Ett
...Och i de flesta sagor är det den villkorslösa kärleken som är den förlösande kraften. Det spelar ingen roll att den kommer i prinsens, skönhetens eller grodans förklädnad. Det spelar ingen roll.
Dualiteten blir ett
Ett som i det största
Kärleken
eller Gud
Det är samma sak
Kärleken, den älskande och den älskade är samma sak
Ett
2 kommentarer:
men ingenstans talas det om att det är viktigt att älska sig själv lika mycket. eller att man själv är den där guden som alla talar om; treenigheten kropp själ ande.
Eller, sagorna talar om det, treenigheten är alltid med och det är synd att det hela förkristnades och sagorna blev just sagor= inget att ta på allvar. vem ska man nu tro på?
kram
Inom sufismen så pratar man om "den älskande" som en del av den treenigheten, vilket representerar ett "själv" då naturligtvis... Ett själv som älskar gud, någon annan varelse eller sig själv. Vem det än är man älskar så upplever man då guds kärlek... att älska sig själv är alltså inbegripet i denna kärlek och det är då guds kärlek man känner... Allt är ett. Man känner guds kärlek, man är själv gud när man upplever kärlekskänslan. För genom människan så älskar gud sig själv och sin egen skapelse. Om du fattar vad jag menar... Det låter som en väldigt narcissistisk gud, haha, men om man tar till sig sanningen i känslan så fattar man precis. Man behöver inte snurra till det rent intellektuellt.
Skicka en kommentar