Frihet

Jag hade en känsla när jag precis hade vaknat upp ur narkosen då… en känsla av rent upplevande, ren vakenhet. Ett medvetande utan filter, tolkningar, tankar, förutsatta referensramar. Ett kristallklart, tomt sinne.

Jag har fått den känslan några gånger när jag precis vaknat upp efter att ha sovit…en gång vaknade jag upp till ett rent och filterlöst upplevande av fysisk beröring. Det var helt paradisiskt tills filtren satte in, jag började tycka, tänka, känna och känslan av direkt upplevelse försvann. Men innan jag riktigt vaknade till och blev medveten om vad som hände så hörde jag orden om och om igen i mitt huvud – immediate response, immediate response… utan att det var jag som tänkte dem.

Och sen… upplevandet av ögonblicket då filtren och avgränsningarna mellan mig och det som hände uppstod med sån illustrativ tydlighet. Sådan skarp kontrast, på bara några ögonblick… Från lycka till fångenskap på en sekund…

DET medvetandet, det där rena…DET skulle jag vilja uppleva jämt, varje dag, hela tiden, då vore man kanske upplyst. Eller skitsamma om man vore upplyst, man skulle vara LYCKLIG… Då funnes inga problem i världen. Ett rent och direkt varande utan saturniskt begränsande…

…Och nu i morse när jag överraskad vaknade upp till morgonradio - innan mitt medvetande riktigt väcktes och undrande vad för fantastiska ljudhallisar jag nu hade drabbats av – det som sades gick rakt in och var i direkt synk till mina nuvarande funderingar. Nu minns jag inte ens orden eller meningarna men det var så mitt i prick… Det handlade om medvetenhet och förändring och att jobba för det, att genomgå någon slags transformation...

Man kanske måste jobba för det, högst medvetet… det är väl där Merkurius kommer in…skaparen, magikern… Att skapa sin verklighet med medvetenhet…men jag är så långt borta från det, så långt borta… men jag BÖRJAR BLI medveten… men tänk så länge man kan gå omkring och lura sig själv om att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt…

Jag måste göra en förändring i sinnet för att se en förändring i realiteten… och jag måste jobba för det. Insikter och inspiration i sig själva kommer inte ta mig någonstans… om jag nu vill någonstans och det vill jag ju, men jag vet inte vart, men jag vill HÄRIFRÅN… ifrån fångenskapen i mitt sinne... om det ens är möjligt...