Sexton
Och mitt i allt detta lilla, men stora, för det är mitt liv; tar du som jag sett som obetydlig en stor plats. Det var du som sände mig den tänkande filosofen. Han med hakan i knuten näve. Min Part Fortuna på 16 grader. Och jag har alltid sett dig som tvilling fast du inte är. Men det kommer du inte ens ihåg. Vi ÄR förklädda. Så små, så stora. Men...skapar vi verkligen, eller spelar vi bara efter manus?
Och när du ringer för att prata kommer vi bara befinna oss på ytan… är det för isen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar