Enkelt konstaterande

Tillbaks från T. Skönt att få teckna sina konturer, få ett grepp om vem man är. Sätta ord, se mönster i alla motstridiga kaostankar och känslor. Alltid när jag går därifrån så känns det som jag upprättat en djupare kontakt med mig själv, fått en röst. Jag går därifrån stärkt trots allt det obehagliga vi pratar om. Jag får perspektiv. En blick ovanifrån eller från bredvid istället för att befinna sig mitt i kaoset gör på något konstigt sätt att jag centrerar mig, får en kärna. Att sätta ärliga ord på jobbiga och komplicerade saker i en trygg och ickefördömande miljö ger mig styrkan tillbaka. Känner att jag får stöd trots att jag blir ifrågasatt. Mitt perspektiv byts och jag mår bra av det. Jag växer, inifrån kärnan utåt.