Personlig transformation

Jag blev alldeles uppslukad av Metallica-dokumentären på TV häromkvällen. Att få följa bandet i kris, att få se gruppdynamiken, hur dysfunktionella de inrutade rollmönstrena var. All aggression och inpyrd bitterhet de hyste mot varandra. Hur Lars Ulrich i början framstod som den vidsyntare och öppnare själen av dem och hur James i kontrast verkade vara en sur gammal räv. Den begränsande. Totalt fyrkantig och skeptisk till allt. Kontrollfreaken. Det enda han utstrålade var en negativ aggressivitet. Man verkligen SÅG hur dåligt han mådde. Hur han var psykiskt och fysiskt stressad och aggressiv.

Jag satt hela tiden och tänkte att James plutokvadratur måste ha inträffat runt tidpunkten då han valde att behandlas för sin alkoholism. Jag har nu kollat hans transiter under den tiden då de började filma dokumentären och mycket riktigt led han av eftersviterna av plutokvadraturen då han "lades in". Åh, det är så häftigt att få sina aningar bekräftade. Astrologin är ett underbart och trösterikt redskap. Att veta VARFÖR man har det jobbigt är en tröst, också att det finns ett slut på eländet. Det finns ett "andra sidan".

Och sedan hans otroliga resa tillbaks till livet, helt underbart att se. Vilken fantastisk transformation. Det som gjorde starkast intryck var den sekvensen då han berättade om sin insikt i att ha fastnat i en destruktivt mönster. Ett liv med konstant alkoholkonsumtion och paradoxen i att i sitt sökande efter spänning finna att livet hade blivit totalt förutsägbart. Känslan av att ha fastnat i en tråkig loop där samma handling upprepades i oändlighet; att vakna i olika sängar var och varannan dag med brutal hangover, år ut och år in. Det ledde ingenstans. Han hade hamnat i en återvändsgränd. Och det totalt fantastiska i att han med nyväckt vitalitet, spontanitet och glittrande ögon berättade hur otroligt spännande han tyckte att varje ny nykter dag med familjen var. Att livet nu var ett äventyr.

Och den där plutoinsikten som han genomlevde. Att han hela livet känt aggressivitet och hur missriktad aggressivitet kan bli extremt destruktiv, men hur konstruktiv aggressivitet kan vara en positiv kraft. St. Anger. Helig ilska. Att ta tillbaka sin kraft på det viset, att säga ja till livet och växa. Så stort.

Och okej, de samlade väl mer pengar på hög tack vare den dokumentären, men ändå. Så jävla starkt av dem att visa upp sig så sårbara och små, i en sådan konfliktsituation med varann, i synnerhet för en sån machokille som James. Man växte med honom, liksom. Personliga transformationer av den sorten är totalt fascinerande.

Fler autentiska människor to the people, tack! Sådant här gör mig faktiskt genuint glad. Antar att det tilltalar min skorpionmåne att se under ytan och att iaktta transformationer som går på djupet.