Att manifestera sitt själv i världen

"We were born to manifest the glory of God that is within us. It is not just in some of us: It is in everyone. And, as we let our light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others".

-Nelson Mandela

Jag undrar fortfarande hur jag ska manifestera mitt ljus... Mitt liv är i mörker. Min vardag fungerar inte. Jag orkar inte möta människor längre. Rädslan har tagit över igen. Min destruktiva kraft manifesterar sig i rädsla och vilket resulterar i passivitet och depression. Jag vet att jag söker att manifestera ljuset, men jag vet inte hur... Jag vet inte hur.

Människor som jag får inte existera. Jag är värdelös i samhällets ögon, jag är inte produktiv, har aldrig varit, kommer förmodligen aldrig att bli, i alla fall inte på det sätt som samhället skulle vilja. De kunskaper och talanger jag har generar inga pengar. Jag får inte finnas. Människor som går in i väggen, som mår dåligt, som behöver respit från vardagens slit och knot får inte heller finnas. Det är i alla fall de signaler som samhället ger. Man tar ifrån människor deras värdighet genom att med blåslampa jaga de som inte bidrar till samhällsekonomin: "Varför ska man betala skatt för människor som parasiterar för det är ju det de gör när de inte funnit sin plats eller när de för tillfället trillar ur "råttracet". Människor som inte har jobb är lata varelser som inte VILL jobba, det är därför de inte har något jobb. De ska förnedras och de ska veta att deras beteende inte är accepterat och därför får inte livet ha sin naturliga utveckling, man får inte ha perioder av improduktivitet eller vila. Nej, man ska jobba, jobba, jobba. Jobba så att man glömmer att man har en själ. Jobba från åtta till fem så man inte orkar göra annat än sitta och glo på hjärndöd TV när man kommer hem. Det är så livet ska vara. Det har samhället bestämt. Då är du en nyttig och produktiv och accepterad som människa. Och jobbar man inte så ska man inte tro att man kan vara LAT, nej då ska man tvingas ut på arbetsmarknadsåtgärder för man ska veta att det inte är acceptabelt att vara LAT."

Vilket ovärdigt samhälle vi lever i. Vi i Sverige borde i alla fall ha kommit så långt att vi såg det som en förståndig idé att införa medborgarlön, så att människor fick ha sina perioder av improduktivitet, fick leva ut sina naturliga livsflöden, fick genomleva sina dalar och toppar utan att känna sig jagade, förnedrade eller fördömda. Om det var accepterat att människor fick leva ut sitt tillfälliga mörker i improduktiva perioder så kanske de inte skulle behöva fastna i destruktiva spiraler av arbetslöshet, sjukdom och missbruk heller, eftersom de kanske i mindre grad skulle utveckla komplex av att inte duga eller vara värdiga. Jag tror att samhället skulle tjäna på det i slutändan, både rent ekonomiskt och genom att dess medborgare mådde bättre och trivdes mer, kände sig välkomna. Man börjar själv ge när man själv villkorslöst fått – basic psykologi.