Mod

Vågar du se mig när de första kärleksstinna projiceringarna lagt sig?

Vill du stanna kvar när du ser en trasig själ, stark men trasig, trasig men mer hel än andra? Mer hel på så vis att jag försöker vara sann mot mig själv. Jag försöker se mig som jag är. Utan förskönande försvar. Jag vill vara autentisk.

Är du kapabel att älska någon som hatar sig själv? Orkar du se mig i mörkret?

Vågar jag släppa in dig?

Funderar du på vad riktig kärlek är?

Är vi kloka nog att skapa kärlek för du vet väl att det är en medveten fortgående skapelseakt som kräver visdom och stort mod?