R.A.
Jag trodde Youtube var en cesspool full av skit, men där finns ju massor med kärlek. För kärlek är det när människor helt utan tanke på egen vinning lägger ut grejer som de gillar och som de vet att andra kan ha intresse av. Tack för all den kärleken! Och nu har jag sett massor av Richard Ashcroft och The Verve som jag annars aldrig hade fått se...
Och... baby, åh... baby, vad gammal och sliten du ser ut. Straycat in the backstreets - som en utekatt som fått sin beskärda del av smällar på nosen, ärrade öron. Livet som heroinist har tagit ut sin rätt... åh, baby. Jag minns dig från dina tidiga tjugo när du såg ut som en daggig nyponros från Uranus. Du var det vackraste konstiga jag någonsin vilat mina ögon på. Det är du fortfarande. Och jag drömmer fortfarande fånigt. Eller har jag just börjat lära mig att drömma? Fåfängan gör sig påmind när jag ser kvinnor som är lika mig i din närhet, lockigt hår och mörka ögon, ett återkommande tema... det kunde varit jag. Eller kunde det? Skulle du se mig om du såg mig, skulle du ens titta på mig?
Drömmarna lever... och det räcker - då vet jag åtminstone att jag lever...
Och jag är fånig för jag är människa. It's my birthright.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar