Vardagsmagi

Firade in det nya året med min älskling och hans son. Han är mannen som jag delar mitt liv med, som betyder allt just nu, mannen som jag älskar. Vi skålade opretentiöst med lite vitt vin på balkongen medan vi tittade på fyrverkerierna och vi önskade att 2006 ska bli ett bra år för oss. Sedan hade vi allsång till gamla Black Sabbath-dängor och The Cult-låtar, medan hans son tittade på oss med ett småleende och skakade på huvudet. Det var underbart att upptäcka att vi fortfarande kunde alla texter utantill. Har inte haft så roligt på länge. Min baby spelade lite Misfits för mig med. Hade aldrig hört de innan, men Glenn Danzig är stark på sång och Hollywood Babylon var en låt helt i min smak. Det var lite mörk Tindersticks-/Morphine-känsla över den. Min baby blev glad att jag gillade dem för jag har konstant dissat hans andra favoriter (Alice Cooper och Kiss bl.a.) och det spelar ingen roll om han spelar dem för mig tills det blöder ur öronen på mig, jag har aldrig gillat dem och kommer inte att göra det. Har extremt bestämd musiksmak, så bestämd och kräsen är jag så att en vän en gång uttryckte sig lite sarkastiskt om den: "Du har ju lika snäv musiksmak som en tunnelseende cyklop". Jag kunde inte sagt det bättre själv. Haha. Musik är min själsliga näring. Man kan ju inte äta skit då heller.

Någon timme innan nyåret fick jag det bekräftat igen. Han är mannen för mig. Vardagsmagi kallar jag det som andra skulle kalla inbillning. Men när det man VET inom sig bekräftas av yttre händelser och sedan förseglas med en utomjordisk rysning så VET man.

Min magiska vindflöjel kompletteras av hans magiska lyktor. Jag säger bara: Kärlek på japanska. *STORLER*