Paus från helvetet

Det är så skönt när de kommer de där små andningshålen när jag kan andas fritt och takhöjden är högre. Små stunder då man ser på allt via hjärtat, med ljus, med sötma. Då ångestlågan upphör att svetsa sig in i hjärnbarken och ryggraden och en frid, en självklar samhörighet med människorna och världen infinner sig. När kärleken är självklar är det underbart att leva.

Jag behöver det verkligen för att orka med det här Plutokvadraturhelvetet i ett och ett halvt år till...