Gubbilska

Det är andra gången på relativt kort tid som jag blir drabbad av eller får bevittna äldre mäns humör.

Igår höll jag på att bli nedslagen av en gammal herre för att vi råkade mötas lite för nära på cykelvägen. Jag cyklade över ett övergångsställe och när jag sedan skulle svänga in på cykelvägen så kom vi lite för nära och detta var tydligen ett bra tillfälle för hans inpyrda gamla aggressioner att välla fram. Som tur var så hade jag hörlurar på mig och slapp höra några detaljer i hans verbala attack, men jag hörde att han skrek och vrålade om högerregel ("Nähä. Är det högerregel här i Sverige. Se DET visste jag inte om för jag kommer direkt från någon ociviliserad djungel och vet inte hur det går till här i den upplysta civilisationen.") och sedan tillät han sin arm FLYGA UT och nästan träffa mig i huvudet. Han var 2 cm ifrån min tinning. Denna attack och våldtäkt mot mot min person och mina vid tillfället ganska så fridfulla energier resulterade i att jag slet av mig hörlurarna och skrek tillbaka. Jag rycktes med i samma vansinne och röt att han var en gammal jävla gubbe och en stor jävla idiot.

Se där...så förökar sig energierna man sprider ut...blev du nöjd med dig själv nu, förtorkade gamla stofil? Du våldtog min fridfulla och eftertänksamma dag och här sitter jag och sprider ut dina gamla äckliga energier i cyberuniversum. Fakta: Energimanifestationer sprider sig naturligt, tyvärr. Får man skit ger man skit. (Jaja, jag tar ansvar för mina cyberspyor...men jag var f ö r b a n n a d när jag skrev detta och behövde en ventil. Förlåt.)

(Jag borde föregå med gott exempel och ta det med godan ro men jag tar ingen skit. Jag sprider gladeligen värme och kärlek omkring, initierar den gärna, mig men slänger man sin skit på mig så får man fan i mig räkna med samma energier tillbaka. Jag har så mycket hat i mig, gubbe, så ditt verkar futtigt i jämförelse och väljer man att explodera på mig så bäddar man för en energikatastrof av mindre format. Det har hänt förr att folk blivit chockerade av mina instinktiva motreaktioner på aggression. Jag har tagit så mycket skit, som genererat så mycket hat att jag inte tar mer skit. Capisce? No remorse.)

För någon vecka var jag och handlade på en större livsmedelaffär och fick även där bevittna gubbilska. När jag styrde mina steg mot äggdisken stod det ett gammalt gubbexemplar, modell välanpassad, med tillhörande gubbuniform, välrakad, välansad, ren och hel. Han såg ut ungefär som en pensionerad chef eller förman eller något i den stilen; ingen psykluffare alltså. När jag var ca tio meter ifrån så började han gorma svordomar och SLOG PÅ ÄGGEN. Ett slag bara, ett hårt, sen hade han tydligen laddat ur och gick vidare.

Kom att tänka på ytterligare en sak. När jag startade den här bloggen var det en person som undrade var fan han hade hamnat, hans slutsatser var att han hade hamnat i något jävla New Age-flum tydligen för det var vad den öppna lilla själen, bless him, skrev i en kommentar. Kan det möjligen ha varit en äldre herre med fyrkantig världssyn och inkränkt medvetande, totalt oförmögen att ta till sig nya tankar?

All inpyrd ilska. All förtorkad gammal gubbilska. Så mycket aggressioner, bara väntandes på en provokation, minsta lilla, för att få manifesteras och så att de får känna sig lite större en stund.

Det ironiska i det hela är att en motsatt energimanifestation, att tillåta sig att gråta, att tillåta sig att vara liten, att tillåta sig ödmjukhet förmodligen skulle förlösa så mycket mer i deras anspända små psyken. Ifall de tillät den hårda ytan, betonghöljet som de ackumulerat under alla år rasa så skulle de öppna up för och känna helt andra energier och förmodligen bli mänskligare på köpet, men deras futtiga egon är nog tyvärr i vägen och det sorgliga är att de säkerligen aldrig kommer att komma förbi de där små hindren, de små egona. Så väldigt synd, för deras egen skull och för de som drabbas av deras ilska...