Ouroboros

"The alchemists, who in their own way knew more about the nature of the individuation process than we moderns do, expressed this paradox through the symbol of the ouroboros, the snake that eats its own tail. In the age-old image of the ouroboros lies the thought of devouring oneself and turning oneself into a circulatory process, for it was clear to the more astute alchemists that the prima materia of the art was man himself.

The ouroboros is a dramatic symbol for the integration and assimilation of the opposite, i.e. of the shadow. This 'feed-back' process is at the same time a symbol of immortality, since it is said of the ouroboros that he slays himself and brings himself to life, fertilizes himself and gives birth to himself. He symbolizes the One, who proceeds from the clash of opposites, and he therefore constitutes the secret of the prima materia which [...] unquestionably stems from man's unconscious'. (Carl Jung, Collected Works, Vol. 14 para.513)"

Om man tänker sig Ouroboros (om man ser det lite mer abstrakt som en spiral tvinnad av mörker och ljus) som en fraktal så kanske man börjar fatta vad universum är... eller hur universums väv ser ut...

I get the whole picture now...tror jag. Men oj, gör jag verkligen det...men då måste ju en integrerad gud vara intvinnad i en annan integrerad gud som i sin tur bildar en gud som bara är en halva av en större gud som måste möta sin motpart för att bilda en större Gud osv...haha. Nää, min hjärna är för liten för sånt här... men snacka om hjärngympa... och ett helt annat evighetstänk...för att inte tala om en helt annan syn på Gud och expansion... trodde jag fattade men vet inte om jag gör det riktigt...

Jag måste vara helt retarded som funderar på sånt här vid 37 års ålder, eller var det fler än jag som inte hajade Black Sabbath's "Spiral Architect" när man var tonåring...haha.