Ordspråk

"Ångest är det man har när livet händer"... inte menat att man ska ha det vid sidan av livet. Eller att man ska hoppa av livet när man har det, det är bara en naturlig del. Sen kan man jobba för balansen. Man MÅSTE jobba för balansen. Det mörka får ju inte heller ta över. Sen säger jag inte att man inte får ta time out från livets alla krav. Ibland måste man det bara, men det får ju inte bli ett permanent stadie...

Därför jag försöker yoga, gå kurser, promenera, träna och göra saker fast jag egentligen mår skit. Jag har insett att jag måste om jag ens ska komma i närheten av integration...balans. Men man måste nå botten först innan man kan ta sats mot botten och putta sig uppåt med tårna. Man måste känna att man riktigt drunknar först... sen kommer ljuset...eller åtminstone en antydning, eller nåt... så funkar det tror jag. Sen är det ju en annan sak att det är en lång, lång väg upp men bara det att man tagit ut rätt riktning är ju bra...