Att leva

Vem ska lära oss att leva? En del människor är som fågelungar som blivit utknuffade ur boet, helt utan skyddsnät. Det känns som om de blivit utknuffade av mor fågel alldeles för tidigt och utan att ha fått lära sig hur man gör när man flyger. De riktigt basic kunskaperna som att man måste ta sats och flaxa och sen styra finns inte där...

Jag var en sådan fågelunge utan kunskaper men jag håller på och lär mig. Jag lär mig på mitt sätt och ingen annan skulle kunna ha lärt mig det jag har lärt mig på egen hand. Jag fortsätter att lära mig. Jag är student i hur man flyger och jag har oceaner kvar till examen.

Är mina sanningar och de lärdomar jag tillgodogjort mig ens till nytta för någon annan undrar jag idag.

Har jag och mina kunskaper något alls att tillföra en människa vars världsuppfattning är så totalt väsenskild från min. Kan någon ha nytta av de upptäckter jag har gjort eller är det bara fåfänga att tro att man kan hjälpa någon?

Hur ska jag överhuvudtaget kunna kommunicera med en person som tror att själen inte flyger vidare då vingarna gett upp?