Tell Rinin I love him...

Energibalans nr 2

Sen har jag iakttagit den där manipulationsmetoden där någon med mild och moderligt nedlåtande ton hela tiden påpekar svagheter och får det att låta som om de säger något snällt också, haha. Det är den värsta sortens energitjuveri tror jag, fördolt och lömskt.

-"Ja men FÖR ATT VARA DU så var det ju duktigt att göra så."

-"Och ja det är ju OLIKT DIG att göra så, men det var bra gjort."

-"Vad modig du var som gjorde så då för så där BRUKAR du ju inte göra."

Om man någon gång i något svagt ögonblick litat på någon och sagt något självutlämnande så gjorde man det i förtroende och inte för att bli påmind hela tiden och få det uppkört i ansiktet i tid och otid. Det berättades som ett förtroende där och då. Och vi kan prata om det nästa gång JAG tar upp det, OM jag gör det. Och det lär man ju inte göra.

Så jävla lamt, så nedlåtande och så genomskinligt. Blir man verkligen större av sånt där? Kör du den metoden på mig så resulterar det i att jag tappar förtroendet och tycker du är en manipulerande kossa. Nå, växte du nåt av det? Funkade det för dig?

Att behålla energibalansen

Har gjort en liten iakttagelse...studerat folk lite i smyg.

Min slutsats: Om någon helt taget ur luften, utan ditt eget initiativ, påpekar någon av dina förmodade svagheter (som du visserligen kanske känner igen) så neka bara till det och ifrågasätt (bara för dig själv) varför den här personen för det på tal överhuvudtaget. Såg det göras och såg det smarta i det draget även om det just då kändes motsägelsefullt och insiktslöst att blåneka eftersom personen bekänt detta (för mig och inte för just den personen som påpekade) tidigare.

Det är en sak om du själv för någon av dina svaga punkter på tal och initierar ett samtal om dem då du behöver prata av dig och få feedback av någon du litar på men när någon tar upp det utan ditt eget initativ så är det inget annat än energitjuveri (om än omedvetet) och manipulation. Det finns faktiskt folk som satt sånt här i system för att de själva växer och tror att de hamnar på plus på energihierarkin. Du behöver inte göra dem medvetna om deras beteende, bara du själv är medveten om att du inte tänker ge bort dyrbar energi till någon som försöker växa på din bekostnad. Låt inte folk göra dig mindre.

Sen skulle jag för klarhetens skull vilja tillägga att man visst kan växa av att någon man känner väl påpekar ens kanske ibland omedvetna mönster. Om det görs av någon som känner en bra och som faktiskt kan se saker man själv har en blind fläck inför. Men det jag skrev om ovan handlade om något HELT annat.

Dagens djur *pling plong*

På promenad: Hejar på en snigel som försöker korsa den livsfarliga cykelvägen. Det är ett äventyr på liv och död för den stackarn. Han kan närsomhelst bli till snigelmos. Hör hur det prasslar i buskarna bakom mig till vänster. Jag vänder mig om och i slyn utanför en trädgård dyker ett rådjurshuvud blixtsnabbt upp och med ett vigt och lätt språng är han uppe på vägen. Lika snabbt försvinner han i grönskan på andra sidan.

Snacka kontraster. För en del går det snabbt, andra sniglar sig fram... det beror på ens natur och förutsättningar antar jag. Ser rådjuret ner på snigeln för hans långsamhet, nej. Avundas snigeln rådjuret hans snabbhet, nej. Det är helt enkelt bara så det är här i världen.

Snigelns budskap enligt Solöga: "Ta det lugnt, allt ordnar sig. Det reder ut sig själv. Just nu är allting bra. Din gåva är att känna förtröstan inför livet."

Rådjurets budskap enligt densamma: "Använd kärleken till att skapa Skönhet i ditt liv. Din gåva är att du äger själv den medicin som du söker - är själv medicinen som världen väntar på."

Frihet

Jag hade en känsla när jag precis hade vaknat upp ur narkosen då… en känsla av rent upplevande, ren vakenhet. Ett medvetande utan filter, tolkningar, tankar, förutsatta referensramar. Ett kristallklart, tomt sinne.

Jag har fått den känslan några gånger när jag precis vaknat upp efter att ha sovit…en gång vaknade jag upp till ett rent och filterlöst upplevande av fysisk beröring. Det var helt paradisiskt tills filtren satte in, jag började tycka, tänka, känna och känslan av direkt upplevelse försvann. Men innan jag riktigt vaknade till och blev medveten om vad som hände så hörde jag orden om och om igen i mitt huvud – immediate response, immediate response… utan att det var jag som tänkte dem.

Och sen… upplevandet av ögonblicket då filtren och avgränsningarna mellan mig och det som hände uppstod med sån illustrativ tydlighet. Sådan skarp kontrast, på bara några ögonblick… Från lycka till fångenskap på en sekund…

DET medvetandet, det där rena…DET skulle jag vilja uppleva jämt, varje dag, hela tiden, då vore man kanske upplyst. Eller skitsamma om man vore upplyst, man skulle vara LYCKLIG… Då funnes inga problem i världen. Ett rent och direkt varande utan saturniskt begränsande…

…Och nu i morse när jag överraskad vaknade upp till morgonradio - innan mitt medvetande riktigt väcktes och undrande vad för fantastiska ljudhallisar jag nu hade drabbats av – det som sades gick rakt in och var i direkt synk till mina nuvarande funderingar. Nu minns jag inte ens orden eller meningarna men det var så mitt i prick… Det handlade om medvetenhet och förändring och att jobba för det, att genomgå någon slags transformation...

Man kanske måste jobba för det, högst medvetet… det är väl där Merkurius kommer in…skaparen, magikern… Att skapa sin verklighet med medvetenhet…men jag är så långt borta från det, så långt borta… men jag BÖRJAR BLI medveten… men tänk så länge man kan gå omkring och lura sig själv om att saker och ting förhåller sig på ett visst sätt…

Jag måste göra en förändring i sinnet för att se en förändring i realiteten… och jag måste jobba för det. Insikter och inspiration i sig själva kommer inte ta mig någonstans… om jag nu vill någonstans och det vill jag ju, men jag vet inte vart, men jag vill HÄRIFRÅN… ifrån fångenskapen i mitt sinne... om det ens är möjligt...

Jag har ett val...eller?

Jag kan välja att skriva en finstämd dikt om den krispiga höstluften, de vackra röd-gul-orangefärgade löven, doften av de mogna hästkastanjerna...

Eller så kan jag välja att skriva hur livrädd jag är för ännu en lång vinter, det kommande mörkret, kylan, det grå, naturens död, konstant mulet väder, tryckande ångest, ytterligare en depression...

Eller så kan jag välja att uttrycka både och...även fast det ena väger tyngre...eller nåt. För ljuga kan jag väl inte göra, det måste ju ändå vara den värsta flykten.

Encounter - Grävling

Jävla fittångest, blir bara värre och värre...

På väg hem från macken efter att ha inhandlat ett first-aid-kit innehållandes ett sexpack folköl och cigg (som om andnöd och bakfylla skulle hjälpa) råkade jag på herr (eller fru) Grävling som sprang precis så långt framför mig så jag hann bromsa.

Önskar jag hade den där boken som nån fröken Solöga skrivit om djur och dess betydelser, men i brist på insiktsfulla tolkningar av en encounter med en grävling så använder jag min egen fantasi. I min bok står det:

Grävling - Du har sån jävla spyångest och försöker fly från ditt avskräde till hjärna på alla sätt som går, helst skulle du vilja ta livet av dig.

***************************************************************

Alternativ tolkning på nätet av någon (som INTE har sin månjävel i skorpionen utan på någon mer behagfull placering, lyckans ost):

Grävling= Säg i från, stå på dig.
Ge utlopp för dina känslor.
Din gåva är att vara bestämd.


En till:

Grävlingen står för oberoende, framåtanda och organisation.

Tro inte att du står ensam och övergiven på livets resa.
Låt din sanna identitet visa sig och tillåt den kraftfulla person du är att visa sig. Se på dina medmänniskor utan tvång och krav och de kommer visa dig en helt ny värld!

The world will not end this week

Jamen klicka på länken då...rubriken alltså, d'oh ;)

Heel on the Shovel

Äckligt, äckligt, äckligt bra (femhundra utropstecken). Hur fan är det möjligt att uppamma sådan passion i musiken? Och David Eugene Edwards texter är oljesvart poesi. Har aldrig hört en genuinare röst, helt sjukt vilken passion, vilken inlevelse. Han känner vartenda ord i djupet av sin själ. Det här är äkta musikkonst...blir knäpp vad bra det är. Så jävla glad jag fick se dem två ggr innan de upplöste gruppen - 16 Horsepower...vilka musikgudar! Jaja, jag håller mig i bordet så jag inte skjuter off ur sockorna like a firework ;)

LIKE A LIFE GIVING SUN

You could become a great horseman

And help to free yourself and this world

Though only if you and prayer become sweet Lovers.

It is a naive man who thinks we are not engaged in a
fierce battle,

For I see and hear brave foot soldiers all around me
going mad,

Falling on the ground in excruciating pain,

You could become a victorious horseman

And carry your heart through this world like a life
giving sun,

Though only if you and God become sweet Lovers.

/Hafiz

Tob ve Ra

"In the astral, there exist temples of Light and temples of Darkness and where the Light shines more clearly, Darkness turns more dense. "

/Samael Aun Weor

English Headlines

Det verkar ha gått (engelska) troll i mina rubriker...

Donät aks me whajj...

För jag tänker fråga mig själv. Är jag smyganglofil? (D’oh! Har en fil kand i engelska d.v.s, - jag har läst engelsk litteratur, samhällskunskap, historia, grammatik etc flera år i sträck, detta förtjänar nästan ett utropstecken) Eller är jag bara duktigt hjärntvättad av den ”anglosaxiska”, numer kanske amerikanska medietornadon som härjat så länge jag funnits på planeten iaf. För låt oss erkänna, vänner: Vi i det här lilla hörnet av jorden är hårt ”ansatta” av den engelsktalande kulturen…

Närmare analys av ”ängelska” rubriker på min blogg (nä, jag har inget liv och jag är self-obsessed… so what?):

Renodlade engelska rubriker utan (medvetna) referenser:

Enough already
Long Time Short Distance
Soul Mate
Verve reunion – A Prayer Heard
Confessions of a Fake Yogini
Bliss
Batterist – a One and Two and Three
The Verve Trip part I– The Encounter
The Verve Trip part II– The Concert
The Verve Trip part III– The modest Approach of a Fan
Drumbeat
Guess who?
See you in Hell

Rubriker som är av mixad svengelsk natur:

Lost på djupa vatten
Energivampyr NO MORE
Powerpluto
Miss Beige
Work in Progress – till Peter
Yes - igen
Flashback (lite mer svårplacerat…är ju visserligen ett svenskt ord numer, men lånat från engelskan)

Rubriker som faktiskt är direktlånade från engelsk musik och litteratur:

Faith Matheny (dikt av Edgar Lee Masters)
Doors of Perception (mycket känd fras från en dikt av William Blake)
75 degrees (låttitel av Richard Ashcroft)
Bottom (namn på mina humorkungar)
Your Pain is but the Breaking of the Shell that Encloses your Understanding (Kahlil Gibran)
There is only Yes (fras tagen från filmen YES av Sally Potter)
Check The Meaning (Richard Ashcroft-låt)
Is there Life on Mars (David Bowie)
The Little Black Boy (dikt av William Blake)
Heaven and Hell (utdrag ur en text av W. Blake, tillika en album- och låttitel av Black Sabbath. Kan säkert göras femtiosjutton referensdragningar till här iofs…)
Nolla, Zero the Hero, the Fool (bestämde mig för att den inte passade in i den svengelska kategorin eftersom det var några refrenser till bl.a. en Sabbath-låt och till Tarot)
Slide Away (en Verve-låt)
Another Day in Paradise (okejrå, indirekt referens till en taskig Phil Collins-titel som jag gjorde högst ofrivilligt med totalt oflit)
Tonight (låt av Jarvis Cocker)
With a little Help from a Friend (visserligen en beatlesreferens men…)
Wasteland (dikt av T.S. Elliot)

Så…nu har jag motionerat hjärnan lite granna, gjort mig av med lite mental energi på ett helt meningslöst sätt som inte kommer gagna någon, som det verkar vara rätt normalt att göra här i världen. OCH…De gånger jag känner mig som ett kulturlöst, socialt avskalat, primitivt naturbarn i ingenmansland (händer typ jämt), en generaliserande pseudofilosof med rymdperspektiv (händer ofta), eller ett neurotiskt jävla knippe till känslomonster som består av en paranoid reptilhjärna (händer fairly often) så kan jag ju hänvisa tillbaka till detta och se vilken jävla arty farty pretto kulturnisse (med fantastisk förmåga till detaljanalys) jag egentligen är…

Haha, ba...

Generositet kan vara ett meddelande på nätet...

"scorpiomoon..*ler*... läser din nattsvarta blogg fortfarande... skrattar gott många gånger. andra vill jag bara krama dig [...] känns som det är något slags konstant mörker... men där i fjärran ser du ett ljus i bland som ger kraft åt hopp som lyser upp än mer och du ser alla detaljer i natten.. men aldrig blir det dag, känner igen mig i din blogg, ja faktiskt älskar jag den på många sätt..vet...låter kanske konstigt, men du är speciell[...]"

Är bloggen nattsvart? Trodde jag alternerade lite mellan svart och vitt åtminstone...och kanske hittade gråskalorna ibland. Men så långt har jag inte kommit alltså, haha. Där ser man.

Men fint skrivet iaf, P... generöst... Bara det att någon känner igen sig gör ju att man rycks upp ur isoleringen och känslan av avskurenhet. Där lös du upp mitt konstanta mörker ett ögonblick...tack.

Wasteland

Nåja, täckt av min gamla mantel av sot och damm rider jag ensam vidare genom förödelsen på mitt bångstyriga, knotiga gamla bengetsåbäke till häst. Det enda jag ser är ett ödelagt katastrofområde, förstörelse. Ssssssvart så långt ögat kan urskilja. Medveten om att det INTE är jag som orsakat det, iaf inte med vilje. Men jag är inte Don Quiqote. Hans energi var oändlig. Min är obefintlig så jag orkar verkligen inte fäktas med några kvarnar. Då drar jag vidare med rak rygg och med den fullständiga vetskapen om att jag åtminstone är så pass schysst funtad att jag alltid respekterar människor så pass mycket att jag är ärlig, vad det än gäller.

Jaja, inget ont utan något gott. Jag har åtminstone påbörjat en målning, en ikonmålning. Eller nja, själva tekniken är ju inte ikonmåleri men motivet är inspirerat av ikonmotiv. Mycket passande egenterapi måste jag säga, att välja jungfru Maria som motiv där jag just nu befinner mig i min utbrända cyniska mentala miljö, jävla avfallsplats. Oskuld, kärlek, hopp. Betyder de orden något överhuvudtaget? Näe, uppenbarligen inte i det här ofruktbara ödelandet där folk envisas med att gräva huvudet i sanden eller att spränga sig själva och mig i bitar... men orden: hopp, oskuld, kärlek (och sex, höll jag på att skriva, haha)...njäe, känner inte innebörden i orden längre, men man kan utforska dem i bild...eller nåt...va?

See you in Hell

På affären står jag bakom ett par killar med identiska röda luvtröjor (fast med olika tryck) som de ser ut att ha inhandlat billigt på semester i Turkiet typ. På den enas rygg står det "See you in Hell!" Och jag får sån lust att knacka honom på axeln och utbrista:

-D'oooh! Vi ÄR redan i helvetet. Inte fattat det än? Pucko...

I helvetet ska man bli hel...eller man ska uppenbarligen åtminstone gå omkring och känna sig halv eller ofullständig eller som man är ett feltillverkat måndagsexemplar för att kanske därför väcka en önskan om att vilja bli hel eller fullkomlig... eller nåt...

Hur man ska bli hel i själen i ett kärlekslöst helvete är nog nöten som ska knäckas... Jag blir inte hel förrän jag finner kärleken, i mig själv... Men finna kärlek i kyla och avstängdhet går inte. Och hur genererar man värme och öppenhet där ingen kärlek finns? Ba dilemma ba liksom. Hur ska ägget värpas om hönan är död? *asg* Och hur ska hönan kläckas om ägget inte finns? Eller snarare hur ska ägget värpas om hönan är mördad och hur ska hönan kläckas om ägget är sönderstampat. För jag har väl känt kärlek förut? Eller? Minns faktiskt inte...minns inte nu hur det kändes i så fall.

Mmm, molekyl, hmm. Verkligen ingen molekylkänsla i det här läget, känner mig snarare som en enskild atom bland alla andra avskilda atomer, kluvna atomer... (haha, pun intended). Hur får man en atom att bli mer positivt laddad? Är det inte så att en negativt laddad atom drar till sig en positivt laddad? "Hey positively loaded guy, where are you?" Direktöversättning: "Hej, du tveklöst packade kille, var håller du hus?" Haha...

Nej, just nu fixar jag inte ens att träffa någon. Nä, fy fan...har liksom inget inre driv till relationer öht, vänskapliga eller romantiska. Hur ska man kunna ha det när man tycker alla där ute är idioter? Plus att den där livsnödvändiga funktionen som ska till i en förälskelse är kaputt, totalt ur funktion, den där man projicerar allt gott på varandra och upphöjer varann till skyarna, typ:

A: -Du är bäst!
B: -Nää, du är bäst!
JAG: Bläää, ni är puckade idioter båda två och ni kommer märka det om några månader... i bästa fall! I värsta fall kommer ni spendera värdefulla år på varann...

Det som är sunt i nuläget är ju iaf att jag är humoristisk about miseryhelvetet och faktiskt förstår att de grundläggande bitarna i mitt nuvarande livsdilemma ligger hos mig själv, till skillnad från en del andra dårar där ute...

Men jag börjar bli riktigt trött på att vara människa i det här kommunikationslösa helvetet. Genuin kommunikation finns inte. Spelar ingen roll hur tydlig man tror man är. Man kan ge sig fan på att folk missförstår ändå. I helvetet finns det bara människor som missförstår varandra genom sina invanda emotionella reaktionsmönster eller folk som är ute efter allt annat än kommunikation för att gagna sina egna intressen.