With a little help from a friend

Jag står vid en tröskel nu, det är så tydligt. Min känsla av min inre process synkar med det som sker i det yttre. Så jag vet att det är rätt, att det är dags. Dags att ta sig över en tröskel...Jag är rädd men jag kommer aldrig förlåta mig själv om jag inte tar chansen till förändring. Förändringens vindar som jag suttit och väntat på och suktat efter i något år nu, nu verkar det komma av sig självt. Tog ett steg och testade marken och möttes av en utsträckt hand. Det vore galenskap att inte ta den.

Så, okej då. Jag hoppar :)