Powerpluto

Sista veckan har handlat om negativitet och ilska vs kraft. Om den personliga kraft som faktiskt finns i negativitet, ångest, ilska, explosiva aggressiva känslor och i genomskådandet av de värderingar som genomsyrar en pissig, äcklig värld som man inte känner sig hemma i.

Jag måste acceptera min kraft, inte vara rädd för den. Inte ha dåligt samvete för den. Mina negativa känslor existerar i allra högsta grad. De ÄR och finns. Av en anledning. Jag kan inte förminska det mörka, måste låta det finnas och se det i vitögat. Jag känner, därför finns jag.

Bort med känsloblockeringar. De små negativa kraftansamlingarna måste ut i småpuffar. Om jag inte erkänner och accepterar dem och inte vill kännas vid dem så kommer de komma ut i en enda stor explosion, så är det bara.

Så negativitet som känns nu, ska erkännas nu, ska ut nu. Qi kan inte värderas som dålig eller bra. Qi ska vara fritt. Så skorstenen ska sotas så att det blir fritt flöde.

Det är det jag ska lära mig att se och inte vara rädd för. Min kraft. Det är sååå Pluto :)