YES... igen

Nu har jag äntligen sett hela filmen YES, regisserad av Sally Potter. Hon är en poet och en alkemist. Alltså på riktigt. Vem annars skulle kunna väva in alkemistisk symbolik på det där underbart poetiska viset och dessutom få det att låta vackert när hon låter karaktärerna prata om kabbalistisk numerologi på vers. Och alltid de där kontrasterna. Svart...vitt. Så sjukt vackert...ryser. Mitt manliga sällskap var dock inte lika såld på Sally, haha. Han gillade iofs hennes film Orlando bättre. Den är ju också fantastisk, men på ett annorlunda sätt.

Svart, vitt. Ett...två. There is only yes. Noll finns inte, inte heller ett nej.

Och gissa vad huvudkaraktären hade för yrke: Molekylärbiolog. Tihi...Och igår ramlade jag in på en sida där det stod om testosteronmolekylen. Mycket molekyler nu. Jag tänker att man är sammanbunden till sina nära, kära och bekanta på det viset. Man utgör en mänsklig molekyl...osynliga band.