Akutbesök

Två piltar (hmnja, de är fan äldre än mig) har suttit på krogen sen klockan 15 och småsippat encentiliters whisky från 79...vill komma hit. Sure najs. Tanten har alltid öppet...

But, I'm still gonna wait for my Midnight Man...

Sexy motherfucker badass GENIUS

OBS! Fanns en jävla massa liveupptagningar på låten men valde spåret från albumet för det är bara bäst. En liten varning bara: Ignorera fulgubben! Achtung! Achtung! Fokusera på Nicks knullröst bara så blir allt bra. Audio not visual, this time...och genius text liksom! Och gitarren...den gitarren...det är därför jag finns till.



Hold that chrysalis in your palm, see it split and change
It won't do you any harm, it's just trying to rearrange
It was born to live a day, now it flies up from your hand
It's beautiful, it's the one they call your ever-loving man

Wolves have carried your babies away, oh your kids drip from their teeth
The nights are long and the day is bitter cold beyond belief
You spread yourself like a penitent upon the mad vibrating sand
And through your teeth arrange to meet your midnight man

Everybody's coming round to my place
Everybody's coming round to my place
Everybody's coming round, oh baby, don't you see
Everybody wanna be your midnight man

Don't disturb me as I sleep, treat me gently when I wake
Don't disturb me when I sleep even though your body aches
Even though your body aches to serve at his command
Between the wars she still adores her ever-loving man

Close your eyes, sleep in him, dream of your lost sons and daughters
Me, I'll raise up the dorsal fin, and glide up and down the waters
I'll glide up and down the waters, then I'll walk upon the land
And call them out, the ones who doubt your midnight man

Everybody's coming round to my place
Everybody's coming round to my place
Everybody's coming round, oh baby, don't you see
Everybody wants to be your midnight man

It's early in the morning and I don't know what to do
It's early in the morning and I can't believe it's true
It's early in the morning and it's happening again
I called you once, I called you twice, ain't I your midnight man?

Let it Roll! Be my Midnight Man

Two new daaaaarlings:

Nick Cave - Midnight Man

Willard Grant Conspiracy - Let it Roll

Oh my god, choking in testosteron...but liking it...too much...ohh yeaaaaah

Mera volle!

Asymmetri

Nåt slår mig i huvet igen. BAAM! Den som älskar, åtrår, den som väver skönhet, sötma, magi kring Dig, den som mytologiserar Dig, den som drömmer om det magiska i Dig, ser det högsta i Dig, är den som är avskydd och hatad, förminskad av Dig. Medan Du som förminskar, avskyr, hatar är Den som har the upper hand, har övertaget, kommer först, är bäst. Ännu en av livets små sjuka paradoxer…Yin Yang i obalans… Men skönhet kommer ur asymmetri, eller?

Eller så är det så i min svartvita fantasi...bara.

Electrics

Idag... runt 13:46. Nåt hände, kände närvaro. Jag vet inte exakt vad men kändes nästan som om någon gick över. Kan inte ha varit någon alltför nära för då hade jag känt mer och förmodligen fått något bud redan...

Hoppas jag har fel...

Bästa andliga bantningstipset:

Keep your hatred, be small minded, stay spirit slim.

Annars: Släpp! Och väx lite! Dvärgväxt är inte attraktivt för någon.

Emotional Yucking Fuck Junkie

Och till det tar vi dessert nummer 13: Silverbullit - Raw Power Angel (viiiidrigt bra svenskt band!)

Yääääääääh

Och sen på det: House Of Love - A Spy in the House of Love (lika viiiidrigt bra brittiskt band!)

MASTIGT!

Full..."We were so high we'd give NASA a fright!"

"You're such a Beautiful Freak. I bet you're...FLYING inside. Dark down...and THEN go for cover."

Jag älskar mig själv. Gör du?

...

Emotional Fucking Yuck Junkie

Vill gå och köpa cigg men även om tanken känns nära så känns energin till ansträngningen ganska långt borta.

Jävla Limbo. Kan inte natten ta slut nu då. Klockan kan väl bli fyra snart, eller nåt. Så man vet att lördagsnatten är död, magin slut, inget mer kommer hända.

Som det är nu sitter man och tänker på en massa konstigheter som aldrig kommer hända…men man vet ju aldrig, vill man inbilla sig. Men är det inte lite magin med att leva…falska förhoppningar, ful förväntan, liderlig lust, snedvridna tankar, uppblåsta känslor, dumma drömmar, innerlig idioti, pompös patetik. Det är vackert. Vad fan skulle man göra utan.

…Och just som jag började trivas på pajascirkusstället, började ta in clownatmosfären istället för att bekämpa den så var det dags att åka hem. Jag kanske hade ett val iofs, men man tackar ju inte nej till gratis skjuts hem. Slippa skavsår liksom. Tänker i efterhand att jag kanske borde följt med finländarna till det enda jävla tragiska alternativställe som den här stan kan presentera, visat dem vägen…så kanske kvällen blivit mer stimulerande. De var ju söta. Båda två.

Nääee…

Jag har tvingats bekänna för mig själv nu… jag är en emotionell junkie. Jag erkänner. Så är det. Jag ska bilda en terapigrupp. AEJ- Anonymous Emotional Junkies. Det kostade en tumme för att inse det, men vad fan...den kanske inte är helt lost och jag kanske är en livsinsikt rikare.

Fick ett mess idag från någon babysak som ville fortsätta läsa mitt bloggdravel…Han tyckte att trots att han kanske inte höll med om allt (ja, det var vi som hade feministdiskussionen huruvida det existerar en könsmaktsordning eller inte, som jag publicerat här tidigare) ändå gillade mitt språk och ville fortsätta läsa. Så…gissa om man är en sucker for egoboosting, medhårssmekning och allt sånt därnt skit som man borde växt ifrån… och bara föll direkt för egomanipulationen. Så nu vet ni hur ni ska göra. Kostar inte mycket…lite egosmek så är jag din.

Mer vin. Okej.

So, here’s for you babysak, du behöver inte logga in eller skaffa googlekonto...GUD, vad jag känner mig betydelsefull nu!

Life's Little Choices

Skulle hyra "Into the wilderness", en film om frihet, komma iväg från det hela, befrielse, öppna vidder. Men sen föll valet istället på en film om en heroinberoende poet och en konstnär och deras dramatiska kärlekshistoria. Det kallar jag humor...ja, valet liksom, med tanke på vad jag skrev i förra inlägget. Det handlar om vilken röst man låter välja antar jag. Den som skriker högst vinner.

I pick up all the pieces that I love, lying around. I cast them to the wind, yeah. There is no Sound.

Jag tror att det kanske börjar klarna nu… en insikt börjar defragmenteras och falla på plats. Det kanske är så att för att hitta den där friden så kanske jag måste ge upp mitt beroende av starka känslor, de där vulkaniska urkrafterna som jag låter mig ridas av måste avromantiseras. Är det inte så att jag egentligen är extremt fäst vid dem, vill ha dem, kräver dem, framkallar dem? Är det kanske så att jag njuter av berg-och-dalbanan? Vid lustfyllda känslor så är det ju heaven att vara så djupt känslopåverkad men myntet har ju som bekant en annan sida… Lida är jag också världsbäst på. Kan jag inte det där nu?

Jag skapar mina kriser själv på nåt vis, samtidigt som jag är livrädd för dem. It's like a clock work. Man kan nästan förutse nästa. Lugnet innan stormen är talande. Tydligt är att det finns en stark laddning inför det som kanske behöver neutraliseras. Och det har aldrig känts som om jag har något val, aldrig. Jag har automatiskt dragits med i malströmmen. Ridits istället för att rida.

Men efter att nästan ha gjort en fysisk uppoffring så tvingas man på något vis vakna upp och inse läxan… Wake Up Call. Kanske dags att börja ändra på det och förändring kan ju inte komma innan en medveten insikt. Ska jag fortsätta låta mig ridas eller är det dags för det medvetnas ljus att brinna starkare? Blir livet verkligen tråkigare då?

Allt pekar på att det är hög tid att ta sig upp en pinne på medvetandestegen nu. Jag är vid Origo, där draken slukar svansen, där uppstigning är en möjlighet... Men hur släpper man det förflutna som tycks vara så djupt inpräglat i ryggraden.

The tiger shrinks before it leaps

(Till M.H.)

De universella energiprinciperna verkar genom oss som personer, är så stark så repellering uppstår. Ett bortstötande magnetfält som skiljer oss åt, skilda dimensioner. Känslan så stark - solar plexus reagerar med oro.

Men evolution utan involution vore ofullkomlig. Inandning och utandning skapar existensens väv. Sagan slutar genom att den utskickade sonen återvänder hem. Så lyder naturlagen. Så sluts cirkeln, så skapas en kontinuerlighet i tid och evighet. Båda ofullkomliga utan den andre, men omöjliga att förena. Då skulle de förlora sin natur, sluta att existera, bli till intet. Var princip har sin tid - i dig, i mig, i universum. I mikrokosmos som i makrokosmos. Mikrotid som i makrotid.

För den ena är tid för äventyr, att expandera, leva ut sitt väsen, manifesteras i världen. För den andra är det tid att hitta hem, gå inåt, koncentrera sitt väsen, materialiseras i kärnan, koka ner till essensen. Sonen Jupiter har sin självklara plats att kokettera på himlen men ingen rätt att håna sin far. Saturnus är både hans födelse och död. Om sonen glömmer bort att han är en del av treenigheten förnekar han sin helhet. Jag är du, men tiden skiljer oss åt. Din sanning är inte den enda. Yang existerar inte utan Yin.

Jag ser båda principerna och försöker acceptera min naturliga manifestation i detta nu utan att förneka det motsatta. Gör du?

I am in the dying and in the making at the same time and my manifestation is internal. Det är tid för uppoffring och den hängde mannen. Oden offrade sitt öga och lät sig hängas upp och ner i världsträdet. Tror du inte jag sörjer? Jag är där cirkeln sluts, i övergångens tid, där gravitationen är som starkast, där motstånd är lönlöst, där inga garantier finns. I gryning och skymning är magin som starkast. Det här är också vackert.

Och i mörkret ska ljuset födas. Varför tror du Buddha gav upp under fullmånen, Månen i Skorpionen och Solen i Oxen? Du ser, jag har också hopp, på mitt eget vis.

Pellicula Austerum

Jag var på väg någonstans, jag hade börjat spraka. Förnimmelser av sötma, magi, vidder och kontakt. Och känslan av självklarhet, öppen väg. För det kändes nästan som om det hela hade lett upp till det där, som om det var meningen att jag skulle. Det verkade så besläktat i färg. Det var detsamma fast helt utan. När känslan förbyttes och blev en fälla, häxhinnan fuktig på min hud, fängslad i metall… I hennes dunkel ligger födelsen men jag har tagits ifrån förmågan att se. Det är inte längre genomskinligt.