onsdag, juli 30, 2008

Andetag

Det enda forskarna/astronomerna inte riktigt har knäckt i frågan om Big Bang-teorin är det här med massan. Om Big Bang uppstod ur intet, var kommer då massan/materien ifrån…

Tänk om det var så att massan var ”Gud” och Gud sprängde sig själv i miljarder biljarders bitar för att skapa universum… ”Han” offrade, sprängde eller ”korsfäste” sig själv (korset är ju trots allt en symbol för våra tredimensionella rumstid: höjd, bredd, tid) så att de fysiska dimensionerna kunde uppstå och för att skapa nya kombinationer av materian och sig själv. Han sprängde sig själv till elementarpartiklar och atomer, [som bildade molekyler], som bildade kemiska ämnen som bildade mineraler, växter, bakterier, virus, djur, människor, vår jord, vårt solsystem, vår lilla galax bland 150 miljarder andra galaxer som utgör universum. Vi består i sådana fall av Gud…lite coolt att tänka så. Vi och hela världen består av gudspartiklar. Vi är gudspartiklar…

Eller så är Big Bang kanske ett Guds andetag, en utandning… eftersom forskarna också har en teori om att Big Bang sker med jämna mellanrum. Först en explosion som en utandning sedan när den utåtgående energin från explosionen tar slut och universum slutar expandera så faller allting inåt mot sig självt igen som en inandning, sen är det dags för ett nytt Big Bang… en utandning igen…och nya kombinationer av materia och liv… Ett andetag utsträckt över miljarder, triljarder år…

…Nåja, bara lite onödigt metafysiskt flumfilosoferande…

Det enda vi med säkerhet vet är att vi inte vet ett skit. Det enda vi kan ha är teorier… men det är häftigt att tänka sig lite i nya banor, eller nygamla i det här fallet kanske. Det brukar ju faktiskt sägas att vi alla är delar av Gud.

2 kommentarer:

Mats i det blå sa...

Jag gillar första versionen bäst. Gud säger: "Ok, nu spränger jag mig i luften, så får vi se hur det går!" Sagt och gjort. Och här seglar vi fram, små gudaskärvor och säger "tjenamoss" till varandra, "va e du för en?".

Jag tror faktiskt det ligger en (hel) del i det. Så känns det i alla fall. Ibland, åtminstone.

Jättefint skrivet, förresten, i tidigare bloggar om (det eländiga) patriarkatet!

SoulEvolver sa...

Ja, det är ju en urdemokratisk tanke med...på nåt sätt.

Kul att du läser här med och inte bara på astrobloggen :)