Fullmåne i Tvillingens tecken

Solen har just gått över till Skyttens tecken och snart går månen över till Tvillingarnas och det blir en fullmåne tidigt i tecknen. En kommunikationsinriktad fullmåne. Expansion av kommunikationen kanske. Connection...

Var just ute och tittade på fullmånen. Ville så gärna få titta lite närmare på den illuminerade himmelskroppen, jordens beskyddare. Hennes kropp är ärrad av alla meteoriter som hon tagit emot under årtusendens lopp. Det är helt fantatiskt...hur allt hänger ihop i naturen och hur vi människor är sammanbundna med den, sammanbundna med alltet. Kosmos är naturen, vi är naturen. Allting finns, allt existerar. Det finns inget vackrare än existensen; vilken symbios av alla avskilda, enskilda och åtskilda ting. Och tänk vilka myter vi skapat kring stjärnbilderna och planeterna. Hur vi kunnat läsa och känna deras energier och skapat trossystem kring det hela. Hur vi förstått oss på att väva ihop allt. Fan vad allt är storslaget här i existensen. Fan så jävla vackert. Och så känner vi oss avskurna från varandra och från naturen, det är en sån illusion... världens fulaste illusion.

...Men nåt gör att jag känner mig avskuren ändå. Det kanske helt enkelt är ett naturligt villkor i det att vara människa, att vara avskuren. Insikten om att vi är ensamma är ju ändå den vi alla ska göra... men ändå så är vi sammanbundna. Vi är likadana allihop, i grunden. Skalar vi av alla måsten, borden och alla illusioner som den moderna världen skapat så är vi alla lika.... magiska och fantastiska varelser, sammanbundna på så många sätt, på djupet, i det osynliga.

Men det här med magin och skönheten i det hela känns som en ganska mental och uppfragmenterad förståelse just nu. Helhetskänslan... eller känslan har inte riktigt infunnit sig...

I need some Verve-therapy, badly... åh, vad jag vill dit nu... äntligen VILL jag något. Äntligen kan jag känna riktig glädje inför något. Ser fram emot det nåt sjukt :)