Johan

Mitt i allt mörker. Mitt i skiten träffade jag kärleken och jag vågar tro på den. Min älskade är en människa, en människa med fel och brister och när han säger att han älskar mig så gråter jag för jag vet att han menar det, så långt han kan mena det. Så långt en människa kan mena det. Det är fortfarande mörkt men tillsammans med min älskling hoppas jag att jag kan få möta och uppleva ljuset också. Snart tre månader har vi delat varandras vardag och jag är så tacksam. Jag hoppas att vi kan få dela vardagen också när den fungerar praktiskt för mig. När jag kommit tillbaka, när jag inte längre är sjukskriven. Jag är så tacksam för att du finns Johan (aka I). Du är det bästa som finns. Det bästa som hänt mig. Du är den som känner mig bäst, efter bara tre månader. Du vill höra mina tankar, mina kommentarer om livet och omvärlden. Du vill dela min vardag och du trivs med mig och det får mig att känna en sån djup tacksamhet. Jag älskar dig Johan. Du är mitt allt.

Mask

Jag orkar inte bära någon mask längre. Varje gång jag sätter på mig den urholkas min själ än mer. Jag orkar inte bära den eller ens minnas var jag sist lade den.

Jag orkar inte vara någon jag förväntas vara för det är inte jag. Jag är inte glad, pratsam och generös och kan inte låtsas vara det. Mitt inre ser inte ut så just nu och jag vill inte vara ett skal. Jag vill inte vara en fejk. Jag vill vara autentisk och mitt riktiga jag mår piss just nu.

Nu är kaos. Kaoset efter elden. Den renande elden. Men ur denna aska kommer en autentisk människa växa fram. Utan masker, uppbyggd från grunden. Hel inifrån.

Mod

Vågar du se mig när de första kärleksstinna projiceringarna lagt sig?

Vill du stanna kvar när du ser en trasig själ, stark men trasig, trasig men mer hel än andra? Mer hel på så vis att jag försöker vara sann mot mig själv. Jag försöker se mig som jag är. Utan förskönande försvar. Jag vill vara autentisk.

Är du kapabel att älska någon som hatar sig själv? Orkar du se mig i mörkret?

Vågar jag släppa in dig?

Funderar du på vad riktig kärlek är?

Är vi kloka nog att skapa kärlek för du vet väl att det är en medveten fortgående skapelseakt som kräver visdom och stort mod?