Jesus etc... (ja låten heter så)

Någon som heter David som jag inte känner vänder min bana och jag gråter en liten skvätt... och längtar efter sånt som ännu inte hänt...



Hittade idag. Tack vare SVT's dokumentär ikväll om David Sandström. En sak leder ju till en annan. Intressant dokumentär på SVT---> Upptäckande av ännu en vacker trummis. Ja det är ju nåt med såna och mig. Helst om de är lite intellektuellt småexcentriska, självständigt tänkande, levandes i sin egen värld...lite så där halvgalna och en aning melankoliska så att jag kan känna igen mig... Men gaaah... sopar all subtilitet åt sidan nu. Den här killen är ju ba så snygg...skulle kunna bli kär, så lätt... bara så där. Han är ju en fantastisk blandning mellan två av mina andra favoritherrar också: Den amerikanske musikern och därtill nästvackraste mannen på jorden David Eugene Edwards (nästefter ettan Richard Ashcroft här nedanför då) frontman i 16 Horsepower och så den brittiska skådespelaren Steven Mackintosh som jag konskevent dreglat över i 15 år så fort jag sett honom på TV. Upptäckte honom i London Kills Me och Buddha of Suburbia när jag hade min Hanif Kureishi-period i mitten på 90-talet och sen har jag sett honom i en massa annat. Och det bara ÄR nåt med honom. Han är så cool.

Åh, vad härligt med hormoner... de har börjat spritta och sprudla mer än vanligt. Är det kanske vår i min värld nu? I så fall vet jag vem som satt igång det. Nej, inte David. Nåja hursomhelst, i tredje ledet---> ledde det till en skön upplevelse av en låt som i sin tur ledde till att jag faktiskt ---> fick lust att skriva och vilja publicera nåt offentligt igen. Eller så går det helt enkelt inte att härleda på det där anala viset. Låt oss kalla det "interwoven inspiration" istället. David Sandström, du är just nu min interterrestriella musa. Får jag vara din?