Urbana hymner

Jävlars, det var så länge sen jag lyssnade på Verve's Urban Hymns-album (lyssnar mest på de äldre lite mer flummigare skivorna som de gjorde (höga som skyskrapor) innan de slog igenom med det mer mainstreamade Urban Hymns) så jag blir alldeles golvad av hur jädrans bra det är! Helvete vilka texter, vilken musik... Det finns inga ord att beskriva låtar som Catching the Butterfly, Weeping Willow, One Day, This Time, Rolling People, Lucky Man, Come on... Det måste bara lyssnas på, upplevas. Och texterna...suck, finns inte ord. Richard Ashcroft är överjordisk. Nick McCabe med för den delen. Så är det bara.

Vad skulle jag gjort utan er? Var skulle jag ha hittat det vackra i livet? Var skulle jag ha närt min själ någonstans? Melodramatiskt som fan - jag blir lätt det när jag pratar om dem - men inte mindre sant för det. Kan inte tacka dem nog för deras existens. TACK! Om folk fattade hur mycket känsla det ligger bakom de orden skulle de nog tycka jag var en rätt komisk och patetisk karaktär. Men det är sant, The Verve är på liv och död för mig. Kan inte tänka mig ett liv utan dem. Det gör inte bara "lite musik", de är mina själabröder.

Om 16 Horsepower tar mig till djupen så är det The Verve som tar mig till höjderna...Ja, precis så är det. 16 Horsepower är en destruktiv Pluto som är i en underjordisk process av transformation. Det är kolsvart. Det är Nigredo. Man är nere i den mörka gruvan och jobbar hårt med smärtan. Man är piskad, man plågas, man lider. Det är svettigt och skitigt. Alla människor bär på den tunga synden. Människor är lögnare, mördare, pedofiler. Men det vaskas GULD där nere i det sotsvarta. Det är äkta alkemi. Men The Verve är "Already there". De är liksom i det transcenderade stadiet redan. De är Neptunus och Jupiter i konjunktion. De flyger och svävar och drar fram som gudar högt uppe i skyn... även där finns dipparna och det svåra men inte på samma svarta sätt som hos 16 HP. Hos The Verve är det tunga inte svart, det går mer i gråskala. Man flyter på de lätta molnen i den blå skyn och stormyser. Ibland drar det förbi några gråa skira molnslöjor och ibland är himlen otrygg, blytung och stormig, men man vet ändå att det det alltid kommer sol efteråt...

"...I'm gonna keep catching that butterfly

In that dream of mine

In my lucid dreams

My forgotten schemes

I see through you

You see through me

In my darkest dreams..."