lördag, november 26, 2005

Johan

Mitt i allt mörker. Mitt i skiten träffade jag kärleken och jag vågar tro på den. Min älskade är en människa, en människa med fel och brister och när han säger att han älskar mig så gråter jag för jag vet att han menar det, så långt han kan mena det. Så långt en människa kan mena det. Det är fortfarande mörkt men tillsammans med min älskling hoppas jag att jag kan få möta och uppleva ljuset också. Snart tre månader har vi delat varandras vardag och jag är så tacksam. Jag hoppas att vi kan få dela vardagen också när den fungerar praktiskt för mig. När jag kommit tillbaka, när jag inte längre är sjukskriven. Jag är så tacksam för att du finns Johan (aka I). Du är det bästa som finns. Det bästa som hänt mig. Du är den som känner mig bäst, efter bara tre månader. Du vill höra mina tankar, mina kommentarer om livet och omvärlden. Du vill dela min vardag och du trivs med mig och det får mig att känna en sån djup tacksamhet. Jag älskar dig Johan. Du är mitt allt.

Inga kommentarer: