söndag, mars 18, 2007

Bloggutmaning

Sex egendomliga/underliga saker med mig själv:

Hmm, detta är liksom ett scenario som jag faktiskt velat slippa eftersom jag i min mentala värld för det mesta uppehåller mig på den avvikande sidan av skalan normal – egendomlig. Det tillhör alltså min uppochnervända vardag att vara besynnerlig och därmed är det något som är svårt att ha distans till. Det skulle nog vara enklare för mig att ta mig an en utmaning där man ska försöka sätta fingret på sina få ”normala” egenskaper som man möjligtvis delar med andra… men jag gör väl en Picasso och använder mig av alla spretiga och motsägelsefulla tankegångar som dök upp kring denna lilla bloggutmaning och gör dem till punkter i själva utmaningen.



Pablo Picasso. Kvinna med blå krage, 1941.

1. Jag har aldrig tänkt tankar som ens skulle kunna peka åt det håll i universum där den hypotetiska punkt finns som säger att jag tillhör och utgör en liten del av den omtalade gemenskap som kallas bloggvärlden. Jag har på något konstigt sätt känt mig avskuren och utesluten (en väldigt typisk egendomlighet för mig för övrigt) från hela fenomenet och på något paradoxalt sätt sett denna plats i cyberrymden som min privata lilla dagbok, om än medveten om att några få själar i detta avlånga land faktiskt hittar hit, och med förhoppning om att de modiga få som hittat hit på något vis ska kunna känna igen sig i den kuf som är jag. Och kanske kan man nog faktiskt t.o.m. sammanfatta hela motivationen bakom mitt bloggande som gemenskapssökande genom individualisering, kontaktsökeri genom alienation. Jag är helt enkelt en paradox. För jag vill verkligen inte ha gemenskap för dess egen skull, det finner jag bara ekande tomt. Meningslöst. Jag söker den där genuina gemenskapen som känns i själen; den där man delar värderingar och ideal, andas samma livsluft och söker samma fria vidder, om än på olika sätt och skiftande nivåer. Om mina starkt hämmade kontaktsökande egenskaper drivs av något överhuvudtaget så är det endast och endast av detta.

2. Som inbiten, egenutsedd och stolt outsider (vad gäller det mesta) så har jag ju varit glad för att slippa såna här tarvliga saker som bloggutmaningar, men nu när jag ändå blivit tvungen, för att inte vara en tråkig svikare, att ta mig an just en sådan utmaning så måste jag blygsamt erkänna att jag är glad att jag blev inkluderad av någon på något vis. Utan att vara sentimental eller gråtmild kan jag säga att det liksom hör till sällsyntheterna i min vardag. Och jag vet att allt börjar hos mig. Jag inkluderar inte mig själv i något och uppmuntrar därmed inte andra att göra det. Enkel ekvation. Den som inte söker sig till eller vill vara i den stora gemenskapen syns heller inte för dess medlemmar eller så syns man tvärtom pinsamt tydligt, som ett ufo bland stjärnor och får en självlysande stämpel i pannan där det står kuf.

3. Med anledning av urspårningen på punkt två så blir jag tvungen att tillstå att jag har en enkelriktad och enspårig jävla självanalysmaskin till hjärna där alla mentala utflykter slutar i plågsam självanalys och ännu mer alienation.

4. Annars har jag väldigt svårt att göra kategoriska uttalanden om mig själv. Så fort jag försöker fastslå någon evig sanning vad gäller mina egenskaper, vanor eller talanger så kommer jag på femtielva saker som faktiskt påstår den exakta motsatsen. Det enda som jag kommer på nu som jag med största säkerhet kan påstå utan att i nästa sekund ta tillbaka det är att jag är extremt morgontrött och gillar att vara uppe och kufa runt på natten då alla andra, de där normala, ligger och sover.

5. Jag är nog en periodare vad gäller typ allt (utom alkohol) från mundana saker som val av mat, kläder och musik till saker av mer mental eller känslomässig karaktär. Jag kan ha ihållande perioder av mentalt eller känslomässigt kaos. Jag kan vara arg eller ledsen i månader. Och nej, jag är faktiskt inte manodepressiv även om vissa tendenser för en psykologiskt bevandrad person skulle kunna peka åt det hållet. Och tyvärr har jag ju aldrig några längre perioder av eufori eller glädje. Dessutom: de perioder som hos mig skulle kunna tolkas som maniska yttrar sig endast i mitt huvud och visar sig aldrig på ett fysiskt sätt. Inte vad jag vet i alla fall.

6. Efter ett helt liv av försök till att dölja mitt unika jag (som jag förmodligen delar med typ 80% av befolkningen. Jag delar alltså inte mitt unika jag med 80% av befolkningen ”haha” utan jag delar de där sjuka konformistiska tendenserna att dölja sitt eget unikum.) så måste jag erkänna att jag ibland finner det väldigt befriande att genom bloggandet få uppvisa några av de kufiska egendomligheter och motsägelsefulla fragment som faktiskt utgör helheten av karaktären K. Och emellanåt känner jag att jag gått alldeles för långt i självutlämnandet och känner mig inte bara sårbar utan hela mitt jag och min själ känns rentav som ett öppet varande sår som vemsomhelst närsomhelst kan trycka in en tagg av illvilja i. Jag öppnar mig och ställer dörren till min själ på vid gavel för att i nästa sekund bli defensiv och misstänksam och känna mig ansatt från alla håll.

7. Nu när jag ändå har utmålat mig som den där avvikande stackars enstöringen och börjat driva det till sin absurditet så tar jag mig friheten att skriva fler punkter än det var tänkt från början.

8. Tyvärr är det nog endast genom skrift jag tycker att jag gör mitt excentriska, unika och konstiga jag rättvisa. När man träffar mig personligen så träffar man en person som är hämmad med orden och som finner det där med att klä alla spretande tankar i ord väldigt svårt och därmed inte gillar att prata eller uttrycka sig överhuvudtaget. Så hellre än att kompromissa med de där komplexa och motsägelsefulla och ofta fragmentariska tankarna som tyvärr inte kan uttryckas i annat än profana ordalag så håller jag käften. Och de gånger jag spottar jag ur mig några torftiga fraser ångrar jag mig alltid snabbt. Jag känner mig alltid dum i huvudet när jag ska till att eller just har pratat (djupliggande komplex tyvärr – de måste ha skrattat åt mig när jag var barn eller nåt). Men man träffar likförbannat samma kuf som här i bloggen, om än tyst eller enkelspråkig, som dessutom på äldre dagar börjar bli stolt över det som är alldeles unikt cooky hos henne.

9. Eftersom jag är en motbjudande freak och inte har några vänner så kan jag tyvärr inte skicka utmaningen vidare, utan denna lilla gren av utmaningen som nått särlingens ensamt mörka håla får också sin sista vila här.

P.S. Så till slut ett tack fullt av motsägelsefulla signaler till dig, Tom. Tack för inbjudan till cyberisk gemenskap och tack för att du tvingade mig att ta mig ur ett tillfälligt mentalt ide och tack för att du var en sån välgörande pain in the ass (alltså bara i detta fall då, pain in the ass alltså :). //Soror K

5 kommentarer:

"A Peaceful Warrior" sa...

"Det tillhör alltså min uppochnervända vardag att vara besynnerlig och därmed är det något som är svårt att ha distans till. Det skulle nog vara enklare för mig att ta mig an en utmaning där man ska försöka sätta fingret på sina få ”normala” egenskaper som man möjligtvis delar med andra…"

Just precis som jag också upplever det...du formulerar dig så bra, som alltid. ;)

Haha, jag visste att du skulle tycka jag var en "pain in the ass"! Tack för att du bemödade dig trots det...

Har studerat allt "material" nu och det känns väl lovande. Eller vad tycker du, soror? =)
(Lite jobbigt med de danska partierna som dyker upp bara. Är ingen fena på det direkt.)

Just det, hur går det med boken förresten? Visst var den "speciell"?
/Frater T

SoulEvolver sa...

Tjena brorsan!

Trevligt att du kan relatera till en oddball som mig, kanske är man trots allt inte så konstig som man tror ;)

Jag har läst materialet ja, och blev väl kanske en aningens knivsuddens besviken för att det var på sån nybörjarnivå. Jag menar - det mesta av det där är ju självklarheter för en vid det här laget, men som du säger man kanske får se det som lovande för kommande lektioner...bara och hang in there ett tag och se vad som kommer.

Inititation är en helt fantastisk bok för övrigt, men när jag kom till det där partiet om livets stav så tog det helt stopp för mig. Jag har försökt börja läsa där igen flera gånger men jag kommer inte vidare. Kan inte koncentrera mig alls. Kanske inte riktigt är redo för det där, iaf inte just nu. Så boken får vila lite tills det känns rätt att läsa igen helt enkelt... Vill inte forcera något som inte vill sig liksom. Det kommer andra tider då det förmodligen vill flyta på bättre... och som det känns just nu kan jag inte läsa något alls, skumt! Men det kan vara bra med såna perioder med, då blir man tvungen att koncentrera sig på det "yttre" och kanske aktivera sig rent fysiskt.

Hoppas du har det bra! Ska du vara med på TV4 förresten?

Soror K

"A Peaceful Warrior" sa...

Jo, jag tror definitivt att det kommer mer att bita i. Detta är ju första etappen bara...

Jag tyckte för övrigt att det var en intressant artikel om pyramiden mm i Egypteninslaget (sammanfaller med boken lite lägligtju haha). Jag minns dock det där riktigt tunga partiet du nämner. Jag gick vidare trots att jag inte riktigt greppade allt. Det är sådana saker man får se till att återvända till så småningom tror jag.

Inget TV4 för mig men väl Gnosjö, småland igen till helgen.

Ha, jag fick ett kul jobb nästa lördag förresten. Ska dj:a på en bekants bröllop. Ska bli kul och spännande att spela plattor igen. Gjorde en del sådant (mest för skön stämning i en del barer) för ganska många år sedan (...lade av just när de kommersiella kraven blev för påtagliga, dans etc). Lite nervöst dock eftersom jag säkerligen är rätt ringrostig haha. Jag varnade dem om det men de hade fullt förtroende för mig...hjälp...ett stort ansvar - att stå för stämningen den viktigaste dagen i deras liv förmodligen.

SoulEvolver sa...

Ja, det får man hoppas, att det kommer mer så man kanske får lära sig nåt nytt eller åtminstone fördjupa sig i det man redan vet :)

Var det danska? Haha...jag trodde det var norska. Där ser man, så bra är jag i nordiska språk och jag håller absolut med, jag orkade inte plöja igenom den texten alls. Synd... Men som sagt så är jag i nån sorts konstig fas där jag inte kan ta till mig längre textpartier alls längre. Koncentrationen är inte min vän dessa dagar...

Vad kul att DJ:a. Äh, de där fixar du! Det lär ju vara skoj också, OM man slipper folk som ska komma och önska låtar hela tiden. Det är nåt jag skulle vilja prova på själv förresten, fast då gäller det bara att publiken gillar depraverad shoegaze, psykedelisk spacerock och heroinstint brittflumm, hahah. Kanske inte passar sig på ett "normalt" bröllop ;)

"A Peaceful Warrior" sa...

Får se om jag kan kasta in något av "The Verve" mot småtimmarna haha...