Ode till en vän
Åh vännen, vännen.
Så har nog mitt hjärta omfamnat dig helt till slut. Vi tillhör samma familj.
Att du var speciell och att vi hade någon slags förbindelse visste jag redan då jag såg din ryggtavla första gången. Några månader senare såg jag ditt ansikte i klassrummet. Strax efter talade du till mig på nätet. Det finns ingen slump...
Nu, något år senare; dammet efter några småduster där vi försökt definiera varandras konturer och lära känna varandras gränser har lagt sig. Och nu ser jag klarare. Nu kan jag släppa in dig. Du visar mig ständigt hopp, liv, lek och lust. Din glädje och kärlek till livet är vacker.
2 kommentarer:
.. jag vet faktiskt inte vad jag ska skriva. Men jag tänker på det där du sagt, att du såg mig på bussen en gång och tänkte "Henne skulle jag kunna ha som vän" och att du faktiskt kom ihåg det när vi började prata. Men jo, vi har väl haft våra duster men allt sånt är över nu.
Tusen kramar!
Du behöver inte säga någonting. Ta bara emot. Passa på när kärleksbutiken är öppen. Hehhe :)
Skicka en kommentar