onsdag, september 27, 2006

Bottom

"Life is a relentless collage of grey with occasional visits to the lav."

Rik Mayall aka Richard Richard, ena halvan i den geniala duon som utgör Bottom.

De är bara BÄST!

måndag, september 25, 2006

del 2

I det andra rummet ligger en människa och sover, ovetandes, oblivious... om allt som är den andres värld, den andres kosmos, sovande...

Här sitter en rastlös själ, utan medel att uttrycka, utan medel att kontakta... osäker på om det ens finns en plats att mötas på...

Är det så det ska vara?

Käthe Kollwitz




Hennes teckningar ger mig överjordiska rysningar...














"Three o'clock in the morning. It's quiet there's no one around, just the bang and the clatter as an angel hits the ground."

Vardagens illusion

Vart tog "När jag är nära dig så känns det som att det finns ytterligare en dimension" vägen? ...Det allra finaste jag någonsin hört någon någonsin yttra. Den absoluta bekräftelsen på att det finns en högre sanning än en subjektiv upplevelse. Bekräftelsen på att det man känner upplevs på exakt samma vis av en annan. En högre verklighet. Ett bevis på att en djup känsla upplevs på samma sätt av två själar samtidigt. En connection som övergår allt annat.

Var det förälskelsens hormoner som sa det? Var det nyhetens behag som sade: "Jag har inte känt så här för någon sen jag var sexton"?....

Varför är vanans kraft starkare än det som är nuet...

Varför finns det inget NU...längre?

Varför finns bara vanans "collage of grey" där inget genuint går att urskilja längre?

Varför är vanans kraft och vardagens kontinuerlighet avtrubbande?

onsdag, september 20, 2006

Att vara naken

Tillbaks från krokin och det känns ingenting, bara neutralt, om ens det. Jag kan inte säga att det var kul, spännade, roligt, eller något annat. Det bara är så att jag anmält mig på kursen för att slippa sitta hemma åtminstone en kväll i veckan, för att komma utanför dörren och göra något man gillar. Har ju tecknat kroki förr. Men jag vet inte ens om jag gillar det längre ärligt talat. Det känns ingenting.

Det enda som kändes var när jag vid två tillfällen pratade med ytliga bekanta (modellen och kursledaren) och möttes av en hård stenvägg som är min egen känsla av social otillräcklighet.

Det slår mig också att det är lite paradoxalt att det är modellen som är i en sårbar situation där hon står i all sin nakenhet mitt i rummet, utan skydd, men att det är jag som går och känner mig psykiskt naken, genomskinlig, hjälplös och sårbar i sociala situationer. Hon pallar tydligen att stå och bli betraktad rent fysiskt från alla håll och kanter, medan jag inte ens pallar med att vistas bland folk, fullt påklädd... i alla fall kroppsligen.

tisdag, september 19, 2006

Fläsket brinner

Jag är ju blott endast en förvälld världsfrånvänd navelskådare men detta nu överståndna överkokta val har drabbat även mitt såsiga sinne och väckt mitt slemmiga slumrande samhällsengagemang. För så ligger det till att även fast jag själv är lite rödvinsinkokt och ligger så långt ifrån den härskna högern man kan komma och inte på något sätt känner mig hemma i Blue Cheese-värderingar så kan jag inte låta bli att känna att Reinfeldt känns som en frisk fläkt, liksom. Det osar ost, om än blåmögel, och får det att sticka till i näsborrarna. Man hajar till. Man kan inte säga annat än att herrn har egenbakade visioner och att han har en övertygande övertygelse som jag inte kan hjälpa att finna sliskigt sympatisk. Hans kanderade personliga karisma står i otrolig kontrast till pocherade plommonpudding Perssons ihåliga sötma och dästa mätthet. Pompösa padda. Han kan sitta i sin feta herrgård med sin flådiga självtillräcklighet och sin flamberade Anitra och servera sina kladdiga kletklyschor till den karamelliserade kalkonsteken. Han har ingenting mer i polkapolitiken att göra. Inget mer att ge. Det fattar han ju uppenbarligen själv med då, men kunde han inte ha fattat det liiiite tidigare och hoppat av i god tid innan valet och gett plats åt andra i sitt parti, människor som brinner, människor med visioner, med kryddor och chili i baken. Instämmer helt med en professionell polkagris som tyckte pudding Persson agerat hänsynslöst mot sitt njurpajparti. Han borde gett plats lite tidigare, innan hallonbåten sjönk, så hade kanske inte hallonbåten sjunkit liksom.

Det blev naturligtvis V i landstings- och kommunval för mig, men jag röstade på F! i riksdagsvalet. Det är ett ganska "ogräddat" parti med en ganska "otillagad" partimeny men jag anser att de akutbehövs i en gubbmarinerad mansvärld som denna, som fan behövs de. De är värda en stor fet flottchans. Och även om det kanske var lite för mycket att hoppas att de skulle nå den gräddiga riksdagsgränsen så tycker jag det är viktigt att markera sitt stöd för dem. Tror på att de i framtiden kan slipa till sig och bli riktigt vassa och slakta en massa korkade könskonventioner och kukstrukturer och skipa lite rödbetsrättvisa. Hoppas det i alla fall.

Och jomenvisst, det finns massor med feministiska tyckerimallar, kakformar, färdiggräddade åsikter på gamla stinkande bakplåtar som jag INTE tänker äta av och som jag högaktningsvärt skiter på. Jag sniffar med en snorkritisk näsa och bildar mina egna åliga åsikter. Och även fast jag aldrig kommer att acceptera färdiga svar och aldrig ge upp min rätt till tankens frihet och, inbillar jag mig, aldrig kommer sälla mig till fårskockstyckarna i vilket jävla läger det än gäller, inte ens den fårskocken som tycker sig stå över de andra fåraktiga fårskockarna utan att själva inse att de är lika mycket medlemmar i sin egna lilla paradoxalt underifrånattackerande von-oben-fårskock, så kommer jag att tycka. Jag kommer att tycka om allt som jag har en åsikt om, och resten kommer jag att skita i. Precis som du. Jaaa. Och om jag kommer att komma att driva med de tyckande människor som driver med andra människors tyckande så är det precis som det ska. Helt och hållet i sin ordning. Det var inte jag som började gäckas i denna värld. Det fanns gäss som gäckades före mig och det kommer att komma gäss som gäckas efter mig. Glaserade och grillade är vi, både gäss och människor... får med. Alla är vi redlöst roliga, både råa och tillagade. Nu tar vi oss en kålsup tycker jag och tar farväl av allt vad njurpaj heter. SsssKål, sKååål!!