lördag, september 29, 2007

Heaven and Hell

The ancient tradition that the world will be consumed in fire at the end of six thousand years is true, as I have heard from Hell.

For the cherub (1) with his flaming sword is hereby commanded to leave his guard at the tree of life; and when he does, the whole creation will be consumed, and appear infinite and holy, whereas it now appears finite & corrupt.

This will come to pass by an improvement of sensual enjoyment. But first the notion that man has a body distinct from his soul is to be expunged; this I shall do, by printing in the infernal method, by corrosives (2), which in Hell (3) are salutary and medicinal, melting apparent surfaces away, and displaying the infinite which was hid.

If the doors of perception were cleansed every thing would appear to man as it is, infinite. For man has closed himself up, till he sees all things thro' narrow chinks of his cavern.

//William Blake, 1790-93 (Plate 14, The Marriage of Heaven and Hell)

___________________________________

(1) En glasklar Saturnus, som skiljer de inre planeterna från de yttre, det värdsliga från det överjordiska.

(2) De upplösande energier som symboliseras av Neptunus.

(3) Hell, som i helig, hel, som i integration. Är det vad prästerskap och religiös maktelit har skrämt mänskligheten med under årtusendena?

Det här är så stort så det blir svårt att greppa riktigt, få en översikt. Kan det vara så att hela helveteskonceptet som det framställts av kristendomen uppstod för att den värdsliga makteliten (som ironiskt nog sade sig stå i kontakt med Gud och det överjordiska) ville stoppa den österländska traditionen av själslig alkemi och enskilda människors strävan efter andlig integration? Kristendomen= Saturnus prästerskap. Saturnus - Att vilja behålla världen som den är i kontrast till Neptunus - upplösning av det materiella. Allt blir så tydligt ibland... men ändå diffust och ogripbart.

Begreppen Himmel och Helvete får helt plötsligt en helt annan innebörd; de samarbetar och blir till ETT begrepp för andlig och själslig integration istället för att stå som motsatser till varandra. HELVETE- vetskapen om det HELA; ordets utformning bär ju till och med den rätta innebörden. Herregud, vad saker har förvrängts genom historien...

The Little Black Boy

My mother bore me in the southern wild,
And I am black, but O! my soul is white;
White as an angel is the English child,
But I am black as if bereav'd of light.

My mother taught me underneath a tree,
And sitting down before the heat of day,
She took me on her lap and kisséd me,
And pointing to the east, began to say:

"Look in the rising sun: there God does live
And gives his light, and gives his heat away;
And flowers and trees and beasts and men receive
Comfort in morning, joy in the noon day.

"And we are put on earth a little space,
That we may learn to bear the beams of love,
And these black bodies and this sun-burnt face
Is but a cloud, and like a shady grove.

"For when our souls have learn'd the heat to bear,
The cloud will vanish; we shall hear his voice,
Saying: 'Come out from the grove, my love & care,
And round my golden tent like lambs rejoice.' "

Thus did my mother say, and kisséd me;
And thus I say to little English boy:
When I from black and he from white cloud free,
And round the tent of God like lambs we joy,

I'll shade him from the heat till he can bear
To lean in joy upon our father's knee.
And then I'll stand and stroke his silver hair,
And be like him, and he will then love me.

// William Blake, 1789

_________________________________

"He who sees the Infinite in all things sees God. He who sees the Ratio only sees himself only. Therefore God becomes as we are, that we may be as he is."

// William Blake, 1788 (utdrag från There Is No Natural Religion)

tisdag, september 18, 2007

Drömmar, drömmar, drömmar

I natt hade jag en väldigt aktiv natt i sömnen. Drömde otroligt levande och klart och det mest anmärkningsvärda är att jag kommer i håg det mesta.

Jag hade inte sovit mer än drygt en timma när jag vaknade av att jag storgrät. Jag var så tagen av känslorna att jag fortsatte gråta även efter att jag vaknat. Jag drömde att jag var i mitt barndomshem med mamma (resten av familjen var också där men de befann sig i periferin någonstans). Jag fick en sköldpadda av en okänd välgörare, men vi visste inte vad vi skulle göra av den så vi förvarade den tillfälligt i en papperspåse. Sköldpaddan var grönaktig och alldeles platt, nästan lite krabbaktig, men den var stor, jättestark och snabb och hade massor av kraft i benen så man fick verkligen kämpa med all sin kraft för att hålla kvar den i nävarna. Det hände säkert en massa emellan, men det minns jag inte. I nästa scen står jag vid en badbalja och ska förmodligen bada sköldpaddan då det dyker upp stora spindeldjur som kravlar på golvet. En har gul teckning, den andra är röd och den tredje är svart tror jag. Jag vet att jag måste ta hand om dessa och flytta på dem men då jag tar upp dem fastnar de med hullingarna de har på benen i huden på min hand så jag blir tvungen att skölja av mig med vatten. Då ramlar de ner i badbaljan där sköldpaddan redan befinner sig. Jag hoppas tyst att sköldpaddan äter dessa till middag. Mitt i alltihopa kommer mamma hastigt och lustigt inramlandes. Jag hinner inte mer än öppna munnen för att varna om vad som finns i badvattnet förrän hon, pladask, satt sig ner i badet. Jag försöker med stor frustration och oro för sköldpaddans liv att förklara att hon ska vara försiktig för att sköldpaddan finns i vattnet under henne, men jag hittar inte orden för hennes sätt att vara och fösa bort mig stressar mig. Efter att hon badat klart och vattnet runnit ut så är det alldeles tomt i det vita badkaret/badbaljan. Jag blir alldeles paff men vänder sedan med lätthet på badbaljan och ser då att det enda som finns kvar av den stackars sköldpaddan är en sprattlande bakdel. Den har gått itu. Jag blir sjukt ledsen och störd av det som hänt och börjar störtgråta samtidigt som jag är jättearg på mammas klumpighet, icke-lyhördhet, och ovilja att lyssna på mig eftersom jag faktiskt försökt förklara att den stackars sköldpaddan låg i badet då hon satte sig där och uppenbarligen skadade den dödligt. Det låter säkert som en trivial dröm och låter förmodligen ganska komiskt när jag återberättar den här men det var en stark och uppslitande upplevelse. Jag var helt förstörd när jag vaknade. Jag grät högljutt. Sköldpaddan hade varit en gåva till mig och jag ville vara rädd om den, men hon förstörde allt och skadade sköldpaddan för livet. Hon dödade något som tillhörde mig, något speciellt som hade tilldelats mig.

Kunde inte somna om efter det här så jag satt uppe några timmar och kollade betydelsen av sköldpaddor i drömtydning bl.a. När jag gick och lade mig igen så fortsatte de starka drömmarna. Nu var de dock mycket behagligare:

I en dröm var jag tillsammans med R.A., vi var jättekära. Det kändes som drömmen pågick under ganska lång tid och under hela tiden låg vi i sängen och kelade, hånglade och älskade. Sen var han tvungen att åka iväg, men han sa att han skulle komma tillbaka, vilket jag var en aning skeptiskt inställd till. Men jag var väldigt tacksam att jag fått den stunden med honom... Jaa, haha. Snacka om önskedrömmar. Men det är faktiskt första gången jag drömmer om honom. Som plåster på såren för den tidigare drömmen, kanske.














I en annan dröm sällskapade jag med en annan man. Han såg precis ut som Hank Azaria eller Jeremy Irons (jag tycker de är ganska lika). Han var på rymmen, från polisen antar jag, och jag var så förälskad i honom att jag bestämde mig för att följa med honom på hans flykt. Jag minns inte så klart vad som hände innan men det hade blivit natt och vi kom ganska så snart till en strand där han ville ta adjö och simma ut i nattmörkret. Trots att jag på något sätt fått säkert varsel om att det skulle sluta med att han åkte fast envisades jag med att följa med och vi simmade omslingrade (helt omöjligt i verkligheten men det här var ju faktiskt en dröm) genom havet. Han befann sig hela tiden bakom mig. Jag var ganska spänd för det var bäcksvart kring oss, både i vattnet och på himlen; vem vet vad som dolde sig i djupet under oss. Då sade han att jag skulle titta ner på marelden i vattnet. Jag tittade ner framför mig och iakttog hur det vackra, men ack så svaga, ljuset alstrades av våra rörelser. När jag sen tittade upp i nattskyn såg jag ett svagt ljusskimmer som påminde om norrsken. Det hela var en behaglig upplevelse i stort. Helt plötsligt kände jag något lent och hårigt vid fötterna. Det kändes ungefär som en blöt katt, men det som simmade under oss var ett ganska stort djur (ett pälsbeklätt havsdjur?). Jag kände formen av dess stora stjärtfena precis innan den simmade iväg framför oss. Helt bedårande blev det dock då jag såg silhuetten av ett delfinhuvud till höger om oss. Jag styrde direkt våra simtag dit och började smeka delfinen, alldeles euforisk av lycka var jag. Jag hade ju aldrig sett en delfin förut. Efter att ha klappat och kelat med delfinen en stund så tog drömmen slut, förmodligen för att jag inte kunde ta mer extas än så. De var liksom klimax. Det var en fantastiskt stark och vacker dröm med otroligt levande omgivning och väldigt starka känslor och jag tror att jag aldrig förut drömt något liknande... Det var väldigt speciellt.

Sen drömde jag massor med annat med. Bl.a. hade jag en dröm som innefattade ungdomar och ungdomsgårdar och jag själv var ung och hade en fling med värstingen i gänget. Han hade en sån där oberäknelig och farlig aura, men det var det som var attraktionen antar jag. Minns bara bilder och scener från den drömmen men ingen direkt handling.

Nu när jag tänker efter så var det en väldig massa olika män som figurerade i drömmarna, och jag var kär i allihop. Hoppsan, vilken manslukerska jag varit... Hoppas J förlåter mig :)

onsdag, september 12, 2007

Bildbevis?

Om jag inte med säkerhet visste att jag varken befunnit mig på en Nine Inch Nails-konsert i augusti eller gjort en resa i rymden tillsammans med Fuglesang så skulle jag nästan ha kunnat blivit lurad av dessa bildbevis. Jag har visst fler tvillingar där ute, om det inte var samma tjej som var i rymden som var på konserten :) På den ena ser jag ut ungefär som jag såg ut när jag var 25 och på den andra bilden som jag såg ut runt 12-13. Det kanske är olika versioner av mig som är ute på vift. Snacka om parallella verkligheter, haha.

Citat

"You don't walk on the heart of angels."

//Dolly Parton (om Yussuf Islam (Cat Stevens))

fint...

onsdag, september 05, 2007

11 september

Det är något speciellt med den 11 september, på gott och ont; inte bara av uppenbara offentliga skäl (tänker på de som befann sig i tvillingtornen vid det datumet för några år sen), men för mig är datumet av vikt också av privata skäl, på ett positivt sätt. Det var datumet då J och jag träffades för första gången. Det är också datumet då Richard Ashcroft föddes. Och i år kommer det vara datumet för en solförmörkelse, samtidigt som det är nymåne. Alltså både solen och månen är osynliga för en stund... förmörkade... samtidigt som Pluto är stationär vid punkten för galaxens centrum. Jag tycker det är otroligt spännande tider. Det kommer förmodligen hända mycket i år med. Hoppas det blir bra grejer bara.