Batterist...a one and two and three

Synkronicitetskänslan är omfattande nu...lucida drömmar, svart magi, Castaneda och trummisar flyger in från alla håll och kanter. Inte en gång, inte två, inte tre... Haha, det är härligt! Jag älskar livet när det är så där magiskt och mönstren så tydliga. Hallå, vakna liksom! Svårt att inte tro att någon försöker säga något...

Jag vet bara inte vad jag ska göra av det. Kanske läsa Castaneda igen? Börja experimentera mer medvetet med lucida drömmar och det astrala? Men det där med svart magi är något som folk projicerar på mig. De verkar tro att jag är farlig av någon anledning, vill illa. Kanske dags att se över hur man faktiskt påverkar folk bara med sitt sätt att vara och tänka, omedvetna signaler. Ihopsamlad negativitet som man sänder ut omedvetet...som ett svart moln ovanför mitt huvud. Det har jag iofs vetat länge. Svårt att göra medvetna förändringar på något så inpräglat och omedvetet bara. Men jag medvetandegör mig, det är steg ett. Och trummisar...jag är tydligen inte klar med dem. Jag är så himla glad att min inre magnet funkar, jag har önskat mig möten med andra känsliga själar, poeter och kreativa människor, tänkare och sökare, människor som liksom jag bejakar djupen och höjderna som transcenderar vardagen: likasinnade. Men visste inte att magneten var inställd på trummisar fortfarande...What's with that?