måndag, augusti 14, 2006

Jonas Gardell

Läste nyligen "En komikers uppväxt". Han berörde mig såsom bara någon kan beröra som ställer ungefär samma livsfrågor som en själv och funderar över samma saker. Varför har jag inte upptäckt denna bror tidigare? Ännu en som jag kan känna djup samhörighet med ju...

Undrar vad han har för astrologiska influenser. Skulle vara intressant att dyka ner i. För att inte tala om David Eugene Edwards horoskop, det vore nåt att bita i. Varför blandar jag in DEE i det här nu då? Jo, de är båda kristna och de belyser precis samma saker och en väldans massa paralleller kan dras, faktiskt. Undrar om Gardell gillar 16 Horsepower? Det borde han verkligen göra :)

Den där förnimmelsen av ängelns närvaro, den fallna ängeln, den mörka, den allerstädes närvarande skuggan som förföljer varje människas psyke, i högre eller lägre grad... det handlar om val, alltid om val. Destruktivt och skadligt eller konstruktivt och uppbyggande. Han har greppat det han med. Det verkar vara ett återkommande tema hos Gardell med, eller finns den bara i "En komikers uppväxt"?

Gardell ställer i alla fall allmänmänskliga frågor om existentiella problem på ett väldigt lättillgängligt sätt, utan att alienera läsaren. Man är hela tiden jordad i vardagen och dras lätt med i den jordnära handligen och de tydliga vardagliga situationerna men de psykiska, existentiella teman han skapar fokus kring är ganska komplexa. Vill läsa hans "Om Gud" med, men först ska jag läsa "Ett ufo gör entré" som jag redan beställt, som är fortsättningen på "En komikers uppväxt". Sedan vill jag nog läsa "Jenny", men väntar nog tills den kommer på pocket... Jag förmodar att jag vill läsa allt han skrivit sen. Vi får se.

Det var känslosamt att läsa om den där tvingande känslan av att man bara måste bli omtyckt och accepterad till den grad att det blir lismande och inställsamt och man helt gör avkall på alla mänskliga värden och kompromissar med sina principer. Man blir mobbaren för att slippa bli mobbad.... Så hemskt... och så mänskligt...