Wasteland

Nåja, täckt av min gamla mantel av sot och damm rider jag ensam vidare genom förödelsen på mitt bångstyriga, knotiga gamla bengetsåbäke till häst. Det enda jag ser är ett ödelagt katastrofområde, förstörelse. Ssssssvart så långt ögat kan urskilja. Medveten om att det INTE är jag som orsakat det, iaf inte med vilje. Men jag är inte Don Quiqote. Hans energi var oändlig. Min är obefintlig så jag orkar verkligen inte fäktas med några kvarnar. Då drar jag vidare med rak rygg och med den fullständiga vetskapen om att jag åtminstone är så pass schysst funtad att jag alltid respekterar människor så pass mycket att jag är ärlig, vad det än gäller.

Jaja, inget ont utan något gott. Jag har åtminstone påbörjat en målning, en ikonmålning. Eller nja, själva tekniken är ju inte ikonmåleri men motivet är inspirerat av ikonmotiv. Mycket passande egenterapi måste jag säga, att välja jungfru Maria som motiv där jag just nu befinner mig i min utbrända cyniska mentala miljö, jävla avfallsplats. Oskuld, kärlek, hopp. Betyder de orden något överhuvudtaget? Näe, uppenbarligen inte i det här ofruktbara ödelandet där folk envisas med att gräva huvudet i sanden eller att spränga sig själva och mig i bitar... men orden: hopp, oskuld, kärlek (och sex, höll jag på att skriva, haha)...njäe, känner inte innebörden i orden längre, men man kan utforska dem i bild...eller nåt...va?