måndag, september 25, 2006

Vardagens illusion

Vart tog "När jag är nära dig så känns det som att det finns ytterligare en dimension" vägen? ...Det allra finaste jag någonsin hört någon någonsin yttra. Den absoluta bekräftelsen på att det finns en högre sanning än en subjektiv upplevelse. Bekräftelsen på att det man känner upplevs på exakt samma vis av en annan. En högre verklighet. Ett bevis på att en djup känsla upplevs på samma sätt av två själar samtidigt. En connection som övergår allt annat.

Var det förälskelsens hormoner som sa det? Var det nyhetens behag som sade: "Jag har inte känt så här för någon sen jag var sexton"?....

Varför är vanans kraft starkare än det som är nuet...

Varför finns det inget NU...längre?

Varför finns bara vanans "collage of grey" där inget genuint går att urskilja längre?

Varför är vanans kraft och vardagens kontinuerlighet avtrubbande?

Inga kommentarer: