The tiger shrinks before it leaps

(Till M.H.)

De universella energiprinciperna verkar genom oss som personer, är så stark så repellering uppstår. Ett bortstötande magnetfält som skiljer oss åt, skilda dimensioner. Känslan så stark - solar plexus reagerar med oro.

Men evolution utan involution vore ofullkomlig. Inandning och utandning skapar existensens väv. Sagan slutar genom att den utskickade sonen återvänder hem. Så lyder naturlagen. Så sluts cirkeln, så skapas en kontinuerlighet i tid och evighet. Båda ofullkomliga utan den andre, men omöjliga att förena. Då skulle de förlora sin natur, sluta att existera, bli till intet. Var princip har sin tid - i dig, i mig, i universum. I mikrokosmos som i makrokosmos. Mikrotid som i makrotid.

För den ena är tid för äventyr, att expandera, leva ut sitt väsen, manifesteras i världen. För den andra är det tid att hitta hem, gå inåt, koncentrera sitt väsen, materialiseras i kärnan, koka ner till essensen. Sonen Jupiter har sin självklara plats att kokettera på himlen men ingen rätt att håna sin far. Saturnus är både hans födelse och död. Om sonen glömmer bort att han är en del av treenigheten förnekar han sin helhet. Jag är du, men tiden skiljer oss åt. Din sanning är inte den enda. Yang existerar inte utan Yin.

Jag ser båda principerna och försöker acceptera min naturliga manifestation i detta nu utan att förneka det motsatta. Gör du?

I am in the dying and in the making at the same time and my manifestation is internal. Det är tid för uppoffring och den hängde mannen. Oden offrade sitt öga och lät sig hängas upp och ner i världsträdet. Tror du inte jag sörjer? Jag är där cirkeln sluts, i övergångens tid, där gravitationen är som starkast, där motstånd är lönlöst, där inga garantier finns. I gryning och skymning är magin som starkast. Det här är också vackert.

Och i mörkret ska ljuset födas. Varför tror du Buddha gav upp under fullmånen, Månen i Skorpionen och Solen i Oxen? Du ser, jag har också hopp, på mitt eget vis.