin. När de började spela The Drugs don’t work så sken zombiemassan mirakulöst upp och började sjunga med. Helt plötsligt var det Allsång på Skansen. När de sen spelade Come On så dog cepepubliken igen. Och det var uppenbarligen sista låten för Richard gick utan ett ord av scenen och resten av bandet traskade efter. Det kände som om de demonstrativt bara gick av scenen liksom. Jag tänkte att fan vilket publikfiasko. Det är ju bara att glömma extranummer. Inte en chans att killarna kommer ut om inte publiken visar lite mer jävla entusiasm. På något mirakulöst sätt så växte i alla fall applåderna en aning och det var tydligen nog för att de skulle komma ut och köra sina planerade extranummer. Men så som jag upplevde det så hängde det på håret…de kunde lika gärna valt att inte komma ut igen så sanslöst icke-entusiasmerande som publiken var. Extranumrena inleddes med History som fick ett ganska ljummet mottagande. Killen bredvid applåderade inte EN jävla gång under hela konserten. Inte ens när pajaspubliken på allvar vaknade upp till hitlåtarna Lucky Man och Bitter Sweet Symphony applåderade han. Resten av oss på vår sida av läktaren hade vid det laget rest på oss och stod och sjöng med men han satt demonstrativt ner på sitt feta arsel.<br /><br />Ergo: The Verve har ingen större fan base i Nottingham (Det var den enda arenan som inte var utsåld; det var nog tack vare det jag fick tag på biljett iofs). Hard Core fansen hade tydligen valt att åka och se dem på de andra fullsatta arenorna (som såldes ut över en natt). Nottinghampubliken var en bunt jävla bonnläppar som bara kände igen hitlåtarna (Drugs don’t Work, Lucky Man, Bittersweet Symphony) som kördes till döds på engelsk radio på 90-talet. De kunde lika gärna ha suttit hemma och runkat framför datorn.<br /><br />Ja, den riktiga känslan ville väl inte riktigt ville infinna sig... tyvärr. Lite av ett antiklimax var det faktiskt. Jag skyller på alkoholen, den tråkiga jävla idiotpubliken, den gäspande jävla neggogubben bredvid, på att jag själv var så jävla dum och gjorde ett gravt felbeslut när jag per telefon bokade biljetten och på bråkdelen av en sekund var tvungen att bestämma mig för vilken typ av biljett jag ville ha. Nu har jag en gång för alla lärt mig att ALDRIG mer välja sittplats på en konsert med ett band som man ÄLSKAR. Jag menar hur jävla dum får man bli?! Och så skyller jag på det faktum att ljudet var riktigt kasst. De borde verkligen klå upp eller sparka den där jävla ljudkillen alltså. Snacka om att massakrera ljudet… förmodligen nån outbildad jäkla amatör som jobbar på arenan. Jerk! Och en annan av flera saker jag ångrar under och inför den här resan (som att jag beställde sittplats) är att jag var tvungen att dricka de där jävla Strongbowsarna på hotellrummet plus att jag köpte ett riktigt onödigt glas vitt vin på arenan. Hallå, varför i hela världen vill man dämpa känslan av high med alkohol. Det är lika jävla dumt som att dricka alkohol innan man har sex. Man dämpar och kväver ju hela känsloupplevelsen.<br /><br />Nåja… nu behöver jag i alla fall inte ångra för resten av mitt liv att jag aldrig var och såg dem. I WAS THERE! Plus att jag träffade grabbarna, inte en…men TVÅ gånger! Fortsättning följer…<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-4164612316188915646?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-466797112524418662007-12-14T16:02:00.000+01:002007-12-21T03:30:48.638+01:00Tillbaks från Nottingham och Verve-spelningen och mycket glad och nöjd med hur saker och ting utvecklade sig, minst sagt. Helt sjukt vilket flyt jag hade! Jag var framme i Nottingham tidigt på eftermiddagen och hade lite tid att döda innan konserten samma kväll. Efter att ha checkat in på hotellet tog jag en liten promenad i kvarteren, passade på att kolla in konsertarenan som låg max trehundra meter från hotellet och fotade typ allt jag såg; mest byggnader, vad mer kan man fota mitt i city? Nästan allt engelskt, vare sig det är storslagna gröna hedar, historierika victorianska byggnader eller fallfärdiga lagerlokalruckel har i mina ögon en magisk dragningskraft. Det är så pittoreskt exotiskt eller om det t.o.m. är något slags igenkännande jag känner. Det är i alla fall nåt med det engelska landskapet och de engelska husen som är helt förtrollande. När mörkret fallit och det inte gick att fota mer så hittade jag en liten asiatisk restaurang som hade sen lunchbuffé (till klockan 17!). Efter ett par portioner småplock och ett glas vin tog jag fram min medhavda karta och planerade en liten promenadrutt. Jag ville smälta maten lite innan jag gick upp på hotellrummet för att vila lite och göra mig i ordning innan konserten.<br /><br />Jag går ut från haket, förbi mitt hotell, nerför Stoney Street, svänger in på High Pavement, går förbi St. Marys Church där jag stannar till och beundrar de vackra katedralsfönstren. Det är typ det sista jag kommer ihåg innan jag upplever mitt livs behagligaste chock, någonsin, ever, liksom! Nästa sekvens jag minns är att jag ser rakt in i Nick McCabes ögon där han sitter på en trappa och tittar på mig, sedan möter jag Simon Jones blick, båda sitter och kollar in mig och jag skulle verkligen vilja ha sett MIN UPPSYN när jag närmade mig dem, min haka måste ha varit nere vid knäna nånstans och mina ögon uppspärrade som tefat eller nåt. Det var en helt surrealistisk känsla, allt blev totalt overkligt helt plötsligt. Det var en sådan total chock! Det hade jag ju ALDRIG kunnat drömma om in a million years att jag skulle träffa dem. Helt sjukt!! Det första jag slänger ur mig i chocktillståndet är: ” Can I have your autograph please?!” Hahhaa. Smidigt! ”Yeah, sure you can” säger Simon Jones, ”If you have a pen”. Det hade jag förstås inte så jag frågar istället om jag får fota dem. Jag fiskar upp kameran och står och fipplar med den, helt frånvarande av chocken. Jag mumlar nåt i stil med: ”Oh my god! I can’t believe this. I can’t believe my luck! Osv…Simon är den som pratar mest, hur gullig och tillmötesgående som helst. Han frågar var jag kommer ifrån och när jag säger Sverige så frågar han om jag bor och jobbar i Nottingham. Varpå jag utbrister ”No, I have come here just for YOU!” och pekar med hela armen på dem (antagligen gör jag bara en liten gest och pratar med väldigt låg röst hela tiden men det kändes så starkt så jag tror att det syntes utanpå lika mycket men det var nog precis tvärtom, jag var nog sjukt behärskad och väldigt dämpad för en som just har träffat sina idoler! haha). ”Ah, well then you are REALLY lucky” säger Simon. Sen skrattar han lite och ursäktar att han förhävt sig i sin roll som rockstjärna. ”Yes, I KNOW I am. I am extremely lucky actually” säger jag och skakar på huvudet. Kan inte riktigt ta in hela situationen som jag plötsligt hamnat i, jag är fortfarande i chocktillstånd. Det kan faktiskt ha varit så att jag höll andan under hela mötet. Jag lyckas i alla fall ta ett foto och Nick oroar sig över att ha blundat på det. Jag kollar bilden och visar honom "No, you didn't actually. Look!". Jag frågar om jag får ta en bild till, lyckas zooma in endast Nick, jag kommenterar det, fipplar vidare och zoomar ut så båda kommer med på bilden. I mitt sinne går hela tiden tankar om att be någon förbipasserande fotografera oss tillsammans men min känsla av att inte vilja besvära dem trycker ner de tankarna. Jag är verkligen inte en sån person som tar plats och besvärar folk i onödan…tyvärr. Jag önskar dem en trevlig kväll och när jag går därifrån så ställer sig Simon upp och ropar: ”We wanna see you in the front row!”. ”Sorry, I’m in the seated section hasplar jag ur mig och försöker få till en besviken min. ”Have a great evening!” Det hela går på kanske under två minuter, ingen aning egentligen men det känns som det går snabbt som fan och nu efteråt förbannar jag min känsla av att ha bråttom därifrån för att inte besvära dem. Jag kunde lätt ha stannat några minuter till och pratat med dem för Simon var verkligen öppen, pratglad och frågvis och när jag kommer upp till hotellrummet förbannar jag mig för min tunghäfta och min timiditet och kommer på femtielva olika frågor jag kunde ställt när jag hade chansen - som: Skulle de stanna över natten? Var var Richard? När skulle de börja spela? Hur det gick med det kommande albumet? När skulle de släppa den? Och jag FATTAR inte hur dum jag var som faktiskt inte vågade ta lite plats och kräva lite tid och besvära dem eller någon förbipasserande om att fota oss tillsammans. GUD SÅ ARG JAG VAR PÅ MIG SJÄLV! Pucko! Det var ju för fan en once in a lifetime opportunity liksom. Det är ju inte varje dag man vinner miljonlotteriet! Och jag hade bråttom därifrån!! SUCK…<br /><br />Fast då, när det hände, precis efter att det hade hänt flög jag som på moln. Jag minns inte hur jag kom tillbaks till hotellet sen men jag måste ha haft gått omkring med ett sjukt leende och sett helt galet glad ut. Jag var helt hög i flera timmar efteråt och tappade totalt mark-kontakten. Ground Control försökte kontakta Major Tom förgäves den kvällen kan jag säga. Helt uppe i det blå var jag. Liksom, fatta chocken! Totalt oplanerat och oväntat och bara världens bästa överraskning ever! Jag kunde inte fatta min tur. Vilket jävla flyt att jag bestämde mig att ta den promenadrutten efter middagen och vilken jävla tur att de befann sig där just då! Universum var inte ondsint då inte. Vilken gudagåva! Haha, tack alla goda osynliga krafter som tyckte jag var värd detta! (Jätten Jupiter (guruplaneten) och lilla Plutos möte i skyarna den kvällen speglades i mitt lilla möte med mina gurusar. Är det jag som är Pluto då? Liten med kraftfull och transformerande, hehe.)<br /><br />Nick McCabe var lite mer avvaktande och jag tror han sade något här och där, inte säker. Men det försvann liksom för Simon tog sån plats. Och när jag tänker efter så är jag nästan glad att inte Richard var med. Det hade bara blivit för mycket. Då hade jag nästan sprungit därifrån, svimmat eller kissat i brallan, haha.<br /><br /><a href="http://bp1.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2KjuuBnD2I/AAAAAAAAAEg/ex8gUlZj7D0/s1600-h/1_Simon+and+Nick_11dec2007.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp1.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2KjuuBnD2I/AAAAAAAAAEg/ex8gUlZj7D0/s400/1_Simon+and+Nick_11dec2007.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5143853747434622818" /></a><br /><strong>Simon och Nick 1</strong><br /><br /><a href="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2Kj1OBnD3I/AAAAAAAAAEo/8enyhRX6Jtc/s1600-h/2+Simon+and+Nick+11dec2007.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://bp3.blogger.com/_aT4R3FfKzN0/R2Kj1OBnD3I/AAAAAAAAAEo/8enyhRX6Jtc/s400/2+Simon+and+Nick+11dec2007.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5143853859103772530" /></a><br /><strong>Simon and Nick 2</strong> (vad hände med de söta smajlen?)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-46679711252441866?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-15167623019644268652007-11-29T06:43:00.000+01:002007-11-29T13:04:28.824+01:00Nyvaken, yr och sömndimmig och kan inte släppa tankarna på "primitiva" naturfolk, paradiset och Eden och att äta av kunskapens träd. Hur de gamla maya-, eller om det var inkafolken, började knarka peyotl och meskalin, tappade greppet om den fina och vördnadsfulla inställningen till kopplingen mellan naturen och sig själva och öppnade porten till det sjuka, perverterade och onda; hur de började offra sina egna, började massoffra människor... och sen i förlängningen kanske även omedvetet öppnade dörren och bjöd in den vita rasen, den riktigt perverterade maktgalna sorten, till att exploatera och ta över den egna kontinenten ... Den vita rasen, den som tappat all koppling till naturen, och ödmjukheten till sin egen plats i det stora dramat. Det västerländska samhället.<br /><br />Jag drömde om en herdepojke med uråldriga brungula ögon, djupa som mossbeklädda tusenåriga brunnar; i det ena hade han långtgången mörk starr men ändå såg han igenom mig då jag mötte hans visa blick. Insidan av hans huvud var uppstagat och uppbyggt av träbitar, pinnar och små bjälkar. Det var fyllt med vatten. Hår av vit mossa. Hans hud var brunbakad av år under solens starka strålar. Överallt hörde jag han och hans små vänners röster. De kom ovanifrån, från sidan, underifrån, som i surround. Herdepojken och hans vänner klagade lite försynt på de där nya turisterna, de utan vördnad och omtanke, de som tror sig äga världen, de som med sin respektlösa framfart och klumpighet ringaktat och förstört deras övergångar/broar i vattnet som de använt i hundratals år utan att de gått sönder...<br /><br />Ser en djupare koppling till det här... om man tänker på livets träd och dess stigar...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1516762301964426865?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-18887006998067179512007-11-24T09:41:00.000+01:002007-11-24T09:59:35.282+01:00Hmm, tittar på mitt Indiska månhushoroskop som Mats ställde. Hade för mig det stod något om sköldpaddor där, något som jag vill kolla upp... men hittade något annat.<br /><br />Jag har min norra månnod i månhuset Dhanishta, månhusets symbol är en flöjt eller trumma...<br /><br />"Månhusets symbol <br />är en flöjt eller en trumma. <br />Krishnas flöjt <br />representerar personligheten <br />som gjort sig ”tom” <br />så att den inre själen <br />kan genomströmma den. <br /><br />Shivas trumma <br />(mridranga eler tabla) <br />är likaså tom inuti. <br />Ljudet –trummans liv –<br />åstadkoms av Shivas trummande, <br />den kosmiska andningen.<br /><br />De stjärnor <br />som hör till konstellationen <br />är en grupp om fyra stjärnor <br />i Delfinens huvud. <br />Månhuset kallas också<br />”Den symfoniska <br />konstellationen”.<br /><br />Dhanishta <br />kan inspirera till <br />en ”lyssnande vishet”, <br />insiktsfullhet, <br />andligt djup <br />och ockult kunskap.<br /><br />Här finns också <br />en universell sympati <br />och medkänsla.<br />Den andliga vägen <br />kan vara musikerns, <br />poetens väg.<br /> <br />Kanske ett meditativt musikutövande. <br />Att vara ”tom” <br />och låta de (egna) <br />gudomliga energierna <br />strömma igenom."<br /><br />Hmm, kanske ska tänka på det så: Att trummor och trummisar representerar livets flöde och rytm. Det är ju verkligen "att vara i flödet" att spela trummor, att låta den kreativa energin få utlopp på ett otroligt kraftfullt sätt. Det är jäkligt sexigt med... suck<br /><br />Ja, jävlars...nu kom jag på att en vän från förr skulle på shamansk trumkurs också...herregud, haha. Vad är det frågan om. Komiskt, men härligt.<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-1888700699806717951?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-84373929423199227422007-11-24T08:45:00.000+01:002007-11-24T08:56:47.812+01:00Just ja, kom just på en sak som jag inte ska glömma. Hörde nyligen för första gången talas om begreppet "kura skymning"... Att man förr i världen satt tillsammans i skymningen och väntade in kvällen och natten. Man satt tyst tillsammans och kände in energierna, lät solen gå till vila. Man tog farväl av dagen som varit och välkomnade natten. Vilken underbar vördnad och respekt för naturen och dess dagliga under. Där kan man tala om människans connection till naturen. Dagens och nattens energier är ju också i balans under den tiden, även vid gryningen: yin och yang. Perfekt tid att meditera på tydligen... jag ska göra det. Kanske inte idag för då somnar jag men kanske på söndag...<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-8437392942319922742?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-14894086.post-74102052182694122682007-11-24T07:10:00.000+01:002007-11-24T08:21:14.432+01:00Solen har just gått över till Skyttens tecken och snart går månen över till Tvillingarnas och det blir en fullmåne tidigt i tecknen. En kommunikationsinriktad fullmåne. Expansion av kommunikationen kanske. Connection...<br /><br />Var just ute och tittade på fullmånen. Ville så gärna få titta lite närmare på den illuminerade himmelskroppen, jordens beskyddare. Hennes kropp är ärrad av alla meteoriter som hon tagit emot under årtusendens lopp. Det är helt fantatiskt...hur allt hänger ihop i naturen och hur vi människor är sammanbundna med den, sammanbundna med alltet. Kosmos är naturen, vi är naturen. Allting finns, allt existerar. Det finns inget vackrare än existensen; vilken symbios av alla avskilda, enskilda och åtskilda ting. Och tänk vilka myter vi skapat kring stjärnbilderna och planeterna. Hur vi kunnat läsa och känna deras energier och skapat trossystem kring det hela. Hur vi förstått oss på att väva ihop allt. Fan vad allt är storslaget här i existensen. Fan så jävla vackert. Och så känner vi oss avskurna från varandra och från naturen, det är en sån illusion... världens fulaste illusion.<br /><br />...Men nåt gör att jag känner mig avskuren ändå. Det kanske helt enkelt är ett naturligt villkor i det att vara människa, att vara avskuren. Insikten om att vi är ensamma är ju ändå den vi alla ska göra... men ändå så är vi sammanbundna. Vi är likadana allihop, i grunden. Skalar vi av alla måsten, borden och alla illusioner som den moderna världen skapat så är vi alla lika.... magiska och fantastiska varelser, sammanbundna på så många sätt, på djupet, i det osynliga.<br /><br />Men det här med magin och skönheten i det hela känns som en ganska mental och uppfragmenterad förståelse just nu. Helhetskänslan... eller känslan har inte riktigt infunnit sig...<br /><br />I need some Verve-therapy, badly... åh, vad jag vill dit nu... äntligen VILL jag något. Äntligen kan jag känna riktig glädje inför något. Ser fram emot det nåt sjukt :)<div class="blogger-post-footer"><img width='1' height='1' src='https://blogger.googleusercontent.com/tracker/14894086-7410205218269412268?l=desillusionerad.blogspot.com' alt='' /></div>SoulEvolverhttp://www.blogger.com/profile/03316280640785794053noreply@blogger.com0