På tal om sagor...
...och att förlora sin oskuld om och om igen. Lilla snövit finns i alla och det är henne man ska rädda. Sin inre snövit. Det är okej att förlora oskulden, men konsten är att hitta tillbaks till den. Det är livlinan.
Illustration: Gustaf Tenggren
2 kommentarer:
jo, konsten att hitta hem igen genom den mörka skogen, konsten att se igenom de som bjuder på äpplen men som har sprickor i ytan- - nu har ju inte häxan det, men du fattar. Det är samma sak som en ulv i fårakläder eller riddar blåskägg; att se igenom den yttre illusionen, sluta tänka att" men häxan verkar ju så snäll och äpplet ser så gott ut/hans skägg är inte så blått/svansen som sticker fram från fårpälsen är nog inte en vargs svans ändå så allt är okej. Det handlar om den där oskulden so förloras när man inser att välrden kanske är en plats där en del vill en illa, och där man finner godhet på de mest oväntade ställen, hos varelser som man inte hade pratat med i vanliga fall... Jag tror aldrig jag har läst Snövit i original. Ska vi skriva om sagorna igen, för vilseledda tonårsbrudar?
Ja, vi skulle kunna göra massor, gumman. Vi kanske borde slå våra kloka huvuden samman :) Ska vi försöka oss på ett gemensamt kreativt projekt? Vi skulle t.ex. kunna läsa och tolka en saga till att börja med? Varför inte snövit? Sen får man se vart och om det leder någonstans. Och det lär ju leda till "tillväxt" och utveckling av något slag hur vi än gör liksom... :)
Skicka en kommentar