Mein Gott
En av de absolut dummaste frågeställningarna jag någonsin har hört är det som kallas för teodicéproblemet. Och det riktigt tragiska är att vuxna människor diskuterar detta fortfarande. Snacka om att man skapar sig ett problem genom att utgå från fel premisser, eller att isolera utgångspunkten till ett par godtyckliga påståenden, ett par bland alla andra påståenden som har gjorts inom kristendomen...
Teodicéproblemet lyder: Om gud är allsmäktig och god hur kan han då skapa och tillåta så mycket ondska i världen?
Och om man är så snabb att acceptera premisserna (gud är god och allsmäktig) som någon slags utgångspunkt för frågeställningen så undrar jag hur man då totalt kan bortse från andra för kristendomen (och judendomen och islam med för den delen) självklara grundpelare som att Adam och Eva åt av äpplet från kunskapens träd (trädet som gav kunskap om gott och ont). Adam och Eva gick då alltså emot Guds vilja, fick vetskap om gott och ont, blev utkörda från Eden (där allt alltså var gott) och mantlade därmed ansvaret för vad som hände dem därefter, eftersom de hade följt sin egen vilja och inte Guds. Och sedan skyller man på Gud när det uppstår krig och annat elände som människan själv hittar på...
Hur får man ihop detta?
Utgå från att du är en människa med fri vilja här på jorden. Se dig omkring - det finns ondska i världen, det kan vi ju utan större tvekan konstatera. Vem är det som skapar ondskan vi ser? Människan, det kan vi också enas om va? Så låt var och en ta sitt eget ansvar utan att skylla på Gud, övernaturliga ting, onda energier och andar eller ens andra människor. Vi är var och en ansvariga för det vi gör. Vi kan bara rannsaka oss själva.
Och varför måste man som ateist eller troende utgå från att föreställa sig Gud som någon slags bättre personifikation av människan, som någon slags mänsklig jättefadersfigur? Jag vet som alla andra inte ett skit om någonting men det jag vet är att vi är skapade. Vi finns till på ett eller annat sätt och vi existerar på detta klot i rymden bland miljarders miljarders andra klot och sfärer av olika slag. Det går inte ens att föreställa sig universums oändlighet. En svensk astronom belyste antalet stjärnor och solar i universum på detta vis: om man föreställer sig dem som riskorn så kan man fylla hela globen med de riskornen...flera miljarder gånger. Det går inte ens att föreställa sig storheten.
Det finns en inneboende intelligens i allt från hur våra celler och organ fungerar och våra kroppar och hjärna är uppbyggda till hur vårt universum med dess himlakroppar fungerar. Dragningskraft, solsystem och galaxer, materia och antimateria och mörka hål - är inte detta nog för att belysa naturens, universums och alltets skönhet, storhet och intelligens. Måste man söka efter, tro på och bli tröstad av en allsmäktig skapargud, en slags supermänniskogud version 20.000? Om nu universum och alltet skapade sig självt från big bang är inte det intelligent och fantastiskt och mirakulöst nog, och att vi alla är en del av det? Är inte den kraften, den urenergin, den ursinniga "viljan" till liv och kreation Gud nog liksom? Borde inte det räcka som magisk skönhetsupplevelse utan like, borde inte det få både ateister och religiöst troende att tappa huvudet i förundran?
Eller är jag dum i huvudet på nåt vis? Jag kanske har missat nåt...
5 kommentarer:
God morgon söta du...
det var en intressant pratstund vi hade i natt, ca: 5 timmar.. och inte blev vi klokare för det.
Jag tycker om dig och våra intressanta diskussioner, lite har du fått med här i texten ser jag, men tro mig...kanske har du missat något.. det har vi alla... men du är inte dum i huvudet, inte på något vis.
Kram
/Peter
Japp, du har missat något. Teodicé-problemet ställdes på sin spets efter den stora jordbävningen i Lissabon på 1600-talet.
Ingen tänkande människa kunde påstå att en jordbävning framkallas av människors ondska.
Man skulle kunna säga att det var ett gudsstraff, men då kunde man inte förklara att oskyldiga dödades. Alla som befann sig i Lissabon kunde rimligtvis inte ha varit onda.
Du kan med andra ord inte komma undan problemet genom att skylla på människan.
Barncancer, plötslig spädbarnsdöd, tsunamis och andra naturkatastrofer, är det som gör att gud inte kan vara allsmäktig, allvetande och allgod samtidigt.
Viljan till liv är en fantastisk kraft och den förundrar mig dagligen och stundligen.
Men jag behöver inte kalla det gud, jag behöver inte be denna gud om något och jag behöver inte be denna gud om förlåtelse.
Jag nöjer mig med att bara finnas, fri från att behöva oroa mig för någon gud.
Anonym: Må så vara, men problemet kvarstår dock om man utgår från andemeningen med Adam och Eva-myten. Den värld vi lever i ska då alltså skilja sig från Eden där allt är gott och människan är under Guds beskydd - denna värld ska alltså vara fallen. Andemeningen med myten är att vi inte längre har Guds beskydd utan en fri vilja i en fallen värld, där allt kan hända, kaos, sjukdom och ondska.
Så motsägelsen kvarstår - Hur kan man samtidigt som man accepterar Adam och Eva-myten där de äter av äpplet från kunskapens träd och "faller" ställa premisserna att gud är allsmäktig och god och ställa sig teodicéfrågan.
Det var min fråga.
Coldstar: Skönt att höra hörru ;) Ja, våra samtal blir bara längre och längre. Trevliga funderingar vi har. Men vad var det i det vi diskuterade som kom upp här menar du? Minns att vi pratade om Einstein och relativitetsteorin. Ja, just ja...vi pratade ju faktiskt om Adam och Eva med, där jag menade att syndabeläggelsen av kvinnan och Eva var en enda lång manlig projektion av sin egen sexualitet och skuld, men vi berörde ju inte teodicéfrågan...men det blir ju så, man kan få en liten spinoff-fundering på sådant man dryftar i vänners lag :)
Hejsan! Bra inlägg, igen :) Jag tror inte på några övernaturliga krafter eller någon gud. Däremot så tror jag på universum, naturen och djuren. Jag är inne på det du skriver, att människan har ett eget ansvar för allt ont som händer. Vi har ju ställt oss högst upp i hierarkin, över varandra, naturen och djuren. Allt ont som händer kan därför bara härledas till oss. Samtidigt så tror jag att ondska måste finnas, för annars skulle inte godhet finnas, (yin och yang). Så tänker jag i alla fall.
Skicka en kommentar